Glamour, Cherrycoke och Sushi

Min vardfamilj akte upp till Davis idag for overnattning, vilket innebar for mig att jag har huset for mig sjalvt. Planen var att spendera kvallen med Sophie. Jag hade bjudit over henne pa middag och en massa tjejsnack, men sa blev det givetvis inte...

Nar familjen kommit ivag, la jag mig for en nap (Jag ar helt inne i barnens rutiner, aven nar jag inte jobbar. Att sova en timma mitt pa dagen ar numera ett maste for mig). Nar jag vaknat upp fran min nap och druckit ett glas mjolk (an en gang, barnens rutiner)... borjar jag leta efter min mobil for att messa Sophie. Efter en halvtimmes letande inser jag att jag lamnat kvar mobilen i ryggsacken som jag bar med till parken imorse och som min vardmamma tog med till Davis.

Jag satter mig istallet vid datorn och forsoker hitta Sophie pa facebook. Det enda problemet var att ungefar 100 000 andra ocksa heter Sophie Jensen. Det maste vara Danmarks vanligaste namn. Efter 45 minuter hittar jag henne, lagger till henne som van och skickar ivag ett meddelande. Forklarar laget, skriver att jag varit klantig nog att lamna min mobil i ryggsacken, men att hon kan na mig via mejlen. Min plan var att ga och handla, och sedan laga middag tillsammans. En timma senare har jag fortfarande inte fatt nagot svar pa mitt mejl. Da inser jag att jag inte ar uppkopplad till internet. Jag kande instinktivt for att ringa min vardpappa och be om hjalp men justja, jag har ingen telefon, och vi har ingen hemma telefon heller.

Efter ytterligare en timma av att bara hoppats pa att Sophie skulle ha kommit utan att vi horts av, gav jag upp och gick for att handla. Framme vid kassan fragar kassorskan mig om jag har ett Safeway matkort varpa jag svarar "Nej, men jag skulle garna vilja ordna ett :) " och jag hor hur kvinnan bakom mig suckar. Vanligtvis ar jag den som aldrig vill vara omstandig, jag kanner mig alltid i vagen och vill underlatta for andra aven fast det innebar att det forsvarar for mig sjalv. Men just idag kunde jag inte bry mig mindre. Jag stod och fyllde i blanketten trots den langa kon bakom mig. Och nar jag kom till postnummer blev jag osaker och sa "hm.. let me see.. our zip code.. I'm not sure...let me just make one quick call ...oh no I forgot, I don't have my cellphone with me ... " Hon svarar "It's okay honey, just sign the paper and you're done".

Nar jag klev ut ur butiken insag jag dock att jag inte fatt med mig nagonting atbart. Cherry coken kopte jag enbart for att jag skypat med en familjemedlem hemma som pratade om det och aven fast jag visste att jag skulle sluka Glamour tidningen sa skulle det inge ge mig nagon mattnadskansla.

Sa jag kliver in pa en sushi restaurang pa vagen hem for att fa med mig nagonting fardiglagat snabbt hem...45 minuter senare och jag sitter fortfarande och vantar pa min bestallning. Jag hade valt helt fel restaurang. Det stod tva kockar i mitten, av vad som sag ut som en bar, och lagade suhin pa din bestallning. Folk satt runtomkring baren och fick en sushibit i taget. Och varje bit tog ungefar 7 minuter att gora. Dessa manniskor maste verkligen ata med ogonen tankte jag. Varje bit var som ett konstverk. Kockarna tillagade sushin med en sadan passion och inlevelse. Man kunde se att dom brann for det dom gjorde. Bokstavligt talat. Det var eld overallt och dom svettades som tva kameler i oknen. Det hann bli morkt ute innan jag fick min sushi... Och notan fick mig att svettas mer an den branta kullen jag kampade mig upp for, upp till huset.

Nar jag kom hem fungerade atminstone internet igen :) och det visade sig att jag hade valt helt ratt restaurang, for det var den godaste sushin jag nagonsin atit och helt plotsligt sved inte notan langre. Kocken hade nog dock kant sig forolampad om han sag att jag drack cherry coke till hans sushi.

Så där ser även sushin jag har ätit ut. Shit vad kostade dom? En mille styck? Damm vad jobbigt att du glömde telefonen. Men varför har dom ingen hemma telefon????

Låter som en jobbig dag, utan mobil. Men att du räddade den med sushi som ser helt underbar ut.

Sushi är inte min cup of tea men såg lite gott ut ändå. Jobbigt med luren hörröh;) Pusspuss och puss