Var egna Anna Skipper
Min vardmamma har borjat med en ny diet vilket innebar att hela familjen gar pa diet. Detta pa grund utav att det ar hon som star for matlagningen. For mig ar det inget alternativ att stalla mig och laga middag efter en hel dag med barnen och min vardpappa lagger oftast G under tiden som mamman tillagar middagen. Sa antingen kan vi ata hennes mat eller laga var egen mat. Vi ater hennes mat. Jag forstar mig dock inte pa dieten, det kanns som att allt ar forbjudet att ata... sa vitt jag forstatt ar det okej att ata avocado typ...
"Americans have more food to eat than any other people and more diets to keep them from eating it"
William Somerset Maugham
Den som beharskar ogonblicket, han beharskar livet
Annu en jobbdag avklarad! Dagarna passerar sa fort. Ena stunden ater vi frukost och i andra stunden ar det dags for barnen att bada, min sista uppgift for dagen. Det ar nog den basta stunden pa hela dagen, for vi alla tre tycker om det sa mycket. Jag brukar ge G huvudmassage, vilket hon tycker ar jatte skont, och det ar aven en av dom fa saker hon inte vill att hennes pappa ska gora, hon ar namligen en riktig "pappa tjej". Hon vill att hennes pappa ska gora allting, men nar det kommer till bad, har och skonhetsprodukter vander hon sig till mig. Aven dom dagar jag inte jobbar vill hon att jag ska kamma hennes har efter att hon har badat, "Actually, Daddy is not very good at brushing hair!" har hon forklarat for mig. Men jag gillar aven var bad rutin av praktiska skal. Det ar skont att kunna slappna av i parken nar G vill leka i sandladan utan skor och strumpor, for jag vet att hon kommer att ta ett bad innan hon lagger sig. Vilket gor att jag tillater henne att gora precis vad hon vill nar hon ar ute och leker. Och lillpojken alskar att bada! Han gurglar, skrattar och sprattlar med benen som en exalterad hund viftar pa sin svans. Jag tror att han tycker det ar mysigt att fa bada och leka tillsammans med sin storasyster.
Imorgon jobbar jag bara ett par timmar, vilket ar jatte skont. Torsdagar ar for mig som en mjukstart infor helgen:) I ovrigt hoppas jag i helgen pa besok fran min van Jessica som bor i Sacramento. Jag har verkligen funnit en van i henne.
Det ar intressant det dar med relationer. Jag och Jessica har bara kant varandra under tiden som jag har varit i USA, men det kanns som om vi kant varandra sedan en langre tid tillbaka. Ibland traffar man nagon och det sager bara "klick" och jag skulle pasta att det hander oftare med vanner an vad det gor med killar. Jag tror det beror pa att man ar sig sjalv fran forsta borjan och da vet man ganska snart om man gillar varandra eller inte. Och jag tror inte det handlar sa mycket om hur lange man har kant varandra, utan det handlar mer om hur man lar kanna varandra, vart ens vagar korsas och mots. Det ar inte tiden i sig som raknas utan det ar vad man har gjort under tiden som raknas. Vi bada flog tillsammans mot vad som skulle bli ett nytt kapitel i vara liv. Vi borjade med att utharda lektionerna pa Long Island, tillsammans: detta i sig, mina vanner, for manniskor narmare varandra :P
Jag ar glad att jag har funnit Dig.
Alska mig som mest nar jag fortjanar det som minst
Jag hade en intressant diskussion med en annan svensk tjej for en vecka sedan och som jag har tankt pa anda sedan dess. Vi satt pa en uteservering och drack en varsin kaffe och bara umgicks. Hon borjade beratta om lite problem hon stott pa har och vad hon tyckte kandes jobbigt osv. Sedan tar hon ett djupt andetag och suckar "Om man anda vore ett barn. Livet ar sa enkelt nar man ar ett barn, for da har man inga bekymmer." Jag vet att hon bara sa det i forbi farten, men jag kunde inte lata bli att kommentera den stora logn hon just pustat ut. Och jag tror att jag valde att kommentera det for att det lat pa henne som om hon verkligen trodde pa det...vilket det visade sig att hon gjorde. Och sa var diskussionen igang. Det borjade med att jag sager:
"Jaa, fast det dar stammer ju inte."
Hon: "Vad menar du?"
Jag: "Alla barn lever inte ett bekymmerlost liv. Vissa gor det, och jag ar glad for deras skull, men andra har det riktigt tufft under sin barndom och bekymmer ar lika relevant i deras vardag som leksaker borde vara."
Hon: "Okej, jag forstar vad du menar. Vissa barn kanske har det tufft har, men inte i Sverige."
Jag vet inte om det var koffeinet fran kaffet, men helt plotsligt hade jag all energi i varlden. Jag bestamde mig for att sitta dar och vidga den dar tjejens vyer om det sa skulle ta hela dagen. For det finns ingenting som retar mig lika mycket som manniskor som skapar sin egna verklighet for att slippa ta itu med andras. Jag onskar att jag levde i en varld dar alla barn var bekymmerlosa, dar rika gav till fattiga och krig inte existerade. Sla pa nyheterna, bladdra i en dagstidning eller helt enkelt bara oppna dina ogon och du kommer ganska sa snart inse att varlden vi lever i ar ganska sa mork. Och allra mest stor det mig nar manniskor blundar for utsatta barn. Det ar sa otroligt manga barn som far illa, ja, aven i Sverige. Och det ar alldeles for fa som agerar nar ett barn far illa. Kanske for att manga precis som den har tjejen blundar for problemet; Valjer att tro att dessa barn inte existerar. Andra resonerar "Ja, men det ar inte vara egna barn". Det ar fel att resonera pa det viset. Tank om det barnet saknar en mor eller en foralder, ska det barnet da forbli karlekslost? Det tycker inte jag. Jag tycker att vi runt omkting det barnet bar pa ett ansvar att ge det karlek. Vi behover ta mer ansvar for barn som ar utsatta och ensamma. Om inte for deras skull sa for var egna. For det ar dessa barn som vara barn kommer vaxa upp med. Och ett barn som inte har fatt nagon karlek, kanske har svart att visa karlek for andra? Jag tror att det ar bristen pa karlek som gor att sa kallade problembarn uppstar. Frustrationen och bristen pa omhet ar kanske det som leder till daliga beslut. Dessa barn gor allt for att bli sedda. Det finns ett ordsprak som sager "Alska mig som mest nar jag fortjanar det som minst". Det tycker jag passar in pa problembarn. De kanske begar daliga handlingar och inte fortjanar nagonting gott, men de ar de som behover mest karlek.
Jag tycker inte det behover vara vara egna barn for att vi ska agera om ett barn mar daligt. Det ar inte en fraga om biologi. Det ar en fraga om medmansklighet. Karleken fran en foralder ar stor, men jag tror pa att samhallsansvaret och medmanskligheten ar storre. For i slutandan handlar det om oss medmanniskor emellan.
Jag har varit den där lilla pojken. Jag har kant det han kanner: ensamhet, overgivenhet, viljan att ta slut pa sitt elande som andra kallar "livet". Och allt detta i bristen pa karlek. Jag vaxte upp i Sverige. Alla barn ar inte bekymmerlosa.
En resa pa 100 mil startar med ett steg
Herregud! Jag marker hur amerikansk jag har blivit! Allt jag hor mig sjalv saga om dagarna ar "Sweetie" "Honey" "Ohhh WOOOOW! That's just amazing!"
Lite av den amerikanska jag:
Pratar med allt och alla. Ler och fragar var och varannan manniska som jag passerar pa gatan "Hi:) How is it going?"
Traskar runt med skor inomhus(!!!) I borjan var detta nagonting helt frammande for mig. Jag hade givetvis sett pa filmer att dom gick med skorna inomhus, men nagonstans har jag undermedvetet tankt att dom gor det for att inte slosa tid pa att filma nar skadespelarna tar pa/av sig skorna. Sarskilt eftersom det brukar vara hogklackade skor med snorning... det skulle vara for ointressant for tittarna, men det ar inte bara pa film. Det ar sa aven i verkligheten. Har gar alla omkring med skorna inomhus. Forsta gangen jag traskade in med skorna pa matten gjorde det ont i mitt hjarta. Var, fina fina matta. Jag tippade pa ta, Ni vet sa dar som man gor nar man glomt nycklarna pa vardagsrumsbordet och smyger in igen for att inte vacka personen som ligger pa soffan? Det kandes som att jag begick ett brott, men jag var den enda som beskadade brottet. Nastan... min vardpappa satt i koket och fragade "Is something wrong?" Jag svarade: "No, I guess not..."
here in America:
Att manniskorna ar sa otroligt vanliga och hjalpsamma.
Att alla mina favorit produkter ar halften sa dyra som i Sverige.
Att dom packar ner dina matvaraor i kassar nar du har handlat.
Galleriorna.
Att manniskor vagar ta for sig.
Mangkulturen.
Vadret.
Den billiga dollarn.
Fran getter till valar
Gjorde en supermysig familjeutflykt till en getfarm igar formiddag. Morgonen borjade med kaffe och scones fran varat favorit cafe. Sedan var det en lang bilresa till farmen. Val dar fick vi halla i sota killingar, gora var egen ost samt dekorera den. Sedan blev det en hel del smaskande pa getost.
Har kommer lite bilder.
Nasta familjeutflykt? Aka ut med en bat och titta pa valar! Hur grymt?!!
Shape up!
Jag far lon varje fredag, sa Ni kan gissa vad jag gor om helgerna. Yeppyepp, det stavas Shopping!
Min efterlangtade ghd platttang! Duschade haret med Joicos "Silk result" igar kvall och plattade sedan haret med gdh tangen och kande helt plotsligt en saknad efter "Lilla Klippet" ...gamla tider. Nu nar jag har ghd tangen och Joicos silk resultat saknar jag bara tva saker fran Lilla Klippet: Elin och Camilla ♥
Bodylotion som luktar heaven
Nu har jag kopt Shape-ups! For Er som inte hort talats om skon ar det en walkingsko med rundad sula för att effektivisera träningen genom att stimulera muskelgrupper i både höft och ben när du går. Vet inte om det fungerar, men det visar sig! Jag kopte dom framfor allt for att jag behovde ett par stovlar.
Min forsta dag i parken undrade jag varfor alla foraldrar hade uggisar och stovlar pa sig nar det var sa varmt?(!) Nu vet jag varfor: pa grund utav all sand som foljer med hem fran sandladan. NO MORE!
Det fungerar tydligen for Kim Kardashian och hon har ju varldens snyggaste rumpa, sa det kan vara vart ett forsok!
Den har klanningen kommer nog vara en favorit i sommar.
Jattefin kjol, syns tyvarr inte pa bilden.
Supersota Ballerina skor ♥
Nasta pryl som ska inhandlas: En systemkamera!
Da kan jag lova fler bilder till bloggen!
Fat Joe is making a cooking show - Finn 5 fel
Fick just ett sms fran min vardmamma dar det stod "We're on our way back home with a large amount of Ice cream!" Perfekt avslutning pa min fredag. Jag har passat barnen, och haft riktigt tur! Bada lag och sov vid atta och har inte gratit en enda gang sedan jag la dom. Vanligtvis passar jag inte barnen fredag kvallar, men ikvall skulle mina vardforaldrar ut med ett gang vanner. Det gor mig inte sa mycket, for jag ar ledig resten av helgen:) Deras vanner ska folja med hem ikvall. Ser fram emot att traffa dom snart, dom ar sa himla trevliga och roliga att umgas med. Sist jag traffade det ganget at vi en jatte god middag tillsammans och satt i flera timmar och spelade spel. Jag och min vardmamma forlorade big time, men som tur var ar jag ingen dalig forlorare ;)
Apropa sms och telefon. Jag alskar att mina vardforaldrar betalar min telefonrakning. Jag tycker det ar sjalvklart att dom ska gora det nar jag jobbar, men dom betalar aven for dom samtal jag ringer pa min fritid. Jag ringer och smsar helt obegransat, och jag far till och med ringa hem till Sverige om jag vill. Det tycker jag ar generost av dom. Att inte behova oroa sig over telefonkostnaden ar nagonting helt nytt for mig. Comviq kompis, slang Dig i vaggen.
Det enda jag inte gillar med mitt abonnemang ar att jag far konstiga sms(?) Det kommer ungefar tva sms om dagen med uppdateringar om olika kandisar. Ex:
"Birdman bought a Maybach that cost $1.5 million. We know he's got money to blow, but HOLY CRAP."
"Fat Joe is making a cooking show. Lean back and enjoy!"
"D'Angelo pleaded guilty to soliciting a prostitute in March 2010. No word if he was singing naked against a black backdrop at the time."
"Apperently Usher has a sex tape. We'll never listen to "Yeah! Yeah! Yeah" the same way again."
Ni forstar min poang om att detta ar ganska drygt och maste fa sig ett slut?!
Nu hor jag en massa skratt och fotsteg utanfor dorren! Hors!
Disappointment has a name, it's heartbreak warfare
Helgens planer:
Fredag: Bjuda over en van hem till mig for middag och film. Jag jobbar namligen pa kvallen da mina vardforaldrar ska ut pa dejt. Barnen kommer att sova sa jag behover nagon som haller mig sallskap.
Lordag: Aka pa utflykt med familjen :) Bilder kommer att laggas upp!
Traffa nagra tjejer pa stan och glassa runt.
Ga pa dejt med datakillen(!)
Sondag: Ga pa Britney Spears konsert. Hon ar har for att promota sitt nya album "Femma Fetale". Jag ar inget stort fan av Britney, men det duger for en sondag!
Namnde jag jag ska traffa ett gang skona scandinavier och baka semlor tillsammans? Fullspackad helg med andra ord:)
Vardagslyx
Just nu sitter jag pa Progressive Grounds och dricker varldens godaste smoothie. Blabar, banan, bjornbar och yoghurt i en harlig mix! Min vardmamma avlastade mig och tog med barnen till ett Akvarium Museum. Sa resten av dagen ska jag spendera for mig sjalv! Kanske stada rummet... eller vanta tills pa mandag da stadarna kommer? Antagligen. Usch jag har blivit sa bortskamd, men inte riktigt, for jag tar det inte for givet. Jag blir lika glad varje mandag nar dom kommer och stadar. Det ar 5 stadare som kommer och stadar hela huset, varav en av dom stadar mitt rum och mitt badrum. Det ar en lyx jag definitivt inte ar van vid, men som jag definitivt kan vanja mig vid :)
Senare ska jag nog till gymmet, och ikvall ska hela familjen baka pizza tillsammans! Jag ar kurd, sa jag borde nagonstans ha kansla for det dar med pizzabakning... Mina vardforaldrar skrattade nar jag berattade om tystnaden som uppstar nar Du kliver in i en pizzeria och pizzabagaren ar svensk, och inte kurd. Dom hade inte hort talats om en pizza som ags av kurder, men a andra sidan bor det inte sa manga kurder har. I San Francisco bor det valdigt mycket kineser och mexikanare. San Francisco har den nast storsta China Town, efter New York. Jag har akt forbi dar och det ar hysterskt! Jag ska nog stanna forbi dar pa sondag och ta mig en narmare titt.
Vuxen i minnet, Barn i sinnet
Idag har regnet forsat ner! Dom har varnat for att inte ga ut pa grund utav dom kraftiga vindarna, men min lillflicka ville ut... Jag tittade ut genom fonstret och forstod att det inte var nagon bra ide, men ibland maste man ta lite risker i livet, for Ni vet val vad den storsta risken i livet ar? Justja, att inte ta nagra risker;) Sa med det i atanke borjade jag kla pa oss. Nar regnkladerna var pa, var vi redo att trotsa vindarna:) Jag springer ut med L till garaget och stoppar om honom i vagnen, sedan springer jag tillbaka in for att hamta G. Det borjade med att vi bada halkar i trappen och ramlar omkull. G var knapptyst i flera sekunder, jag var livradd i flera sekunder, men sen borjade hon skratta och da borjade aven jag skratta. Dar lag vi bada tva och skrattade hysteriskt i ett par minuter innan vi gjorde ett nytt forsok att ta oss upp for trapporna. Nar vi tagit oss ner for kullen och upp for en ny kulle hittade vi den perfekta vattenpolen att hoppa i. Att sta och stampa och hoppa i regnet var sa otroligt befriande, roligt, hysteriskt... namnde jag BEFRIANDE?(!) Varfor gor man inte sant oftare? Sedan berattade jag for G, som borjade trottna pa regnet, att om hon star i regnet tillrackligt lange sa kommer hon att vaxa och bli stor. Och sa fick jag givetvis dra historien om Lotta pa Brakmakargatan.
Nar vi kom hem var alla tre utmattade. L hoppade inte med oss i regnet, utan satt kvar i vagnen, men aven han skrattade (at oss?) och verkade ha roligt. Nar det var dags for naptime, ville G inte lagga sig. Hon pastod att hennes sang nu var for liten for henne. For hon hade statt i regnet och vaxt jatte mycket, precis som Lotta. Och jag som inte ens trodde att hon lyssnade pa min historia? Hon snappar upp saker sa snabbt... och ibland forvranger hon det jag har sagt. Som till exempel, den dagen vi kom hem fran lekparken och hon hade lyckats klattra upp till bron pa egen hand... Senare den eftermiddagen nar vi var ute, gor G nagonting som hon absolut inte far gora - hon springer over gatan utan att halla i min hand. Jag blir upprord och sager "G, you can't just do that!" Hon svarar "Nobody can tell me what I can/cannot do. Not even you Daddianna". Jag bet mig i lappen.
Idag var en bra dag
Kvallens planer? Titta pa The Bachelor hela natten. Jag har namligen hittat en sida med alla Tv-serier som existerar. Hur bra? Och jag valjer The Bachelor - illa, jag vet men, nagonting med programmet gor sa att jag fastnar. Eller sa kanske det bara beror pa att jag ar alldeles for trott om kvallarna for att titta pa nagonting seriost?
Just nu lyssnar jag pa William Fitzsimmons, en av mina nya, absolut favorit musiker. Givetvis var det en syster som introducerade mig for hans musik. Nar jag tanker efter ar det tva av mina systrar som fatt mig att lyssna pa mina favorit artister. Zelal fick mig att borja lyssna pa Melissa Horn fore alla anda ens hade hort talats om henne. Cido fick mig pa satt och vis att lyssna pa John Mayer for tusen ar sedan genom att spela nagra av hans latar nar vi bodde tillsammans. Jag fastnade.
Har ar mina tre favoriter med William Fitzsimmons:
Even Now
If you would come back home
I don't feel it anymore
Bra musik att varva ner till innan laggdags.
Idag vaknade min lillflicka pa fel sida, men jag fick henne genast pa battre humor nar jag paminde henne om vilken dag det var idag. "It's Tuesday, G. You know what that means right? :)" hon hojtar tillbaka "YES! It means that we are going to the Library for storytime with Valerie!"
Varje tisdag morgon gar vi till biblioteket, lyssnar pa sagoberattelser och sjunger tillsammans med en grupp pa 20 andra barn. Valerie, kvinnan som haller i sagostunden ar otrolig! Hon ar sa pedagogisk och bra med barnen, men idag var hon sjuk. Sa darfor hade dom satt in en vikarie och ja... Vad ska jag skriva, hon var inte lika bra. G var den forsta att skrika ut "WHERE IS VALERIE?!!!" jag forsokte hyssha ner henne och forklara att Valerie var sjuk, men att vi fortfarande skulle fa lyssna till samma historier och fa sjunga tillsammans. Det hjalpte inte, G fortsatte ropa ut, "Where is Valerie?!!" och det eskalerade ganska snabbt och hon borjade ropa ut "I WAN'T VALERIE!". Jag tyckte synd om vikarien, drog G intill mig och viskade "G, Valerie will be back next week. At least give this nice lady a chance, deal?" Hennes svar: "NO!" Jag klandrar henne inte, vikarien var riktigt dalig, eller sa ar det Valerie som ar riktigt bra.
Eftersom G vagrade sluta skrika efter Valerie, lamnade vi klassen lite tidigare och gick ut till parken istallet. Och idag hande nagonting fantastiskt! Det var namligen sa att for en veckor sedan kom G springandes mot mig i parken och storgrat. Jag fragade om hon ramlat och
slagit sig, men sa var inte fallet. Hon lekte med sin basta van, som ar lika gammal, men lite storre, och ganska sa mycket mer vaghalsig an G. Och hon hade klattrat upp for en rod, spiral stege, upp till "bron" och G hade forsokt, men inte lyckats. Da hade hennes van sagt att det berodde pa att hon var for liten - orsaken till tararna. Jag vet inte varfor, men jag blev sa ledsen och arg nar jag horde det har och kande lite "Oh NO she didn't?!!" Efter den incidenten har jag ovat med G varje dag i parken pa att klattra upp dar helt sjalv och IDAG lyckades hon! Det var ren lycka :D Jag kande mig sa stolt, och jag kunde se att hon kande sig stolt over sig sjalv. Uppe fran bron ropade hon "Daddianna, we did it!" och jag ropade tillbaka, "No sweetie, you did it :D!!!" och hon stod dar i 5 minuter och bara ropade "I did it Daddianna, I did it! :D" Tararna kandes inte langt borta i den stunden...
Jag gillar G's basta van, och hon menade ingenting illa, men jag tog det anda valdigt personligt. Jag tror det beror pa att jag allt for manga ganger har fatt hora att saker och ting ar omoliga och att jag inte har samma forutsattningar som mina vanner. G ma vara liten till vaxten, men det spelar ingen roll. Ingen har ratt att trycka ner nagon och tala om att dom inte klarar av nagonting. Om man har viljan klarar man av allt. Det vet jag. Pa vagen hem berattde jag for G om en film som jag hade sett, "The Pursuit of Happiness" Pappan i filmen talar om for sin son "Don't ever let someone tell you you can't do something. Not even me. You got a dream, you gotta protect it. People can't do something themselves, they wanna tell you that you can't do it. You wan't something? Go get it. Period."
Bra film, med ett bra budskap. Har Du inte sett den, SE den.
Min Bibel
Anda sedan jag kom hit har jag varje dag stott pa en utmaning. Nar jag har jobbat har det framst handlat om att hitta vagen till G's olika lektioner. Nu har jag givetvis lart mig hitta battre, men i borjan var allting nytt och svart. Aven nar jag fragade om vagen forstod jag inte alltid forklaringen da dom anvander sig av uttrycket "block" ex, "It's 7 blocks away", men nu forstar jag, vilket underlattar. Sen har jag aven overraskat mig sjalv med mitt lugn. Forsta gangen jag skulle ta G till hennes gymnastik klass som ligger pa andra sidan stan borde jag kant mig lite smatt panikslagen, eftersom att det var tidigt pa morgonen, och alla med barn vet hur lang tid det kan ta att fa pa barnen klader och fa dom ut ur huset. Vi lamnade huset lite for sent, men jag var lugn. Vi kom 5 minuter sent, men vad gor det? Vi kom i alla fall fram och detta firades med att ata lunch ute med barnen nar lektionen var over:) Vilket G tyckte var jatte spannande och roligt!
Men aven nar jag ar ute pa aventyr pa egen hand och forsoker hitta vagen har det alltid gatt bra. Min raddning stavas - Google map. Dom som kom pa iden tackar jag varje dag! Nagra andra jag kanner tacksamhet infor ar San Franciscos alla vanliga sjalar. Ibland stoppar jag manniskor pa trottoarerna som ser ut att ha brottom, men anda stannar dom och verkligen vill hjalpa mig. Manga tar fram sina mobiler och borjar leta efter vagen, visar mig hur jag kan ga, vilken buss jag kan ta, hur lang tid det kommer att ta osv... Jag har haft ett par som till och med har foljt mig till dorren, om det har varit i narheten. Fantastiskt.
Lasning ar for sjalen vad motion ar for kroppen
Ar just hemkommen fran gymet och det droppar om mig. Inte av svett, nej, utan av vatten. Det os regnar namligen ute...
Det ar lordag och jag har inga planer. Egentligen borde jag ga upp och laga lite middag, men jag ar alldeles for trott. Jag tror jag ska hoppa in i duschen, aven fast det redan kanns som att jag har fatt mig en ordentlig dusch. Jag stannar nog hemma ikvall, kurar ner mig i sangen och laser nagra tidningar som jag kopte tidigare idag:)
Truth be told I miss you
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
Jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån
Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och du somande den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Och om någon som vill ge dig varme när allting känns kallt,
och nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
Jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån
Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och du somande den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Och om någon som vill ge dig varme när allting känns kallt,
och nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
Ett telefonsamtal och mitt hjarta hoppade over ett slag. Sedan kom ett hart slag.
min varsta mardrom
Nagonting som skulle fa mig att kissa pa mig trots att jag ar 20 ar, skulle vara foljande scenario: Jag, ensam i ett rum med 4 nakenkatter. Jag skulle nog bokstavligt talat skita pa mig. Usch jag ryser av bara tanken... Tank att det finns manniskor som gullar med dessa laskiga varelser(??!!!) Nu vill jag att Du som laser detta forestaller dig denna tanke: Du klappar nedanstaende katt. Gaaaah visst dor Du bara av att tanka tanken?!
Inte lika tussiga och sota som Tassen direkt...
Inte ens som kattungar ar dom sota
Fredagsmys
Ingenting blir nagonsin som jag planerat. Mina planer andrades ungefar 10 ganger igar, men det blir latt sa nar man ska anpassa sig till andras planer. Hur som helst slutade det med att jag akte hem till en van som bor ca en timma fran mig. Vi bunkrade upp med ost, kex, vin och bra filmer! :) Perfekt nar det regnar och askar ute!
Nar det var dags for lunch idag blev jag sugen pa vafflor, men det smakade inte alls som hemma i Sverige. Tunna krispiga ....nja...mer Tjocka och degiga.
Tittade pa tva filmer igar. Bada med Vince Vaughn.
Den har hade jag hoga forvantningar pa, men blev besviken...
Den har hade jag inga forvantningar pa och det visade sig vara en hit! Nagra scener var riktigt roliga. Ex: Vince och hans tjej, akte hem till hans mamma over julen. Tjejen hade inte traffat hans familj tidigare. Nar han, tjejen och mamman sitter i vardagsrummet kliver en man i 35-ars aldern in. Han gar fram till tjejen (som ar i samma alder) och sager: "Hi there young lady! Nice to meet you" gar sedan vidare till Vince, klappar honom pa benen och sager: "Look at you! You've grown since the last time I saw you! ha Big Boy! ;)" och satter sig sedan vid mamman och ger henne en kyss. Sedan tittar han pa Vince och sager "Hey, look man. I'm not trying to be your father, I just want for us to be friends!" Och Vince svarar "We use to be best friends before you started to sleep with my mother". Hahahahha det kom sa otippat. Jag skrattade i ungefar en kvart at bara det.
Lasse, kara Lasse
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
...Spelar Winnerback pa hogsta volym eftersom att jag ar ensam hemma. Vi har en fantastisk funktion i detta hushall, som fungerar som foljande: Om jag satter pa en lat i ett rum, kan jag trycka pa en knapp som gor sa att det spelas i varje rum. Sa om jag gar in till vardagsrummet behover jag inte tanka "Jobbigt, nu maste jag bara med mig datorn upp..." Nej, utan nar jag kommer upp till vardagsrummet vrider jag pa en knapp, och helt plotsligt hor jag musiken aven dar. Samma sak om jag gar in till koket, bara att vrida pa knappen. Sa nu spelas Lasse i varenda rum i detta tre vaningshus, sa att jag kan fa lyssna till hans fantastiska musik och texter vart jag an befinner mig. Precis som det ska vara med andra ord. Om det ar nagonting jag ar Sverige forevigt tacksam over ar det Lars Winnerback och Melissa Horn. Tva av mina storsta hjaltar. Deras konserter maste varit dom basta jag varit pa. Deras texter berikar mitt liv.
Glamour, Cherrycoke och Sushi
Min vardfamilj akte upp till Davis idag for overnattning, vilket innebar for mig att jag har huset for mig sjalvt. Planen var att spendera kvallen med Sophie. Jag hade bjudit over henne pa middag och en massa tjejsnack, men sa blev det givetvis inte...
Nar familjen kommit ivag, la jag mig for en nap (Jag ar helt inne i barnens rutiner, aven nar jag inte jobbar. Att sova en timma mitt pa dagen ar numera ett maste for mig). Nar jag vaknat upp fran min nap och druckit ett glas mjolk (an en gang, barnens rutiner)... borjar jag leta efter min mobil for att messa Sophie. Efter en halvtimmes letande inser jag att jag lamnat kvar mobilen i ryggsacken som jag bar med till parken imorse och som min vardmamma tog med till Davis.
Jag satter mig istallet vid datorn och forsoker hitta Sophie pa facebook. Det enda problemet var att ungefar 100 000 andra ocksa heter Sophie Jensen. Det maste vara Danmarks vanligaste namn. Efter 45 minuter hittar jag henne, lagger till henne som van och skickar ivag ett meddelande. Forklarar laget, skriver att jag varit klantig nog att lamna min mobil i ryggsacken, men att hon kan na mig via mejlen. Min plan var att ga och handla, och sedan laga middag tillsammans. En timma senare har jag fortfarande inte fatt nagot svar pa mitt mejl. Da inser jag att jag inte ar uppkopplad till internet. Jag kande instinktivt for att ringa min vardpappa och be om hjalp men justja, jag har ingen telefon, och vi har ingen hemma telefon heller.
Efter ytterligare en timma av att bara hoppats pa att Sophie skulle ha kommit utan att vi horts av, gav jag upp och gick for att handla. Framme vid kassan fragar kassorskan mig om jag har ett Safeway matkort varpa jag svarar "Nej, men jag skulle garna vilja ordna ett :) " och jag hor hur kvinnan bakom mig suckar. Vanligtvis ar jag den som aldrig vill vara omstandig, jag kanner mig alltid i vagen och vill underlatta for andra aven fast det innebar att det forsvarar for mig sjalv. Men just idag kunde jag inte bry mig mindre. Jag stod och fyllde i blanketten trots den langa kon bakom mig. Och nar jag kom till postnummer blev jag osaker och sa "hm.. let me see.. our zip code.. I'm not sure...let me just make one quick call ...oh no I forgot, I don't have my cellphone with me ... " Hon svarar "It's okay honey, just sign the paper and you're done".
Nar jag klev ut ur butiken insag jag dock att jag inte fatt med mig nagonting atbart. Cherry coken kopte jag enbart for att jag skypat med en familjemedlem hemma som pratade om det och aven fast jag visste att jag skulle sluka Glamour tidningen sa skulle det inge ge mig nagon mattnadskansla.
Sa jag kliver in pa en sushi restaurang pa vagen hem for att fa med mig nagonting fardiglagat snabbt hem...45 minuter senare och jag sitter fortfarande och vantar pa min bestallning. Jag hade valt helt fel restaurang. Det stod tva kockar i mitten, av vad som sag ut som en bar, och lagade suhin pa din bestallning. Folk satt runtomkring baren och fick en sushibit i taget. Och varje bit tog ungefar 7 minuter att gora. Dessa manniskor maste verkligen ata med ogonen tankte jag. Varje bit var som ett konstverk. Kockarna tillagade sushin med en sadan passion och inlevelse. Man kunde se att dom brann for det dom gjorde. Bokstavligt talat. Det var eld overallt och dom svettades som tva kameler i oknen. Det hann bli morkt ute innan jag fick min sushi... Och notan fick mig att svettas mer an den branta kullen jag kampade mig upp for, upp till huset.
Nar jag kom hem fungerade atminstone internet igen :) och det visade sig att jag hade valt helt ratt restaurang, for det var den godaste sushin jag nagonsin atit och helt plotsligt sved inte notan langre. Kocken hade nog dock kant sig forolampad om han sag att jag drack cherry coke till hans sushi.
tankar i sorgen
Det ar markligt hur livet kan ta sig sa snabba vandningar. Jag tanker mycket pa mitt egna liv. Just nu kanner jag lycka varje dag, men det har funnits allt for manga dagar som jag har snubblat over stenar och krossat allt i fallet. Dagar som kants morka aven fast solljuset pressats fram genom mina persienner. Dagar dar jag bara har dodat tiden och hoppats pa battre tider, och nu har det antligen vant for mig, men for tusentals manniskor ser det annorlunda ut. Jag tanker pa alla dom som mist sitt liv i Japan. En dag lycklig, nasta dag katastrofdrabbad...ofattbart och overkligt. Mina tankar gar ut till dom som nu forhoppningsvis vilar i frid och till deras anhoriga. Vi alla som har mist nagon vet hur jobbigt det ar.
"Jobbigt", kanns som varldens underdrift i just detta sammanhang. Jag som annars har latt att uttrycka mina kanslor i ord finner det otroligt svart nar det kommer till att uttrycka min sorg efter kara som jag har forlorat. Jag har bearbetat manga forluster genom Lars Bjorklunds texter. I hans
texter finner jag trost. For han vet att sorgens djupaste innehall ar bortom orden. Har kommer ett utdrag ur Lars Bjorklunds "En skugga av karlek".
Smärta
DET FINNS INGEN VÄG TILLBAKA. Det som har hänt blir för alltid en ny startpunkt varifrån resten av mitt liv kommer att börja. Det fanns ett ”innan” som nu är borta och nu finns det bara ett ”efteråt”. Jag vet inte om jag uthärdar. Den isande smärtan förgör mig. Sorg bär alltid en smärta. Ibland en rent kroppslig smärta. Det gör ont. Men alltid en form av smärta. Och en smärta utan riktning. Utan någon öppning.
Det egendomliga är att jag på samma gång kan säga: ”Jag klarar inte det här” och ”Jag klarar det här”. Och båda påståendena är sanna.
DET GÖR SÅ ONT. Jag vill inte ut i ljuset igen. Det är i skuggan jag mår som bäst. I ljuset blir skuggan så synlig. Outhärdlig. Glädjen slår omedelbart tillbaka. Som ett rapp i ansiktet. Glädjen påminner mig om allt jag har förlorat. Därför känns det bäst att inte visa sig. Att låta bli att gå ut. Vara ensam. Inte visa sig för någon. Låta livet fortsätta på sparlåga. Det får vara så. Jag orkar inte mer. När någon ber mig följa med, eller föreslår att jag ska hitta på något, vänder det sig inom mig. Jag vill inte. Men jag vill att någon stannar hos mig.
ENSAMHETEN ÄR OUTHÄRDLIG, ändå väljer jag den hela tiden. Allt annat än ensamheten talar emot min sorg. Det är som om ensamhetens smärta på något sätt visar sorgen så stor som den är.
Tomhet
VAD SKA JAG SÄGA TILL ALLA som inte förstår? Alla som säger att jag är stark. Stark? Jag överlever. Men att överleva är inte detsamma som att klara av att leva. Det finns två alternativ. Att leva eller att dö. Det handlar inte om styrka. Och lever jag så gör jag det som livet kräver. Går upp, äter frukost och så vidare. Men jag klarar mig inte.
Vad ska jag säga till alla som inte förstår? Glöm inte bort mig. Hör av er. Kom på besök. Ge inte upp även om jag är avvisande. Det är nog det svåraste. Att vilja gemenskap och inte klara av den. Att vilja närhet när allt är avstånd.
DET FINNS DE SOM SÄGER att sorgen går över. De vet inte vad de talar om. Sorgen omvandlas, men den går aldrig över. Det är något annat som går över. Men aldrig sorgen. Smärtan klingar av men sorgen, tomheten och saknaden finns alltid kvar.
Ingenting går över. Det blir någonting annat. Det är vad sorgen handlar om. Att bli någon annan. Att röra sig mot en ny verklighet där sorgen är en del av villkoren. Så formas mitt liv hela tiden. Jag växer ur det som händer mig. Mitt jag formas av den verklighet som blir min. Det finns alltid två rörelser. Livet som möter mig med allt det som är utanför min kontroll. Och så mitt eget val. I det mötet föds framtiden. Också ur det mest fruktansvärda mörker föds en framtid.
PLÖTSLIGT SER JAG ALLA ANDRA. Och alla saknar någon. Inte bara jag. Det finns i varje människas liv en sorg. Det finns olika sorg. Det finns sorg utan smärta och tomhet men aldrig utan saknad. Min sorg kanske inte är den största, men den är min. Jag får aldrig förringa min sorg och inte heller se ner på andras sorg. Livet är en sorgevandring kantad av rastplatser med lycka.
VILL JAG EGENTLIGEN att någon ska förstå? Det jag har varit med om är mer än jag själv kan förstå. Om någon förstår förminskas min sorg. Jag vill inte att någon ska förstå hur jag har det, men jag vill att någon ska våga vara i mitt mörker och stanna hos mig en stund. Utan beskäftiga ord om förståelse, framtid, himmel och Gud. Det ordlösa lever av sin ordlöshet. Talar vi om det ordlösa finns det inte mer. Sorgens djupaste innehåll är bortom orden. Det bor en tröst i det att ingen tröst finns. Min sorg är bara min.
Nagon som hjalpt mig bearbeta min sorg utan beskaftiga ord om forstaelse, framtid, himmel och Gud ar min van Anders. Du vagade vara med mig i mitt morker. Du holl min hand och Du trostade. Jag saknar Dina kloka ord. Jag saknar Dig min kara van.
hippie, hippie, hourra!
Promenerade runt i ett omrade som heter Haight, och det var fantastiskt. Det var dar hippie rorelsen mer eller mindre borjade, och det marktes. Alla butiker salde "hippie" inspirerade prylar. Vissa butiker kandes mer genuina, och sa fanns det dom butiker som man markte salde sadant som dom tror att turister forvantar sig att hitta dar; typ peace market, broderat pa allting. Jag var inne i en vintage butik och hittade massa harliga accessoarer! Kopte bland annat tre armband, ett par solglasogon och ett par andra grymma bagar.
Dagen slutade med att jag avnjot kaffe i Golden Gate parken och lyssnade till nagra begavade gatumusikanter :)
Nyhetsankare # 1
Vi har nyligen vridit fram klockan en timma, sa nu ligger Ni i Sverige bara 8h fore! Jag kanner av att jag missat en timma och det gor aven barnen. Idag nar jag klev upp var det knappt tyst i hela huset. Det brukar liksom inte vara det. Barnen lag fortfarande och sov vilket var skont, for da fick jag avnjuta min frukost i lugn och ro.
Skypade aven med min hjartevan Sandra idag vilket var fantastiskt! Vi har skypat forut, men da har inte hennes mikrofon fungerat. Nu hade hon fixat den, men jag fortsatte tjata om att hennes mick inte fungerar da hon skriver pa chatten "Har du satt pa ljudet?" Jag kande mig ganska sa dum i den stunden (a) . Men det viktiga ar att vi fick prata - massor! Och mer ska det bli sa snart bada har tid!!!
Snart skypar vi igen for fler historier och goda skratt ♥
Jag och teknik = ??? Tekniska prylar ar nog nagonting jag aldrig kommer att bli bra pa, men det ar ingenting jag bryr mig om heller. For hade jag gjort det hade jag varit bra pa det :)
Just nu ligger barnen och sover, vilket betyder att aven jag tanker ta en nap. Och nar alla har vaknat kommer G's van hit for a playdate :)
Sa har borjar dom flesta av mina mornar: Jag, en skal med flingor och farska jordgubbar, och det basta av allt - Tv4 nyheterna med min favorit, Bengt Magnusson. Det galler att halla sig uppdaterad, aven har borta!
Jag har funnit Himmelriket Pa Jorden
Jag alskar mina helger! Jag gor sa mycket roligt vilket ger mig energi for veckan som skall komma. Forra helgen traffade jag en van nere pa stan och vi gick och fick oss en helkropps massage. Den massagen har jag levt pa hela veckan. Nar man tar hand om tva, sma barn kan en helkropps massage behovas med jamna mellanrum vill jag lova! Det var jatte skont, det enda jag inte gillade var nar han masserade kring mina knan. Jag ar riktigt kanslig nar det kommer till mina knan. Jag trodde jag skulle svimma av obehag. Det ar inte det att det gor ont, men det kittlas pa ett obehagligt vis. Jag tror han forstod detta eftersom jag sprattlade med benen, sa han slutade :)
Bara av att vara nere pa stan ger mig energi, for staden ar sa levande och vacker! Och sa skadar det ju inte att solen oftast skiner:) Har kommer lite bilder som jag knappte igar. Dom tva forsta bilderna ar lanade av en van, med utsikt over hela staden!
I Love The City
Kanns helt OKEJ att bo har ;D
Min favorit affar har - Forever 21
Union Square
Har inne hittar vi bra shopping!!!
Stingo, I'm going in there to find you a wallet ;)
for emma, forever ago
Definitionen av delikatesser varierar
Igar gick jag hem till Sophie, (en dansk tjej som bor nara mig) for lite filmmys och prat. Camille var ocksa dar, en fransk tjej. Jag lar mig sa otroligt mycket om andra kulturer har borta. Vi pratade bland annat om vara olika mat kulturer. Camille berattade om alla "delikatesser" i Frankrike. Jag fick rysningar i hela min kropp, men ville for den delen inte sitta och ropa ut "euuuw" for allting, men det var exakt det jag kande nar jag horde vad dom at. Jag forstar att man ater olika i olika lander, men jag kan inte forsta vissa saker som somliga ater. Jag menar att pasta att grodben ar en delikatess kanns som helt fel definition av ordet delikatess. Hon berattde om den fina smaken av escargo och getlever. Aven fast jag holl mig fran att utbrista "EUUUW" sa kunde jag inte styra over mina ansiktsuttryck. Det vred sig i hela min mage bara tanken av att kanna en slemmig snigel mot min gom. Jag fragade henne "Om du gar hem en dag fran skolan, och ser en snigel pa trottoaren, kanner du da "mmmh vad gott! Jag vet vad jag ska be mamma laga for middag ikvall!" ? Hon svarade "Diana, du tanker for mycket. Man ska bara ata. Man ska inte tanka pa vad det ar man ater." Hm... For mig kanns det ganska logiskt att tanka pa vad jag stoppar i min mun. Jag menar, ratta kanske smakar bra, men jag skulle aldrig smaka ratta for jag tycker rattor hor hemma i kloaker, inte i min mun.
Jag berattade att surstromming ar nagonting typiskt svenskt. Da svarade Camille, "Jag ater hellre ra kott an rutten fisk." Hon hade namligen berattat att all kott man ater i Frankrike ar mer eller minre ra. Usch, jag HATAR blodigt kott. Nej, Frankrikes matkultur verkar inte vara nagonting for mig. Men hon hade ratt angaende surstrommingen, hellre ater jag blodigt kott an rutten fisk. Sophies framsta argument var att, for henne ar det logiskt att inte ata nagonting som luktar illa. Hon syftade framst pa alla ostar som Camille beskrev. Camille a andra sidan pastod att sa illa som det luktar, lika gott smakar det, sa gav hon exemplet vitlok "Det luktar inte gott, men smakar desto battre!" Men da invande jag. For jag tycker faktiskt vitlok luktar gott. Ni vet sjalva hur det ar nar man kliver in i ett hus och nagon lagar tex potatisgratang, da sager man "mmmhhh jag kanner doften av vitlok!"
Allt detta diskuterade vi over Sophies goda efterratt som endast inneholl ex antal kalorier, da hon raknar alla kalorier som hon stoppar i sig under en dag. Sa vi kunde ata utan daligt samvete ;)
Sedan sag vi vad som kan klassas till varldens daligaste film. Jag blev faschinerad over att den var sa dalig. Jag kommer aldrig mer kunna se en film och tycka att den ar dalig, for jamfort med den har, maste allting vara bra. Det enda bra med filmen var att den utspelades i San Francisco.
Not so Happy St Patrick's Day
Herregud vilken dag jag hade igar! Det borjade med att vi har hemma bestamde oss for att ge oss ut pa utflykt da det var 25 grader ute och alldeles for fint vader for att sitta inne. Vi bestamde oss for att aka till a Farmers Market, downtown. Det var jatte gulliga sma stand som salde allt fran getost och gronsaker till choklad. Konceptet gar ut pa att bonder samlas och saljer sina varor, men allt var valdigt dyrt. Aven fast det holl en bra kvalitet och var narproducerat tyckte jag det var lite overdrivet. Ex, sa kunde man lasa lite om allting och det kunde sta "This cow has faced the sun and eaten from the finest green grass in California..." Ja, jag vet inte hur lycklig kon var i den stunden, dar den lag uppstyckad pa en marknad, forvisso fick den fortfarande faca Californiens sol och varme.
En liten kopp choklad var svindyrt, men a andra sidan tog dom en bit choklad och gjorde chokladdryck av det pa din bestallning.
Jag hann dock bara vara dar i tva minuter, KNAPPT, innan jag sag att klockan hade runnit ivag och det var dags for mig att springa till mitt au pair mote. Motet borjade 11.15 och nar jag kollade pa klockan var den 11.20. Att springa genom stan i 25 graders varme, med en vit, tajt, t-shirt och en folkmassa storre av vanligt, eftersom att det var St Patrick's Day, var inte sarskilt uppfriskande. Nar jag kommer fram har tjejerna givetvis redan joinat paraden. Det var bara for mig att ge mig in i folkmassan och forsoka leta efter en grupp tjejer pa tio pers bland tusentals manniskor - optimist? JAVISST!
Efter en timma ger jag upp, gar till Starbucks, koper en kaffe, gar ut, tar ett djupt andetag och tanker "Nu kan dagen bara bli battre!" I samma stund blev det varre. Jag hade inte stangt locket pa kaffet ordentligt, sa nar jag ska ta min forsta mun som jag verkligen var i behov av, hamnade det mer pa min vita troja an i min mun. Som om jag inte var varm nog. Jag stod utanfor Starbucks och stampade med mitt ben i marken som min lillflicka gor nar hon ar frustrerad och sa hor jag en rost i mitt huvud saga "That's not gonna help" ... Sa brukar jag saga till G - aldrig mer. Jag springer in pa H&M, koper en orange, JA, ni laste ratt, ORANGE t-shirt, for det var namligen den som jag sag forst nar jag klev in i butiken. For forsta gangen nagonsin kliver jag in i en butik och bara tar forsta basta plagg. Jag kunde inte bry mig mindre om fargen och modellen. Allt jag visste var att jag behovde byta troja. Sedan blev det lite mer trost shopping... Jag kande att jag behovde det. Som tur var blev kvallen desto battre :)
Har kommer lite bilder fran Paraden som jag avnjot tillsammans med nagra glada, irlandska manniskor, som alla hojtade "HAPPY St Patrick's Day :D !!"
It's love. It's not Santa Claus.
Jag motte upp nagra tjejer nere pa stan och drog en bio. Vi var manga tjejer, vilket betyder manga, olika, starka, asikter om vilken film som skulle ses. Till slut blev det "Hall Pass". Inte nagonting som jag rostade for. Jag ville se "The King's Speech" eller "Love is never ugly"...even though we all know it really can be...vardelos titel pa den sistnamnda filmen. Nastan sa att jag inte vill se filmen av den anledningen, men som barn alskade jag "Skonheten och Odjuret" och denna film verkar vara en vuxen version pa Disneys film sa jag maste ge den en chans.
Hall Pass, far tummen ner, men biografen far tummen upp!!! Herregud, varfor har vi inte sadana biografer i Sverige? Om dom anda ska fortsatta att hoja priserna kan dom faktiskt aven hoja standarden. Vi satt i skona, stora stolar som gick att gunga, bioduken var storre an tio vita lakan tillsammans och ljudet var skrammande bra. Det lat som att skadespelarna var i samma rum som oss.
Om Ni vill se en bra film ska Ni se "500 days of summer". Bilden ar bara ett smakprov pa hur klockren den ar.
I mean like no...NO...
Imorgon ar det St Patrick's Day! Jag ska mota upp min LCC och ett gang andra au pairer i omradet och joina paraden och alla andra festligheter som ager rum nere pa stan imorgon. Det kommer bli en hel del musik och dans! Det ska faktiskt bli kul att traffa tjejerna igen. Detta blir mitt andra au pair mote. Det ar namligen sa att man traffar sin LCC och alla au pairer som bor i ditt omrade en gang i manaden for att hitta pa nogonting roligt tillsammans. Forra motet var en solig dag sa vi sags i Yerba Buena Garden, motet i sig var inte sa roligt for vi gick mest igenom en massa information, som bla vad vi ska gora om det borjar brinna.
Efter motet gick jag och nagra av dom andra tjejerna ner pa stan och mot Fisherman's Wharf. Kvallen slutade med en jattegod middag pa en fin restaurang med utsikt over hamnen.
En vecka senare kom min LCC, Rebecca, hem till oss for att ha ett forsta mote som man alltid har i borjan av sitt au pair ar. Hon hade en hel del punkter som skulle bockas av, det handlade om barnen, uppfostran, konfliktlosning osv och sedan kom vi till en ovantad punkt - killar. Jag kande hur mina kinder borjade fa farg sa fort hon namnde det. Helt plotsligt angrade jag valet av min tjocka, vita stickade kofta. Det kom att bli varmt nog. Ungefar sa har uttryckte hon sig "So, are Diana allowed to have overnight guests?" DET AR INTE PA RIKTIGT tankte jag. Herregud, jag ar inte van vid sadant. Jag har inte suttit och haft den har diskussionen med nagon annan vuxen nagonsin i hela mitt liv, och nu ar det sa dags nar jag ar 20 ar och vuxen. Som tur var raddade mina vardforaldrar stamningen med sina lattsamma kommentarer. Pappan svarade namligen: "Well, I guess it's too late now when we've already showen you all the exits of the house ;)". Kvallen innan hade vi namligen gatt igenom alla utganger fran huset, om det skulle borja brinna. Mamman fyller i "I mean like, it would be nice to know in advance if someone is going to join us for breakfast :P" och sa tittar alla tre pa mig for en kommentar och allt som kommer ut ur min mun ar "I mean like no...No..." och Lcc'n avslutar med "Okay, let's move on to the NEXT topic!" Jag kunde inte kanna mig mer lattad.
Pa grund utav detta har jag lite blandade kanslor infor att traffa henne imorgon. Jag har en kansla av att varje gang jag traffar henne i framtiden kommer jag fa flashbacks av den otroligt pinsamma situationen och kanna ilska gentemot henne for att hon utsatte mig for det.
Sma, sota sjolejon som ligger och solbadar nere vid Pieren.
Pedikyr till folket!
Imorgon ar det antligen fredag och jag jobbar bara fran 17.00 till 19.00 vilket betyder SOVMORGON! Jag ska dock inte sova allt for lange for jag har arenden att utratta, bla ska jag ga till banken och oppna ett bankkonto. Ja, det var val typ det... har aven lite annat pa schemat, men det ar mest nojen, som att ga till gymett, ga och fa mina naglar fixade, sitta pa mitt favorit cafe, Progressive Grounds, sippa kaffe och lasa Stieg Larssons "The girl who played with fire". Alla mina forsta konversationer har inleds ungefar sa har: "Oh, so you are from Sweden? I JUST LOVE Stieg Larsson's Millennium trilogy!"
Pa kvallen kanske det vankas konsert. En kompis fragade om jag ville med och se Bone Thugs. Jag skulle kunna gora det for att det ar en kul grej, i ovrigt ar inte old school hip hop min melodi.
Det blir skont att borja helgen med vila!
Det finns inget battre cafe. Sa himla mysigt och deras uteservering ar toppen nar solen skiner!
Forra helgen unnade jag mig lyxen av en pedikyr, vilket var underbart! Nagonting jag maste gora oftare. Jag tror alla behover bli battre pa att varda sina tossingar. Jag kanner bara en som gor det med jamna mellanrum - Annalena:)
Se vilken harlig och uppiggande farg jag valde!
life as we know it
Herregud snart har jag varit har i en manad! Samtidigt som jag kanner att tiden har gatt fort, tanker jag aven ibland "En manad? Bara???" For trots att jag bara har varit har i en manad kanns det som att jag inte har gjort nagonting annat. Eller ar det kanske bara vad jag vill tro?
Det kanns skont att jag har kommit in i jobbet och barnens rutiner sa fort som jag har. Det gjorde jag redan forsta veckan och jag gillar verkligen mitt jobbschema. Jag jobbar mandag-onsdag hela dagar, torsdagar 2h och sen har jag helgerna fria mer eller mindre, vilket ar jatte skont!
Min forsta helg har akte jag in till stan och traffade Sofie. Vi kikade runt i butiker, at cheescake pa The Cheesecake Factory, akte hem till henne, kopte med kina mat till middag och tittade pa "Life as we know it". Det slutade med att jag sov over. Nar vi bada ligger i sangen sager Sofie "Alltsa egentligen borde jag kanske inte bara lata dig sova over... jag kanner ju inte dig. Du skulle lika bra kunna knivhugga mig i somnen." Hon sa det med en skamtsam ton, men det var da jag pustade ut... For Ni som kanner mig vet hur nojig och radd jag ar for allt och alla, men i den stunden visste jag att jag skulle overleva natten och fa se dagsljus pa morgonen igen. Vi skrattade at det ett tag innan vi somnade - Vem sager nagot sadant? Och vem tanker nagot sadant??? Det kanske ar en av anledningarna till att det kanns som att jag har varit har langre an vad jag har. Jag menar det skulle inte handa hemma i Sverige att jag traffar nagon for forsta gangen och sover over. Har hoppar man over alla baby steps, for det finns liksom ingen tid for det. Dessutom visade det sig att hon var riktigt skon och jag gillar hennes sallskap!
Vi bada vaknade oskadda pa morgonen och detta firades med frukost pa Noah's Bagel. Jag at en gourmet bagel med cream cheese - smaskens! Dagen fick sig en bra start och slutade battre. Jag kopte antligen min dator! :)
En lattsam, men valdigt rolig film!
Jag oppnade min forsta fortunate cookie (kom med kina maten). Pa lappen stod det "You would do well to work as a team in the coming week."
Bra start pa dagen!
Familjen Converse
Jag gillar mitt inflytande pa barnen ;)
Forstar Ni hur ratt detta ar(?!), pojken kan inte ens krypa, men han bar Converse!
I LOVE it!
G, vinner - hon har dom i flest farger och dom rosa ar givetvis favoriterna!
Jumlin
Idag var jag ute pa upptacksfard och fann nagonting som fick mig att skina lika starkt som solen. Tanken pa denna lilla gumma varmde mer an solens stralar.
blue blue my world is blue
Dagens sanning: Nar sjalen mar bra, mar aven haret bra! Mitt har har aldrig varit sa friskt som det ar just nu. Detta beror inte pa att jag dranker det i Joico (koper det i mangder har for det ar oforskamt billigt!). Nej, det beror pa att jag for forsta gangen pa lange kanner mig L Y C K L I G.
Jag ska inte skriva att jag kanner mig lycklig varje sekund av dygnet, men varje dag stannar jag upp vid nagot tillfalle och kanner "Ar det sa har det kanns att vara lycklig?" :D Nu forstar jag uttrycket "Livet ar underbart!", och jag kan ingenting annat an att halla med! Nu lever jag inte bara, utan jag kanner mig aven levande. Och det gor jag varje sekund pa dygnet.
Ja, det kanske inte syns sa val pa bilderna att mitt har skriker valmaende, men det sager mer om min kamera an om mitt har!
Kanns bra att allt jag alskar ar ungefar halften sa billigt har!
Mamma, pappa, barn & jag
Jag tankte skriva lite kort om min vardfamilj, sa att ni har ett hum om vilka det ar jag bor med har borta :)
Min vardmamma - smart, jordnara och har valdigt mycket humor, vilket jag alskar!
Min vardpappa - valdigt hjalpsam och omtanksam, aven han har humor. Det verkar vara ett slaktdrag att dom alla ar valdigt spontana och skamtsamma - eller finns spontanitet och humor i generna pa alla amerikanare? Hittills verkar det sa.
G - lillflickan. Hon ar tva ar, men kanns betydligt aldre pa grund utav att hon pratar sa mycket, och framfor allt ar det sattet hon pratar pa. Detta ar pa gott och ont. Det gar inte att lura henne till nagonting.
Exempel: Alla Ni som kanner mig vet att jag i princip missbrukar te och kaffe, och anda sedan jag kommit hit har jag gatt pa detox for min familj dricker sallan varken eller. Sa min forsta dag med barnen, stannar jag forbi ett cafe pa vagen till parken for att kopa med en kaffe. Da borjar G tjata om att hon ocksa vill ha kaffe. Jag forklarar for henne att kaffe bara ar for vuxna, att det innehaller koffein och att det inte ar nagonting for barn. Hennes svar? ”But you know what, daddianna, there is something called decaff.” Jag var chockad. Vad skulle jag svara pa det? Vasst argument fran en tva aring. Vi kliver ur cafeet med varsin pappersmugg i handen, min med koffein, hennes utan. Men det gynnar aven mig att hon ar smart. Forsta veckan larde hon mig manga nya ord och rattade mig nar jag sa fel.
Exempel:
Diana -G, let’s put on your blue shoes
G - That’s not shoes daddianna. You mean boots!
Exempel:
Diana - Did you like your bread sweetie?
G - Actually it's called B A G E L not bread B A G E L.
Haha, det ar dom dar sma sakerna, men hon har ratt - ratt ska vara ratt.
Jag har slutat hapnas av saker som kommer ut ur hennes mun vid det har laget, men trots att hon har sa latt for att prata verkar hon ha problem med mitt namn. Det ar en kombination av Daddy och Anna, daddianna. Vi far jobba pa det. Nagonting annat vi jobbar pa ar svenskan - hon lar sig valdigt fort. Hon kan redan saga ”Hej, jag heter Gabriella”, hon kan rakna till 5 och idag larde hon sig ramsan ”Huvud, axlar, kna och ta”.
L - lillgrabben. Han ar 5 manader och alldeles, alldeles underbar. Han ar sa harlig. Aven pa mina lediga dagar snor jag in honom till mitt rum och bara gosar ett tag. Han ar sa glad och grater sallan. Men just nu haller en tand pa att vaxa ut sa han ar lite kanslig, men lika sot for det!
Har har ni ytterligare en familjemedlem, Rosco. Nar han inte sover i min sang om natterna, glassar han i soffan.
Fiskagg och gris
Min andra dag i San Francisco - traffa hela slakten. Nervos? Ja! Om det var vart det? JA! Min vardpappas mamma fyllde ar och detta skulle firas! Jag hade varit nervos i onodan for hans familj var helt underbar. Dom bor i ett jatte fint hus, med stor pool och har erbjudit mig att spendera sa mycket tid jag vill dar. Nagonting jag definitivt kommer att ta vara pa! Inte bara for poolen utan aven for att jag verkligen gillade hans foraldrar. Trots att det blev en lyckad dag och kvall uppstod det aven nagra jobbiga situationer under kvallen...
Nr 1. I hallen bjods det pa champagne med kex. Inget fel an sa lange MEN pa kexet var det wasabi och FISKROM! Jag har alltid vagrat att smaka fiskrom. Jag tycker det sager sig sjalvt, man bor inte ha fiskagg i munnen. Det hor inte hemma dar. Detta kunde jag givetvis inte tala om nar en av hans broder rackte silverfatet mot mig. Istallet tvekar jag medans jag valjer (jag forsokte ta den som sag ut att ha minst rom pa) varpa brodern sager ”It’s Okey, you can have two ;)” Jag forstod att han trodde att jag letade efter den med mest fiskrom pa. Jag skrattar lite och sager ”Thank’s but I’m starting with one;)” Tog en, stoppade den snabbt i munnen, svalde, satter i halsen, harklar mig, kanner hur wasabin branner upp min strupe, ler mot hans bror och talar om hur fantastiskt gott det var! Den narmaste halvtimmen var jag franvarande, allt jag tankte pa var att jag hade atit fiskagg.
Situation 2. Aven den handlar om mat. Till middagen serverades det flask. Jag ater inte gris, men pappan hade skurit upp sa fint och ville servera mig den forsta skivan och hora vad jag tyckte. Det var bara att skara upp en bit och stoppa i munnen. Jag drankte biten i gronsakssasen som serverades till. Svalde aven den biten, log och talade om att det smakade valdigt bra. Jag insåg dock att jag inte kunde ata mer sa jag haller mig till potatisen och sasen. I slutet av middagen fragar en van runt bordet vad den hemliga indigriensen i sasen ar. Da svarar min vardmamma ”Hackad bacon och sasen som grisen kokade i” Jag satte i halsen for andra gangen den kvallen.
I ovrigt var middagen en succe! Den borjade med att vi alla skulle be en bordsbon tillsammans. Nagonting helt nytt for mig. Min vardfamilj ar inte religiös, men hans foraldrar ar kristna. Alla tog varandra i handerna och fick tala om vad dom var tacksamma over. Forste man borjade med att valkomna mig in i familjen, vilket jag tyckte var valdigt gulligt. Min vardmamma var tacksam over att jag var dar och nar det blev min tur tackade jag for att dom valkomnat mig pa ett sadant gästvänligt satt och hur glad jag kande mig over att fa vara dar, vilket jag verkligen menade.
Det blev en lang kvall med mycket prat och skratt. Ni vet hur man brukar saga ”Kann dig som hemma”? Det ar en ganska sa tom fras, men for forsta gangen kande jag hur det stamde. Action speaks louder than words. Dom sa det bara inte, utan fick mig verkligen att kanna mig valkommen. Hans pappa var nog roligast. Vi satt hela kvallen och delade historier, jag tror jag har traffat min overman i historieberattare. Han berattade med en sadan inlevelse och med sa mycket humor. Jag far aka dit snart igen pa en kopp te for lite mer historier... och for att ta mig ett dopp i poolen :)
Don't forget to smile
Efter en vecka pa skolan i New York var det pa fredagen antligen dags att bege sig till flygplatsen igen. Nasta stopp var San Francisco. I borjan av veckan var jag inte nervos, men lararna lyckades fa mig att bli riktigt nervos. Jag trodde dom skulle forsoka ha motsatt effekt pa oss elever? Forsoka fa oss lugnare, men NEJ. Innan vi akte talar dom om hur viktigt det ar att vi LEEEER nar vi moter familjen. Jag visste med en gang att jag satt i skiten. Hur ska JAG kunna le efter en lang flygresa? Det tar mig oftast en vecka att aterhamta mig och ma bra igen. Dom talade om att forsta intrycket ar det viktigaste och att familjen kommer minnas detta genom hela aret, "Nobody wants an grumpy au pair!" . Jag ser inte direkt sur ut nar jag kliver av ett plan, men jag vet att jag inte vill att någon ska komma ihåg mitt ansiktsuttryck under ett helt ar.
Under flygresan blickade jag ut over havet och forsokte tanka positiva tankar, precis som jag lart mig pa yogan. Jag vet inte om det hjälpte sa mycket. Andningen var for haftig, pulsen for hog och kroppen for spand. Dock blev flygresan battre av mitt fantastiska ressällskap; tva skona australiensare som aven dom skulle till SF! En av dom ville jag dock sla till nar hon sager "Diana, DON'T FORGET TO SMILE! ;)" precis nar vi klivit av planet. Det vred sig i min mage. I vanliga fall har jag inga problem med att le, men nu lyckades jag inte for allt i världen framkalla ett leende pa mina sammanbitna lappar. Inte ens tanken pa mina kara dar hemma i Sverige, tvärtom. Vi klev in pa damernas innan, och mitt ansiktsuttryck var desamma som asnan Igors. Tanken pa dom dar hemma fick mig att tanka "Jag har en underbar familj dar hemma som alskar mig. Varfor lamna det for en familj som jag inte har en aning om jag kommer att tycka om? Kommer dom att tycka om mig?" Och sa var hjarnbanken igång!!! Men sa klev vi ut ur toaletterna for att ga mot varat bagage, och dar ser jag lillflickan sta med sin pappa och bada haller utkik efter mig och pa ett mirakulöst satt kändes mina smilegropar djupare an havet jag blickat ut over. Hon springer fram mot mig, stannar upp och sagor "Hi Diana, welcome to my home". Jag slutade inte le under hela kvallen. Hemma vantade mamman och lillgrabben.
Huset ar jatte fint och jag alskar mitt rum. Dom hade framkallat bilder pa mig tillsammans med mina kara dar hemma och hängt upp ovanför min sang. Nar jag ser detta kan jag inte lata bli att bli rord. Detta noterar mamman och sagor "Oh, you don't like it?" Och givetvis alskade jag det. Jag tyckte det var valdigt omtänksamt av dom, en fin gest, men i den stunden forstod jag hur langt borta jag var fran min familj. Dom bilderna var det närmaste jag kom dom och det gjorde lite ont. Jag ar van att ha daglig kontakt med mina kara syskon, och det ar nog det jobbigaste att jag inte bara kan ringa upp någon av dom nar jag kanner for det och snacka lite goja.
Hur som helst, mitt rum ar underbart och likaså mitt badrum. Vi bor i ett trevaningshus och jag har mer eller mindre andra vaningsplanet for mig självt med egen ingång.
Nar jag la mig pa kvallen visste jag att detta var borjan pa nagonting nytt. Nagonting bra. Detta var en ny startpunkt varifrån resten av mitt liv kommer att borja.
Tre guldkorn
Nast sista kvallen pa skolan kom en riktig donut polis till skolan och holl ett foredrag om sakerhet. Han var skamtsam, men forsokte aven upplysa oss om alla faror har borta. Vissa saker han sa var valdigt bra, som tex. om nagon skulle kora in i var bil ska vi inte kliva ut. Det kan namligen vara en ranare som gor det med flit. Istallet ska vi kora vidare till narmaste polisstation. Detta ar nagonting jag aldrig sjalv skulle tanka pa, sa det var bra att bli upplyst om, men andra saker tyckte jag bara var overdrivna som tex att vi ALDRIG, ALDRIG skulle fraga en framling om vagen, om vi kande oss vilsna skulle vi frage en polis. Herregud, varfor ska jag springa och leta efter en polis nar trottoarerna kryllar av manniskor som jag kan fraga? Jag har fragat minst 40 personer om vagen sedan jag kom till SF och tanka sig, inte en enda av dom har slapat mig till en kallare, valdtagit mig och sedan mordat mig. Det var namligen liknande skrackhistorier vi fick hora av polisen. Daremot fragar jag alltid kvinnor om vagen, aldrig mann. Det spelar ingen roll om dom ser snalla och trevliga ut. Men det ar en sak jag aven gjorde i Sverige, jag vet inte varfor, men det kanns bast sa. Trots alla creepy historier gav polisen mig manga goda skratt och hans forelasning var en av dom basta under veckan.
Ett riktigt guldkorn
Ett riktigt guldkorn
Mina tva andra guldkorn - Jessica och Emma.
Jag delade rum med en av dom roligaste manniskor jag nagonsin mott - Emma. Allt hon gjorde fick mig att brista ut i skratt. Alskar manniskor som bjuder pa sig sjalva. Och sa var det Jessica, min spy kompis. Vi satt bredvid varandra pa flyget fran Frankfurt och bada madde illa som fa. Jag rackte henne en pase, klappade henne pa axeln och sedan var det hennes tur att halla undan mitt har nar jag var igang. Tank vad konstiga saker som kan skapa band mellan manniskor. Men vi upptackte att vi hade mer an illamaende gemensamt. Och denna stjarna befinner sig ocksa i San Francisco :D, dock har vi ganska langt till varandra for hon bor i Sacramento. Dom har till och med sin egna flygplats, sa det ar en bit bort, men vi har redan planer pa gang... Horde jag hajka i Grand Canyon? Yeppyepp, vi far se men det skulle vara fantastiskt roligt! Tills vidare ar planerna att ses nasta helg inne i stan. Och om vi har halften sa kul som vi hade i NYC sa har jag nagot att se fram emot :D
Jessica, Jag och Emma ♥
Jessica ser ut att vilja spotta mig i ansiktet efter en hel dag av mina galenskaper
Jag kommer sent glomma var tid i NYC tillsammans
Ja...vad vi haller pa med ar oklart. Det var Emmas inflytande pa oss skulle jag tro...
St. John's University
Mandag kvall anlande jag till skolan. Tisdag morgon hoppade jag over frukost och tog sovmorgon istallet. Jag livnarde mig fortfarande pa natten jag spenderat med Theresia. Haha herregud det later som att vi ar ett karlekspar, men det ar inte helt fel. Hon ar en av mina stora karlekar i livet.
Schemat for veckan var fullspeckad. Forsta lektionen borjade 8.15 och varade fram tills lunch 12.00-13.00 och sedan hade vi lektioner fram till 18.00, da middagen serverades. Nagon dag hade vi aven lektioner efter middagen. Maten som serverades var under all kritik. Jag holl mig till salladsbuffen som anda var helt OK.
Fargglad frukost med lagom mycket kemikalier ;)
Lektionerna var helt OK. Jag tyckte valdigt mycket om min larare, men mycket som vi gick igenom var saker som jag skulle kategorisera under sund fornuft. Tex, hade vi en hel lektion som handlade om 'NEVER shaka a baby' jag menar, tanken skulle inte ens sla mig att skaka ett barn av ren frustration?(!) Men det finns tydligen dom som gor det sa det kan vara nyttigt att upplysas om. Vissa lektioner var mer allvarsamma och andra var mer avslappnade. Vi hade bland annat Sing A Long, dar alla au pairer framforde en lat fran sitt land i grupp. Vi svenska tjejer, och en finne (hon var den enda fran Finland och ville inte sta pa scen sjalv sa vi tankte 'Ja, vi alla ar ju scandinavier. Joina oss!') framforde sma grodorna. Finskan fick sta i mitten med handerna utsrackta och latsas vara en midsommarstang medan vi andra hoppade runt henne och sjung sma groderna. Sedan blev det aven en vers med 'Sma grisarna'(?) Nagot helt nytt for aven mig.
Det var en av dom bra sakerna pa skolan att man fick lara sig om andra kulturer fran dom andra au pairerna.
En au pair fran Brasilien sa till oss att hon upplevde oss svenskar som kalla. Den normala reaktionen skulle vara att jag upplevde tjejen som oforskamd, men istallet valde jag att uppskatta hennes uppriktighet. Jag forstod att hon inte menade nagot illa med det, hon talade bara om hur hon kande. Ganska sa rakt pa sak. Men det ar kanske sa man gor i Brasilien, talar om hur man kanner istallet for att bara runt pa det och beratta det for andra istallet for personen ifraga. Vi svenskar daremot upplevde brasilianarna som valdigt gapiga och jobbiga. Detta talade vi givetvis inte om for dom, men pratade om det oss emellan. Dom sjung och stojade hela tiden, aven pa lektionerna och jag shhhsade dom, jag ville faktiskt hora vad Froken pratade om. Till skillnad fran dom som inte verkade det minsta intresserade, utan reste sig mitt under lektionen och dansade reggae dans och colombiansk dans. Fast jag maste erkanna att jag tyckte det var ganska kul och klappade handerna till takten och forsokte sjunga med fast spraket var frammande, men det var nog kurden i mig som kom fram. Sa ja, visst ar vi olika och kanske skulle vi motas nagonstans pa mitten sa skulle det bli bra? Vi svenskar kanske behover bjuda mer pa oss sjalva och inte vara alltfor reserverade och halla tillbaka fullt sa mycket och brasilianarna kanske skulle tona ner lite sa tror jag det skulle bli lagom. Eller vanta nu, 'lagom' ar sa svenskt det kan bli! Med gladje kan jag meddela att aven fast en manad knappt passerat kanner jag mig annorlunda som person. Jag vill inte ha lagom. Jag ar trott pa lagom. Kanske beror det pa att jag omges av fargstarka personer overallt och inspireras som aldrig forr? Jag tycker det ar att foredra.
Till vanster om mig ser ni Jessica och tjejen i rott ar Emma, min rumskompis.
Det var vackert, men kallt!
Tyskarnas framtradande...lagom roligt maste jag medge
Jag, Jessica och tva till svenska tjejer gor en Alg av toalettrullar, glasspinnar och annat kul :) Jag gick verkligen in for det och blev snabbt ledaren och gav tjejerna olika instruktioner. Jessica var lagom road av detta projekt...
Vi delades in i grupper beroende pa vilken aldersgrupp ens vardbarn hade och skulle sedan beratta for resten av klassen om varan reserch.
Jag bidrog med denna bild och berattade om vad man kan hitta pa for aktiviteter med smabarn inomhos och utomhus samt vilka leksaker som ar sakra for lillknoddarna att leka med.
Jag klarade kursen!
Och det gjorde aven Jessica, trots hennes lack of enthusiasm infor lektionerna ;P
Let's here it for New York!
Pa torsdagen fick vi en hel dag i NYC, forst en guidad tur sedan fick vi utforska staden pa egen hand. Jag var bland annat upp pa Top Of The Rock. Att sta dar uppe och blicka ut over staden gar inte att beskriva med ord, utan jag later istallet bilderna tala for sig sjalva. Enjoy!
These street will make you feel brand new
Big lights will enspire you
Street lights, big dreams all looking pretty
No place in the world that can compare
Det var precis sa fantastiskt som det ser ut att vara. Dessutom hade jag fantastisk sallskap, Jessica och Emma. Vi avslutade dagen med att ata middag pa en gron parkbank. Ni tanker luffigt. Jag tanker stekigt. Varfor ska jag sitta inne pa en restaurang nar jag kan sitta pa en bank som ar placerad precis framfor Empire State of Building. Det ar inte varje dag man far njuta av den utsikten och fylla sina lungor med NYC harliga atmosfar. Det galler att ta vara pa chanserna, and we sure did!
Jag lamnade stan med halsningen 'Pa aterseende!' Det var forsta, men definitivt inte sista besoket in The Big Apple.
Min forsta dag i USA
Okej, eftersom att jag inte har bloggat pa ett tag betyder det inte att Ni inte kommer fa lasa det jag gjort hittills. Jag borjar fran start - Dagen jag anlande.
Jag avskyr att flyga, men nagonstans trostade tanken mig om vart jag var pa vag. Det spelade ingen roll att jag madde illa och spydde, for jag visste att snart skulle jag vandra pa mark i ett land som jag lange dromt om att fa leva i. Val framme pa skolan var jag sliten och jatte trott men, little did I know there was a surprise waiting for me :) Min hjartevan Theresia kommer springandes mot mig nar jag kliver in i skolan och genast kandes allting bra igen. Som om allting var fullandat. Innan jag akte hade jag ett stort tomrum inom mig som jag ville fylla. Fylla med gladje och lycka. Och i den stunden hande det. Jag var i USA och jag var med Theresia, tva saker jag lange langtat efter. Det var min basta alla ♥ dag nagonsin. Skont med en BRA start!
Lassar in allt bagage - pa vag till skolan fran flygplatsen
Nu kor vi!
Kanns som tusen ar sedan jag bloggade, aven fast det bara ar cirka tva veckor sedan, men det har hant mer dessa tva veckor an vad jag kan minnas att det gjort dom senaste tva aren i mitt liv. Och da menar jag bra saker. Nu har jag inforskaffat mig en dator, sa nu kan jag satta igang och skriva om alla mina upplevelser har borta i Staterna :) Som ni marker sa saknar mitt skrivbord a, a och o, alla dessa tre med prickar over. Det ar lite irriterande, men jag hoppas att bade jag och Ni som laser bloggen vanjer er snart! I ovrigt ALSKAR jag min dator.
Jag klev in i Apple affaren i San Francisco med en tanke: Sa enkelt som mojligt. Jag ar liksom inte den basta nar det kommer till tekniska prylar, det ar komplicerat nog, anda kliver jag ut med deras nya MacBook Pro. Killen som hjalpte mig var sa charmig och fick allting att lata sa bra...forsaljare. Jag klev ut ur butiken med tva saker
1. Datorn
2. Hans nummer
Jag inser att min kamera ar for taskig. En ny kamera far helt enkelt bli nasta teknik pryl som inforskaffas! Tips nagon?
