Idag har jag kant en STOR saknad efter en av mina narmaste vanner, Emelie. Min fina Em, det kan lata illa men jag var inte beredd pa att sakna henne sa mycket som jag gor. Anledningen till det ar att efter hogstadiet flyttade hon fran Uppsala och vi larde oss att vara vanner "pa distans". Men distansen mellan Uppsala och USA ar annat fran den mellan Uppsala och Skane. Hon ar inte langre ett comviq kompis samtal bort... Det ar nastan fornedrande att vara samtal bara kostade oss 69 ore. Vara flera timmars langa samtal om livet, vanner, killar, jobb, tankar och funderingar, inte ens en hel krona. Men for mig ar vara samtal ovarderliga och idag onska jag att Du var ett samtal bort. Men det handlar nog inte sa mycket om att vi inte hors av via telefon langre, for i vissa perioder kunde det ga flera veckor innan vi hordes av. Utan nu handlar det mer om att jag vet att jag inte kan ringa henne. Det gar inte, och dagar som denna smartar det da jag verkligen skulle behova prata med henne.