Jag halvligger i soffan och tittar pa TV nar jag plötsligt inser att mitt liv ligger i mina händer… och då menar jag inte att jag just insåg att det är jag själv som väljer vad jag ska göra med mitt liv. Nej, vad som ligger i min hand ar en av vara sju fjärrkontroller. Ni tänker ”Gud så tragiskt, handlar hennes liv om TV?” Svar: Nej, min vardfamilj tittar inte ens pa TV (men dom ar ute pa date sa jag passar pa att sloa framfor Martha Stewert Show, medans barnen sover). Men det finns paralleller mellan mitt liv och en fjarrkontroll (TV).

Ibland går det flera bra program samtidigt, jag vet inte vad jag ska välja att kolla på – ”I mitt liv” har jag ibland flera bollar i luften samtidigt och har svart att valja vad jag ska priotera.

Ibland höjer jag volymen – ibland höjs tempot i mitt liv. Ibland sänker jag volymen. Ibland föredrar jag ljudlöst. Ibland vill jag bara stänga av allt ljud och bara iaktta.

Det finns dagar da det inte går ett skit på TV och jag vill bara stänga av, men gör det inte – Det finns dagar i mitt liv dar allting kanns skit och jag vill bara stänga av, men jag gör det inte.

Ibland är ett program så spännande, jag önska att jag kunde trycka på spola fram knappen, men det går inte. Ibland vill jag i verkliga livet spola fram tiden för att se hur saker och ting kommer att sluta.

Ibland vill jag trycka på paus knappen – kanske för att vissa stunder är så härliga att jag inte vill att dem tar slut. Ibland vill jag gora det för att vissa saker som inträffar är så hemska så att jag vill pausa för att slippa ta itu med konsekvenserna.

Men oftast vill jag trycka på spola tillbaka knappen … kanske lika bra att det inte går i verkliga livet. Men visst hade det varit ljuvt? Bitterljuvt.

Ibland är det myrornas krig pa skarmen och ibland känns det som att det är myrornas krig innanför mitt pannben. Total KAOS. Men just nu kanns mitt liv som ett bra program.