Sitter just nu pa ett trevligt fik och sörplar i mig det sista av min fruktsmoothie. Om en liten stund ska jag till gymmet, sedan till mataffaren for att kopa lite frukt. Tankte gora en fruktsallad ikvall. En kompis kommer over for att titta pa film och halla mig sallskap eftersom att jag jobbar och inte kan ga ut. Har en ganska skon ledig eftermiddag med andra ord, men den borjade inte lika bra: Jag oppnade ytterdorren och mottes av en hemsk syn: Gus (var katt) har en sot, liten fagel i munnen. Fageln pep inte utan tjooooot for sitt liv. Helt ovantat borjade jag grata och skriker samtidigt "Gus, STOP IT! STOP IT GUUUUS! OH NO! OH NO! NIC DO SOMETHING!!!" Nic kommer rusandes till dorren och hon ser bara uppgiven ut, men forsoker fa bort katten fran fageln. Jag vet inte varfor jag grat... det ar en liten fagel(?) Det ar sa naturen ar, djur ater djur, manniskor ater djur... allt gar runt i en cirkel. Men det var nagonting med att se nagot sa litet och oskyldigt bli attackerad och katten som inte ens ville ata fageln utan bara leka med den och tortera den till dods. Det gjorde ont i hela mitt hjarta. Jag kande mig dum som grat och gick darifran samtidigt som jag sager "I can't watch this..." Fick ett sms fran Nic for en halvtimma sedan dar det stod "We saved the bird! It looks like it's going to be fine." Jag blev sa fruktansvart glad! Ibland kan sma, oskyldiga ting raddas fran stora monster som bara vill än ont, aven fast man ar i underlage. For sa lange man har viljan att leva kommer man att kampa for sitt liv, aven fast oddsen inte ser bra ut. Ibland befinner man sig i lejonets gap, men det finns satt att komma ut i det fria igen. Det finns alltid hopp. You just have to keep fighting.