Idag har regnet forsat ner! Dom har varnat for att inte ga ut pa grund utav dom kraftiga vindarna, men min lillflicka ville ut... Jag tittade ut genom fonstret och forstod att det inte var nagon bra ide, men ibland maste man ta lite risker i livet, for Ni vet val vad den storsta risken i livet ar? Justja, att inte ta nagra risker;) Sa med det i atanke borjade jag kla pa oss. Nar regnkladerna var pa, var vi redo att trotsa vindarna:) Jag springer ut med L till garaget och stoppar om honom i vagnen, sedan springer jag tillbaka in for att hamta G. Det borjade med att vi bada halkar i trappen och ramlar omkull. G var knapptyst i flera sekunder, jag var livradd i flera sekunder, men sen borjade hon skratta och da borjade aven jag skratta. Dar lag vi bada tva och skrattade hysteriskt i ett par minuter innan vi gjorde ett nytt forsok att ta oss upp for trapporna. Nar vi tagit oss ner for kullen och upp for en ny kulle hittade vi den perfekta vattenpolen att hoppa i. Att sta och stampa och hoppa i regnet var sa otroligt befriande, roligt, hysteriskt... namnde jag BEFRIANDE?(!) Varfor gor man inte sant oftare? Sedan berattade jag for G, som borjade trottna pa regnet, att om hon star i regnet tillrackligt lange sa kommer hon att vaxa och bli stor. Och sa fick jag givetvis dra historien om Lotta pa Brakmakargatan.