Jag halvligger i soffan och tittar pa TV nar jag plötsligt inser att mitt liv ligger i mina händer… och då menar jag inte att jag just insåg att det är jag själv som väljer vad jag ska göra med mitt liv. Nej, vad som ligger i min hand ar en av vara sju fjärrkontroller. Ni tänker ”Gud så tragiskt, handlar hennes liv om TV?” Svar: Nej, min vardfamilj tittar inte ens pa TV (men dom ar ute pa date sa jag passar pa att sloa framfor Martha Stewert Show, medans barnen sover). Men det finns paralleller mellan mitt liv och en fjarrkontroll (TV).

Ibland går det flera bra program samtidigt, jag vet inte vad jag ska välja att kolla på – ”I mitt liv” har jag ibland flera bollar i luften samtidigt och har svart att valja vad jag ska priotera.

Ibland höjer jag volymen – ibland höjs tempot i mitt liv. Ibland sänker jag volymen. Ibland föredrar jag ljudlöst. Ibland vill jag bara stänga av allt ljud och bara iaktta.

Det finns dagar da det inte går ett skit på TV och jag vill bara stänga av, men gör det inte – Det finns dagar i mitt liv dar allting kanns skit och jag vill bara stänga av, men jag gör det inte.

Ibland är ett program så spännande, jag önska att jag kunde trycka på spola fram knappen, men det går inte. Ibland vill jag i verkliga livet spola fram tiden för att se hur saker och ting kommer att sluta.

Ibland vill jag trycka på paus knappen – kanske för att vissa stunder är så härliga att jag inte vill att dem tar slut. Ibland vill jag gora det för att vissa saker som inträffar är så hemska så att jag vill pausa för att slippa ta itu med konsekvenserna.

Men oftast vill jag trycka på spola tillbaka knappen … kanske lika bra att det inte går i verkliga livet. Men visst hade det varit ljuvt? Bitterljuvt.

Ibland är det myrornas krig pa skarmen och ibland känns det som att det är myrornas krig innanför mitt pannben. Total KAOS. Men just nu kanns mitt liv som ett bra program.

Sitter just nu pa ett trevligt fik och sörplar i mig det sista av min fruktsmoothie. Om en liten stund ska jag till gymmet, sedan till mataffaren for att kopa lite frukt. Tankte gora en fruktsallad ikvall. En kompis kommer over for att titta pa film och halla mig sallskap eftersom att jag jobbar och inte kan ga ut. Har en ganska skon ledig eftermiddag med andra ord, men den borjade inte lika bra: Jag oppnade ytterdorren och mottes av en hemsk syn: Gus (var katt) har en sot, liten fagel i munnen. Fageln pep inte utan tjooooot for sitt liv. Helt ovantat borjade jag grata och skriker samtidigt "Gus, STOP IT! STOP IT GUUUUS! OH NO! OH NO! NIC DO SOMETHING!!!" Nic kommer rusandes till dorren och hon ser bara uppgiven ut, men forsoker fa bort katten fran fageln. Jag vet inte varfor jag grat... det ar en liten fagel(?) Det ar sa naturen ar, djur ater djur, manniskor ater djur... allt gar runt i en cirkel. Men det var nagonting med att se nagot sa litet och oskyldigt bli attackerad och katten som inte ens ville ata fageln utan bara leka med den och tortera den till dods. Det gjorde ont i hela mitt hjarta. Jag kande mig dum som grat och gick darifran samtidigt som jag sager "I can't watch this..." Fick ett sms fran Nic for en halvtimma sedan dar det stod "We saved the bird! It looks like it's going to be fine." Jag blev sa fruktansvart glad! Ibland kan sma, oskyldiga ting raddas fran stora monster som bara vill än ont, aven fast man ar i underlage. For sa lange man har viljan att leva kommer man att kampa for sitt liv, aven fast oddsen inte ser bra ut. Ibland befinner man sig i lejonets gap, men det finns satt att komma ut i det fria igen. Det finns alltid hopp. You just have to keep fighting.

Idag hande det som inte far handa! Jag hade sonder en av min vardmammas porslinsfat som tillhor hennes fina servis. Det var lange sedan mitt hjarta slog sa hart. Jag plockade ur diskmaskinen samtidigt som jag holl i L och porslinet bara gled ur min hand. Jag kunde ha fangat den, men det skulle innebara att jag var tvungen att slappa taget om pojken. Jag ser hellre porslinet ga i tusen bitar an mitt hjarta. Resten av eftermiddagen gick till att forsoka komma pa nagon bra ursakt till varfor porslinet som alltid star framme saknades, men jag valde den enkla vagen: tala om sanningen. Tur nog blev hon inte arg, men lite ledsen, men hon sag hur ledsen jag var sa hon ville nog inte visa hur pass ledsen hon egentligen var. Jaja, shit happens...

Maj manad ar en riktig fodelsedags manad i min inre krets. Alla mina nara och mest kara fyller ar da. Tyvarr kommer jag inte kunna fira dom som jag gjort i alla ar... Kanns faktiskt jatte trakigt. Nussens fodelsedag har jag inte missat sen det att han foddes, men i ar kommer jag att gora det. Samma sak galler min hjartevan Sandi - jag missar inte hennes fodelsedagsfiranden (mycket pa grund utav maten) haha nejda, men hon har ju faktiskt en mamma som lagar mat och bakar bakelser som ingen annan. Sen sa var det min fina lillasyster som fyller myndig i ar och allt jag kan gora ar att skriva "Grattis" pa facebook. Kanns ju sadaaar...

 

Imorgon fyller min vardmamma ar. Detta innebar en jobbig jobb helg for mig. Dom ska ut imorgon kvall och fira detta givetvis, sa jag kommer vara ledig under dagen men jobba pa kvallen. Eller ja, jobba och jobba - barnen sover dom timmar jag jobbar men i vilket fall som helst innebar det att jag inte kan lamna huset. Samma sak galler lordag kvall da deras vanner kommer till stan for att fira henne = dom gar ut och partajar, jag stannar hemma med barnen. Pa sondag ar det Mors Dag har sa da ska vi till barnens farforaldrar och fira det med middag!

 

Detta har jag kopt till min vardmamma: Ett fodelsedagskort och min favorit serie ur Joico "Silk result" schampoo och balsam samt deras K-PAK styling oil. Jag vet sa mycket som att jag hade blivit glad av denna present i alla fall ;P

SOMMAR ar vad det har varit dom senaste dagarna har i San Francisco. Det har varit runt 33 grader i skuggan. Mina forsta tva dagar da jag var ledig glassade jag runt och alskade det, men det ar en annan femma att jobba i denna hetta. Fast det har gatt ganska bra. Igar gick vi tillsammans med Sopie, Anna och Lukas till Zoo'n. Det ar sa roligt for jag och Sophie ar vanner, Anna och Gabriella ar i samma alder och basta vanner och sa ar det lill grabbarna som ar polare och pratar ett sprak som bara dom tva kan forsta!

Vilken harlig dag jag har haft! Morgonen borjade med att skypa med Zelal ♥ Harligt att kunna fa sa bra frukostsallskap fran andra sidan Atlanten. Efter varat tva timmars langa samtal begav jag mig till stranden. Vi har haft 30 grader varmt har idag - nagon har fatt lite farg:)

Idag har jag varit ledig vilket har varit superskont eftersom att jag hade en harlig helg, men alldeles for lite somn! Sa imorse sov jag ut, men inte for lange for vadret var fantastiskt! Efter att ha njutit av solen ett tag tog jag mig till Frisoren. Sa fort jag klev in pa salonegn pustade jag ut. Jag kande direkt att det skulle bli jatte bra eftersom att salongen var sa himla stor och fin. Alla som jobbade dar sag ut som modeller och deras har sag sagolikt ut, sa jag visste att jag var i goda hander. MEN jag maste anda skriva att jag tyckte det blev alldeles for kort. Sa kanner jag i och for sig dom allra flesta ganger efter att ha varit hos frisoren, men den har gangen blev det faktiskt alldeles for kort. Jag bad henne klippa 4 cm och det blev ca 10 cm. Jaja, nu ar haret i alla fall friskt fran slitna toppar. Passade aven pa att kopa schampoo till min vardmamma som fyller ar pa fredag. Behover jag skriva att det blev Joico?

Kanske borde jag skriva i bloggen om stora handelser som sker har borta? Som tex att vi hade jordbavning for nagon vecka sedan, men alla pratar om det har sa det kanns tjatigt att skriva om det aven pa bloggen. Den stora snackisen nu ar att Osama Bin Laden har blivit fangad och dodad - min kommentar pa det? Cred till honom! Den talibanen tog "hide and seek" till en helt ny niva. Sjalv ger jag upp med G nar jag letat i 15 minuter och fortfarande inte hittat henne. Han lyckades gomma sig i cirka 10 ar. Inte illa. Har firas det stort.

Har om dagen stoppade en man mig pa gatan for att informera mig om hur homosexuella blir behandlade i det har landet. I vanliga fall brukar jag inte stanna nar olika organisationer vill samla in pengar och namn underskrifter, men pa grund utav en handelse som skedde for en vecka sedan stannade jag. Det var namligen sa att det stod en tjej utanfor matbutiken som ville informera om samma sak -Nar mannen som gar framfor mig passerar henne fragar hon om han vill "support gays r ight in the society" varpa han svarar "No, I believe in a traditional America" var pa jag kanner medlidande med tjejen och sager "Sorry, what a jerk-off" ...sjalvklart stod han bakom mig i kon i kassan nagra minuter senare i mataffaren. Han blangde pa mig, men om han far saga precis som han tycker aven fast det sarar andra borde jag fa uttrycka vad jag tycker om sadana som honom.

Det ar markligt hur mycket man uppskattar saker hemifran nar man befinner sig i ett annat land. Hemma i Sverige akte jag sallan till IKEA - det var liksom inte det jag ville gora pa min fritid. Har ar det andra puckar. Som jag skrev var jag till IKEA i helgen och det gjorde mig sa glad - att pa nagot konstigt vis fa kanna sig "hemma" i ett par timmar.

Imorgon ar det antligen fredag vilket innebar loning och helg!

Nu marks det verkligen att sommaren ar har. Jag har tyckt det har varit sommar anda sedan jag kom eftersom att vadret alltid har varit 20 grader eller varmare... Men nu ar sommaren har - for Nu ar alla fester igang. I helgen ska min familj ha en stor BBQ fest for the whole neighborhood. Det ska bli kul:) Det ar tydligen ett par som ska komma som funderar pa att skaffa sig en au pair. Dom ar dock skeptiska till att ha en svensk au pair har min vardmamma berattat for mig. Varfor? Jo, for dom kanner till fem svenska au pairer som blivit gravida under sin tid har. Jag far val ga fram till dom pa lordag och saga efter att ha halsat "I heard that you are thinking about getting an au pair? That's lovely! I think you should pick an Swedish au pair. We really love children - so much that we want our own after watching yours. I'm in my fourth month actually (samtidigt som jag klappar mig pa magen)" Far se hur deras reaktion blir... Nar min vardmamma berattade detta for mig blev jag tyst. Vad ska man svara pa nagot sadant "jaha ja... kan ju vara en slump?" min vardmamma fragade med glimten i ogat om vi svenskar inte visste hur man skyddade sig for att inte bli gravid. Jag hade fortfarande ingen kommentar mer an "Jo... men jag menar det skulle ju ha kunnat varit 5 tyskar?" vart fick jag det ifran tankte jag i efterhand? Tyskar? Jaja, ibland sager man dumma saker i brist pa kloka svar.

Ibland vandrar man ju runt i sin egna varld alldeles for mycket... Jag har forsokt fa tag pa en lakare i hela tva veckor nu, for att igar kvall inse att jag har en lakare ett telefonsamtal bort 24/7.

Jag trodde aldrig jag skulle tycka om att blogga sa mycket som jag gor. Varfor jag tycker om det sa mycket ar for att det kanns som att jag inte ar lika langt borta fran familjen dar hemma. Det kanns som att genom att skriva lite om min vardag sa blir Ni en del utav den. Men ibland ar det aven jobbigt... For man gar igenom sa otroligt mycket har och ibland vill jag skriva om exakt allting jag gor, men sa hejdar jag mig. For jag har en oppen blogg, jag vet inte vilka som ar mina lasare och vill darfor inte bli for privat. Ibland ar det svart att skriva "ytligt" om sma saker och svart att inte skriva om sadant som anda forekommer i min vardag: problem med barnen, killar, kompisar... Nej, det far jag skriva om i min privata dagbok :)

Jag vet att jag skrev i foregaende inlagg att jag alskar mitt liv har i USA, men jag maste lagga till att nagonting saknas - min familj. Jag saknar mina syskon sa otroligt mycket. Jag var liksom inte beredd pa det. Jag tankte: "Vi har anda inte bott tillsammans pa flera ar..." men vi har fortfarande vaxt upp tillsammans och nu vaxer vi pa olika hall. Jag här, Ni dar. Ibland vill jag kunna skicka sms till C, ett sant dar riktigt onodigt sms om ett daligt gammalt skamt, eller en kommentar om ett tv program som jag visste att aven hon satt och tittade pa. Eller ringa Z utan att ens saga "Hej" utan bara borja beratta vad jag just sett pa t-banan, eller fa ett samtal fran henne och skratta tills att mina kakar forlamades. Jag saknar att umgas med J och Z tillsammans - an en gang, da skrattade jag oftast sa mycket att jag borjade dregla - PA RIKTIGT! Och det fick Jijiano att skratta hysteriskt. Jag saknar att fa ett ovantat samtal fran Polen och vara den som lyssnar pa vad som hander i ett frammande land och inte ha nagonting sjalv att beratta - for allt ar alltid desamma i Uppsala. Jag saknar till och med mina "korta" samtal med lillebror. Men mest av allt saknar jag tva smattingar ♥

I cirka elva veckor har jag varit har nu... elva veckor, det kanns sa lite. Forsokte skriva det med siffror for att se om det skulle "kannas mer" - 11 veckor. Men nej... det kanns som att jag har varit har mycket langre. Brukar man inte saga "Tiden gar fort nar man har roligt!" - jag far inte ihop det. Jag har aldrig haft sa roligt som jag har här - borde jag inte tanka "VA!! HELA ELVA VECKOR??!! REDAN?!" Jaja, jag kanske inte ska haka upp mig pa det har... men det ar sant man ligger och tanker pa nar man har oroninflammation. Ja, det blir bara varre och varre. Jag onskar att jag gick i skolan sa att jag kunde ringa och sjukanmala mig. Kanns inte lika roligt att sjukanmala sig nar ens arbetsgivare bor under samma tak hehe. Fast jag vet att jag skulle fa ledigt om jag bad om det, men det ar just det - jag har aldrig varit bra pa att be om saker. Jag kanner mig sa besvarlig da. Jag skulle aldrig ens be om skjuts nagonstans. Kanske ar det for att jag aldrig har haft foraldrar som jag har bett om saker? Jag ar van att klara allting pa egen hand. Det ar samma sak nar min vardmamma fragar mig innan hon ska ivag och handla om jag vill ha nagonting sarskilt, mitt svar blir alltid per automatik "Nej, det ar bra tack". For sa langt tillbaka som jag kan minnas har jag handlat mina varor sjalv. Hur skulle det vara att be nagon annan kopa nagonting till an? Medans ungdomar som har bott hemma sakert ar vana att be sina foraldrar kopa den dar sarskilda morgon juicen som dom foredrar och den dar chokladen som dom vill ha fredag kvall. Jag tror det dar ar en ovningssak... Jag har gjort framsteg: Jag ber numera min vardmamma kopa gront te och morotter. Jag klarade mig forsta veckan utan te, sedan brast det. Jag klarar mig inte utan te. Veckan darpa adderade jag morotter till listan. Sa himla gott med morotter! Jag brukar alltid ata det runt omkring, for att spara "den smala roten" i mitten till sist - sott och gott:) Naste vecka ska jag ta mig modet att be henne kopa purjulok, potatis, lok och creme fraiche sa att jag kan gora purjolokssoppa! Och kanske, men bara kanske... knackebrod! Nu later det som att jag lever med snala monster - tvartom! Det har handlar mer om mig an nagonting annat.

Det blev inget lakarbesok for min del idag. Imorse hade lillpojken jatte hog feber och G likasa. Tanken pa att springa runt pa Ocean Avenue och leta efter lakarmottagningen med tva barn som ar ungefar lika sjuka som sin nanny fick mig att ringa och avboka. Istallet tog jag med barnen till Storytime pa biblioteket - dar satt vi alla tre; bleka, hostade upp vara lungor och snorade. Jag fick manga sura blickar fran dom andra foraldrarna. Visst, jag kanske inte ska ta med barnen till en grupp med andra barn for da kan dom smittas, men vad ska jag gora da? Vi kan ju inte sitta hemma hela dagarna bara for att vi ar sjuka. Det driver oss alla tre till vansinne. Just nu ligger barnen i alla fall och sover. Det var jatte svart att fa dom att somna idag eftersom att dom mar sa daligt. Och snart kommer stadarna - vilket betyder att barnen kommer att vakna upp (HJAAAAAALP!). Menmen, det far helt enkelt vara en sadan dag idag... en kaotisk, dalig dag.

Ledsen over min daliga uppdatering har pa bloggen, men det har inte varit sa mycket att uppdatera da jag har legat under tacket i flera dagar. Jag kan inte minnas sist jag var sa har sjuk. Nu ar diagnosen satt av var egen Dr.C i familjen - bihåleinflammation. Sa imorgon ska jag bege mig till lakaren (med barnen i slap) och forhoppningsvis fa en ordentlig kur med antibiotika. Jag kommer bli ruinerad. Jag forstar inte varfor jag betalade en massa pengar for en forsakring nar jag anda maste betala pengar har for mina lakarbesok och medicinen?(!)

 

Min pask har med andra ord inte varit sa bra. Familjen akte igar till pappans foraldrar for att fira pask (dom firar det alltid har pa sondagar) och jag stannade hemma i sangen (saklart). Ungefar tre timmar efter att dom hade akt ivag hor jag hur nagon stampar in i huset. Detta ar vad som sker:

Jag vaknar till och tanker "Kommer ljudet fran mitt huvud? Mycket mojligt eftersom att mitt huvud har dunkat i flera dagar" men jag inser att ljudet kommer fran koket. Sa jag kliver upp (AJ AJ AJ), gar upp for trappan och sager "Who ever is there, leave the house before I call the police" ... jag sager detta med en valdigt lugn och somnig rost sa responsen blir ju att mannen bara skrattar.

Det visade sig vara min vardpappas bror som stannat forbi for att hamta lite koksredskap. Jag svarade bara "Jaha, okej, hejda."

 

Jag menade inte att vara otrevlig men jag var sa himla trott att tanken inte ens slog mig att saga "Glad Pask". Pa sa vis vet man nar jag ar sjuk. Jag bryr mig inte om nagonting. I vanliga fall hade jag ALDRIG klivit upp, jag hade gomt mig under sangen och varit jatte radd. Nu tankte jag mer: "Vad ar det varsta som kan handa? Jag kan do, och det gor inte sa mycket for jag kanner mig mer dod an levande just nu..."

 

Hela veckan har jag varit sjuk och gatt och lagt mig direkt efter jobbet sa i lordags kande jag att jag behovde lamna huset. Jag akte ner till stan och trostshoppade en Michael Kors kofta som jag varit kar i lange, men inte unnat mig pa grund utav siffran pa prislappen. Nu kopte jag den i alla fall trots att jag inte hade rad med det. Men det fick mig faktiskt att ma lite battre och just nu behover jag allting som kan fa mig att ma lite battre.

 

Pa kvallen traffade jag ett gang tjejer och vi gick till en jatte fin italiensk restaurang, jag bestallde in en sallad som jag givetvis inte kunde rora. Fy for att vara sjuk. Pa kvallen gick vi pa bio, det var ungefar sa mycket energi jag hade kvar - sitta och titta pa en film. Biosalongerna har ar lojligt stora. Det ryms sakert tusen pers i en salong , utan att overdriva. Det fick bli "Water for Elephants". Jatte bra film faktiskt, trots att Robert Pattinsson har huvudrollen. Det satt en jatte till man bredvid mig som borjade grata hysteriskt i slutet av filmen (som i och for sig var sorglig) men lite otippat. Det var bilder pa mannen, kvinnan och deras barn (kvinnan hade nu gatt bort). Och han grat och grat, sa jag kande mig tvungen att saga nagonting och klacker ur mig samtidigt som jag lagger min hand pa hans arm "Are you okay, Sir?" och han lade sin hand pa min och svarade "I will be, eventually..." Usch jag tycket sa synd om honom. Jag forstod att det maste varit nagonting personligt.

 

Apropa film, just nu ar det filmfestival i San Francisco. Jag har bladdrat lite i katalogen och det finns en film som jag skulle vilja se. Den heter "Circumstance" och sa har star det: This debut feature-winner of a Sundance Film Festival Audience Award-is an exhilarating political drama and love story about a burgeoning romance between two young Iranian women and the fraught allegiances of a single Tehrani family.

 

Jag maste aven passa pa att gratulera dom tva mest fantastiska kvinnorna i mitt liv. Jag ser upp till dom tva mer an till nagon annan och om jag ar halften sa smart, snygg, godhjartad och stark som dom tva ar - Ja, da ar jag en bra manniska=) Congrats girls! ♥

Pa mandag ar det tydligen World Penguin Day och detta ska firas (?!) En tjej har ska ha en stor fest for att fira detta och jag ar bjuden. Nar jag fick inbjudan tankte jag "Men den har tjejen kan ju inte vara pa riktigt" men sen sa andrade jag mig och tankte "Fyfan vilken cool tjej". Hon alskar pingviner och hon tanker hylla dom pa deras dag. Jag hade nog inte vagat skicka ut en sadan inbjudan till manniskor jag inte kande - jag skulle vara for radd for att fa reaktionen som jag forst hade: "freaky!". I inbjudan stod det att hon bjuder pa middag, hon ska fiska fisken sjalv. Sedan ville hon att vi skulle kla oss som pingviner (jag har faktiskt ingen pingvindrakt?) men jag antar att det gar bra att kla sig i svart och vitt och med en fluga kanske? Sedan ville hon att man skulle ga in pa en hemsida som hon hade lankat och klicka fram vilken pingvin Du ar. Detta skulle man meddela henne - jag vet inte om det har nagon betydelse for bordsplaceringen. Sist men inte minst skulle man ta med sig nagonting som har med pingviner att gora till hennes Pingvin samling.