I cirka elva veckor har jag varit har nu... elva veckor, det kanns sa lite. Forsokte skriva det med siffror for att se om det skulle "kannas mer" - 11 veckor. Men nej... det kanns som att jag har varit har mycket langre. Brukar man inte saga "Tiden gar fort nar man har roligt!" - jag far inte ihop det. Jag har aldrig haft sa roligt som jag har här - borde jag inte tanka "VA!! HELA ELVA VECKOR??!! REDAN?!" Jaja, jag kanske inte ska haka upp mig pa det har... men det ar sant man ligger och tanker pa nar man har oroninflammation. Ja, det blir bara varre och varre. Jag onskar att jag gick i skolan sa att jag kunde ringa och sjukanmala mig. Kanns inte lika roligt att sjukanmala sig nar ens arbetsgivare bor under samma tak hehe. Fast jag vet att jag skulle fa ledigt om jag bad om det, men det ar just det - jag har aldrig varit bra pa att be om saker. Jag kanner mig sa besvarlig da. Jag skulle aldrig ens be om skjuts nagonstans. Kanske ar det for att jag aldrig har haft foraldrar som jag har bett om saker? Jag ar van att klara allting pa egen hand. Det ar samma sak nar min vardmamma fragar mig innan hon ska ivag och handla om jag vill ha nagonting sarskilt, mitt svar blir alltid per automatik "Nej, det ar bra tack". For sa langt tillbaka som jag kan minnas har jag handlat mina varor sjalv. Hur skulle det vara att be nagon annan kopa nagonting till an? Medans ungdomar som har bott hemma sakert ar vana att be sina foraldrar kopa den dar sarskilda morgon juicen som dom foredrar och den dar chokladen som dom vill ha fredag kvall. Jag tror det dar ar en ovningssak... Jag har gjort framsteg: Jag ber numera min vardmamma kopa gront te och morotter. Jag klarade mig forsta veckan utan te, sedan brast det. Jag klarar mig inte utan te. Veckan darpa adderade jag morotter till listan. Sa himla gott med morotter! Jag brukar alltid ata det runt omkring, for att spara "den smala roten" i mitten till sist - sott och gott:) Naste vecka ska jag ta mig modet att be henne kopa purjulok, potatis, lok och creme fraiche sa att jag kan gora purjolokssoppa! Och kanske, men bara kanske... knackebrod! Nu later det som att jag lever med snala monster - tvartom! Det har handlar mer om mig an nagonting annat.