Igar kvall borjade regnet osa ner har i San Fran. Det drog ner humoret ganska rejalt. Hela dagen (veckan) hade jag sett fram emot utgang med Tina, men det finns ingenting som tar dod pa mitt humor som regn lyckas gora. Och eftersom att W var sjuk och tankte stanna hemma och sloa framfor en film bestamde vi oss for att gora honom sallskap. Tillsammans satt vi alla tre och kikade pa "The Dilemma" - en helt OK film, men som ledde till intressanta diskussioner efter filmen; Ar det okej att ljuga om man skyddar nagon annan? "Ja...Nej...Det beror pa vad det handlar om givetvis..." Tina visste hur man kunde se nar nagon ljuger, valdigt intressanta och bra tips. W som ar utbildad psykolog hade aven han nagra intressanta tankar om logner och vilka som gor det "bast"/"samst". Jag tror att alla manniskor ljuger - sager man annat, ar det en logn i sig! Sjalv tycker jag inte om att ljuga, sa vad jag gor istallet nar jag val behover gora det ar att "undvika sanningen" dvs jag undviker fragan, borjar prata om nagonting annat eller "undanhaller" sanningen - vilket ar att ljuga indirekt, menmen... Vissa situationer kraver tyvarr det. Som regel forsoker jag vara uppriktig och arlig, for det stammer faktiskt, det dar som dom sager; Forr eller senare kommer sanningen alltid fram!