Det har inlagget ar for Jijo som sa snallt bad om en uppdatering ♥ Jag vet att jag ar dalig pa att uppdatera bloggen, men det ar sa mycket annat som standigt hander runt omkring mig att jag faktiskt aldrig har tid att skriva pa bloggen. Tanker inte skriva sa mycket nu heller, men det bli en hel del bilder fran min semester vecka i Hawaii. Det ar en av dom basta veckorna jag upplevt. Vi sag till att gora det mesta av resan och budgeten vi hade ;P
Nagra av hojdpunkterna var; se delfiner (antligen!!! for forsta gangen i mitt liv), simma med hajar, rida pa Kualoa Ranch, snorkla i Hanauma Bay, Mad Dogs (favorit utekrog) och att besoka Pearl Harbour.
SFO
Nice ride to the Hotel
Mitt och Gabbis sota hotell rum
Waikiki Beach
Sofia ♥
Det var verkligen underbart att fa rida igen. Jag har saknat det sa mycket. Min drom ar att en vacker dag fa aga min egna hast.
Redig lunch pa ranchen, innan vi gav oss ut pa ATV's.
Vilken underbar dag! Vaknade for nagra minuter sedan med ett brett leende pa lapparna over det faktum att jag om nagra timmar sitter pa ett flyg mot Hawaii. Det ska bli sa skont med semester och det faktum att det ar pa Hawaii gor det bara annu battre. Den enda nackdelen ar sa klart att jag kommer sakna min lilla gubbe, men jag pussade sonder bade honom och G igar, sa jag borde klara mig pa den sotman resten av veckan.
Jag ska forsoka ta manga bilder och sedan nar jag kommer hem blir det ett bildregn har pa bloggen!
Tjejen som gor allt i sista stund. Har panikpackar jag samtidigt som jag bloggar ;)
Skulle inte Ni ocksa vilja pussa pa den har lilla grodan och finna varldens charmigaste prins i honom, sa sag??!!
Jag ar just hemkommen fran en underbar kvall, med underbara vanner. Sofia hade som vanligt lagat varldens godaste middag. Och nar jag kom hem mottes jag av en liten present pase utanfor mitt rum. Min vardmamma hade kopt fina flipflops till mig och skrivit en valdigt gullig halsning. Det var ett av dom finaste kort jag fatt; for framsidan pryddes namligen av min lilla gubbe som nyfodd ♥
Pa kortet stod det "Diana, here's a little going-away present for Hawaii. These will be the only shoes you'll need there. Have an amazing time. I know you'll make the most of it! Love, Nic." Sa himla omtanksamt!
Experience is a hard teacher because she gives the test first, the lesson afterward
10 dagar kvar till Hawaii!!! Herregud vad jag langtar! :) Och efter semestern sker nagonting riktigt speciellt... Jag skriver mer om det senare! Nu ska jag gora i ordning en kopp te och lasa lite i min bok, medans barnen napar.
rain is falling to the ground praying all the hopes are found
Tankte bjuda pa en haftig bild fran gardagens ovader har i SF. Bilden ar tagen av en amator, med sin iPhone, fran hans lagenhetsfonster. Han lyckades fanga ogonblicket da inte mindre an 8 blixtar slar ner mot Bay Bridge pa samma gang!
Nu ar antligen det fina vadret tillbaka i SF. Vi har haft storm och regn i over en vecka. Sa idag drog jag med barnen till Castro, dar dom har varldens basta lekplats i Dolores Park. Har kommer lite bilder fran parken och bilder pa vag till parken (som Gabrielle ville att jag skulle ta).
Love is in the air :)
Samovar ar Himmelriket for alla te alskare dar ute'
Den har bilden var det faktiskt inte G som bad mig att ta. Det var pa eget initiativ! Jag tyckte skylten fangade Castros (vulgara men desto harligare) spirit i ett notskal, med regnbagsflaggan i bakgrunden och allt :)
Min lillgrabb ♥ (...som faktiskt inte ar sa liten langre!)
En utav totalt fem rutschkanor i den har gigantiska parken
HAPPY
Titta farsan i bakgrunden, lagom intresserad av sin unge, med horlurar i oronen och allt :P
Haha, Gubben var sa fokuserad under sin easter egg hunt! Han lyckades plocka hela korgen full. Och varje gang han hittade ett agg, blev han lika exalterad och skrek "EGG! EGG! :D"
Nu ska jag forklara varfor det ibland ar omojligt for mig att blogga; Sa har har mitt liv sett ut dom senaste veckorna:
Mandag: Kliver upp klockan 5(!!!). Ger mig ut i morkret, livradd, springer till bussen. Har en timma bootcamp. Aker hem. HALLER i mig kaffe. Gor mig redo for jobb. Borjar klockan 9 och slutar 10 timmar senare. Efter jobbet gar jag in pa mitt rum, tittar pa Rapport. Checkar mejlen och facebook. Somnar.
Tisdag: Kliver upp klockan 5. Gor mig redo for bootcampen. Svettas som en gris i en timma. Aker hem. Knarkar kaffe. Jobbar 10 timmar (nu far vi inte glomma att jobba med barnen 10h ar lika tufft, om inte tuffare an bootcampen). Gar in pa mitt rum. Tar en 20min powernap. Byter om. Aker till Castro for att traffa Gabrielle pa Starbucks (alltid Starbucks). Hanger med henne tills det att dom stanger klockan 11. Aker direkt darifran hem till Sofia, for att sova over (det ar narmare fran bussen hem till henne, da slipper jag kanna mig radd nar jag ska ga hem fran hallplatsen).
Onsdag: Kliver upp 7.30 (SOVMORGON!!!) promenerar hem. Dricker kaffe. Byter om. Jobbar 10h.
Torsdag: Kliver upp 5 pa morgonen. Bootcamp. KAFFE. Jobb 10h. Aker och traffar Gabbi nere pa stan, kakar middag ute med vanner eller gar pa bio med Sofia. Aker hem till Sofia. Sover over.
Fredag: Kliver upp 7.30. Promenerar hem. Kaffe. Jobbar 5h. Borjar 9 och slutar 2. Drar med mig datorn ner till ett cafe pa Cortland street; bestaller in kaffe, svarar pa mejl, laser bloggar, facebook. Moter upp en van for lite shopping, gossip och hang i solen. Gar hem, byter om. Aker till Castro for att jobba. Leker med flickan i hennes rum, ger henne ett bad, sedan middag, laser bocker och sedan sangdags. Resten av tiden dar pratar jag i telefon eller tittar pa TV. Foraldrarna kommer oftast hem runt 12. Jag far min check. Aker hem till Sofia. Sover over.
Lordag: Promenerar hem pa morgonen. Kaffe. Duschar. Planerar aktiviteter med vanner under dagen. Utgang mot kvallen.
Sondag: SOFTAR under dagen. Mot kvallen aker jag till Castro och jobbar extra. Slutar sent. Aker hem till Sofia. Sover over. Kliver upp tidigt mandag morgon, aker till bootcampen...
Roligt liv, va? :) Men jag ska inte klaga, for snart far jag 8 dagars semester pa Hawaii!!! Och det ar aven darfor som jag jobbar sa mycket extra; for att kunna fa ihop pengar till resan. Det ar ingen som serverar mig en Hawaii resa pa ett silverfat (tyvarr) :P Men for att vardagen inte ska kannas for tuff, ar mitt knep att mix work with pleasure ;) Till exempel, om jag jobbar hemme pa kvallen, bjuder jag over vanner pa middag (da barnen anda sussar sott i sina sangar).
For ett par veckor sedan hade jag tjejmiddag hemma. Det bjods pa chicken wraps!
Sofia (inte den jag sover hos) och Gabbi, jobbar pa efterratten.
Jag och barnen fick ett gront paket i postladan igar, fran paskharen i Sverige! TACK SNALLA for innehallet. Bade jag, "Tazlo" och Gabriella blev valdigt glada :D
Jag har varldens angest. Har last sakert 500 annonser nu om jobb och boende. Maste borja planera for min hemfard, dessvarre. Min drom ar att inte behova stanna i Sverige, i mer an 1 ars tid, jobba och bo i Stockholm, Goteborg eller Malmo (storstader helt enkelt). Spara ihop tillrackligt med pengar for att kunna planera min resa tillbaka hit till Staterna. Och sedan borja studera har. Men det ar inte latt att hitta varken boende eller jobb. For den ena beror pa den andra. Jag kan inte bestamma boende foren jag har jobb, men jag kan inte heller bestamma jobb foren jag har boende. ANGEST. Jag vill inte tillbaka till Sverige. Bara tanken skrammer skiten ur mig. Kanns som att mitt liv kommer kollapsa nar jag aker harifran.
Det har varit lite taskig uppdatering har pa bloggen, men jag hade en van over pa besok och darfor inte haft sa mycket tid att spendera framfor datorn. Vi gjorde valdigt mycket roligt tillsammans, bland annat hade vi en photo shoot med barnen, eftersom Sophie ar fotograf :)
"Det vackraste vi kan uppleva ar det oforklarliga" - Albert Einstein
Nu sitter jag i mitt nystadade rum och invantar min van Sophie. Hon bor just nu i Salt Lake City, Utah, men kommer hit for en fotoutstallning hon ska ha har i SF. Hon kommer bo hos mig under helgen, vilket ska bli roligt :)
I ovrigt kommer jag jobba extra i helgen for en annan familj som bor i Castro. Det ar alltid lite nervost att jobba for "nya" familjer, men det kanns bra da jag far in extra kosingar! Vilket jag verkligen behover infor min Hawaii resa! Nu ska jag checka in Fredrik Lindstroms nya program "Svenska Dialektmysterier" innan jag borjar jobba!
well now i am three thousand miles from a rainy day with my dearest lovers
Idag var forsta dagen pa nastan en vecka som det inte har regnat! Herregud, vad jobbigt det har varit! Jag ar sa van att vara ute med barnen mest hela tiden sa det blir en sadan omstallning att bara planera aktiviteter inomhus. Det har blivit en HEL DEL art projects.
Haromdagen bakade vi en kladdis
Min fina, fina gubbe i sin nya favorit accessoar - diademet
Mysigt lage!
haha gubbens klader borjar definitivt bli for sma for hans vaxande mage...
JAG HAR NU BOKAT MIN RESA TILL HAWAII! Aaaaa jag kanner mig sa lycklig just nu. I slutet av april, aker jag en vecka till Honolulu tillsammans med Sofia, Gabielle och Sofias van, Charlotte som flyger dit anda fran Danmark. Vi alla har en onskelista pa saker vi vill gora nar vi kommer dit och darfor tanker vi gora den saken fran var och ens lista som man prioterar hogst. Hogst upp pa Sofias lista ar att ta surfinglektioner, sa da ska vi gora det, pa Gabbis lista star det att simma med delfiner, Charlotte vill till Pearl Harbor och JAG vill simma med hajar!!! Vi har redan tittat upp allting och allting ar valdigt tillgangligt fran varat hotell. Hotellet vi ska bo pa ar belagrat 2 minuter fran Waikiki beach och ligger valdigt centralt. Det kanns nastan overkligt att jag ska till Hawaii!
Forresten! Jag har ju glomt att namna att jag kopt mig nya "ogon"! Ja, det ar lite sa det kanns faktiskt, jag var halvblind innan och nu ser jag tydligt och klart. Det kanns fantastiskt bra aven fast det var en DYR affar!
Kvallen igar var HELT magisk.HELT MAGISK. Jag borjar grata bara av att tanka pa det. Jag grat aven mig igenom hela konserten, men skrattade aven en hel del. Jag kunde inte halla det tillbaka, manga av hans texter har betytt sa mycket for mig och det var som att jag inte riktigt forstod hur pass mycket forens igar, da jag horde dom live och sa nara. Allting kandes sa patagligt.
En del av det handlar nog om att jag igar fick chansen att stanna upp och bara kanna lycka. For jag minns aven hur olycklig jag varit andra perioder i mitt liv. Och i manga av mina mest ensamma stunder har jag da lyssnat pa William Fitzsimmons, for hans rost har nagons slags formaga att "krama" om mig och ge mig precis den trost jag behover. Sa manga av tararna jag grat igar var for mitt gamla jag. Mitt olyckliga jag. En vilsen och valdigt ensam tjej. Det var jobbiga flashbacks, men samtidigt blir jag otroligt glad over vart jag befinner mig idag. Om nagon hade sagt till mig for ett ar sedan att jag om ett ar skulle sitta med ett glas rott vin, tillsammans med en god van (Lucy) och lyssna pa William Fitzsimmons live i San Francisco hade jag sagt "chanserna for det ar lika stora som for dig att vinna 100 miljoner pa Lotto". Och det var precis sa jag kande igar - som om jag hade dragit vinstlotten, for en gangs skull i mitt liv.
Stallet han spelade pa heter The Independent och kan jamforas med Katalin i Uppsala. Valdigt litet och intimt, vilket passar han som artist och hans musik. Till min STORA gladje, spelade han dom flesta av mina favoritlatar;
Passion Play, I don't feel it anymore , You still hurt me, If you would come back home, Beautiful girl och slutligen gjorde dom en fantastisk cover pa "The Smiths" Please please please let me get what i want - en lat som jag larde mig alska efter att ha hort den i en av mina favorit filmer; 500 Days Of Summer.
Min vardmammas mamma skickade mig en nyhetsartikel som i det stora hela handlade om kurderna och deras historia. Jag tycker jag laser manga artiklar om kurderna och deras bakgrund och oftast ar det saker jag last om- och om igen, men ur en aspekt stack denna artikel ut, och det var vikten dom hade lagt pa musiken och hur mycket den har betytt for kurderna och det kurdiska spraket. Nagra saker som jag laste fick mig att tanka: "Det dar stammer verkligen" och eftersom att mina flesta lasare har pa bloggen har kurdiska rotter tankte jag dela med mig av dom sakerna jag kunde relatera till och se om Ni kanner likadant?
"Eighty percent of our identity as Kurds is in our music. If you are Kurdish today, even if you don't speek the language, you can hear a song in Kurdish, and your soul roars."
"/.../ many Kurds of their generation they never learned their own mother tongue because it was stigmatized in schools. But they grew up hearing it in Kurdish music. Ms. Bogan said her own young children don't want to learn Kurdish because their Turkish classmates and teachers tell them Turkish is the only language that really matters, and after that English. "If you don't give prestige to a culture," she lamented, "people won't value it, and it will die."
"Music was for a long time the only semi-free zone for Kurds to express themselves in their own language in Turkey and also a kind of therapy," she elaborated. "When my grandmother is alone, I hear her singing about her past." Ms. baysal nodded. She has a grandmother too, she said, who sings at home. "My grandmother who turned 100 lately, doesn't speak a word of Turkish, and I don't know Kurdish. If you lose a language, you can lose your family, because you lose your link to the past. But when I ask my grandmother about her life 100 years ago she starts singing. It's how we communicate. "I put my hand on her knee." she said. "She sings. I may not be able to understand the words. But I can understand the feelings."
