Ledsen over min daliga uppdatering har pa bloggen, men det har inte varit sa mycket att uppdatera da jag har legat under tacket i flera dagar. Jag kan inte minnas sist jag var sa har sjuk. Nu ar diagnosen satt av var egen Dr.C i familjen - bihåleinflammation. Sa imorgon ska jag bege mig till lakaren (med barnen i slap) och forhoppningsvis fa en ordentlig kur med antibiotika. Jag kommer bli ruinerad. Jag forstar inte varfor jag betalade en massa pengar for en forsakring nar jag anda maste betala pengar har for mina lakarbesok och medicinen?(!)

Min pask har med andra ord inte varit sa bra. Familjen akte igar till pappans foraldrar for att fira pask (dom firar det alltid har pa sondagar) och jag stannade hemma i sangen (saklart). Ungefar tre timmar efter att dom hade akt ivag hor jag hur nagon stampar in i huset. Detta ar vad som sker:

Jag vaknar till och tanker "Kommer ljudet fran mitt huvud? Mycket mojligt eftersom att mitt huvud har dunkat i flera dagar" men jag inser att ljudet kommer fran koket. Sa jag kliver upp (AJ AJ AJ), gar upp for trappan och sager "Who ever is there, leave the house before I call the police" ... jag sager detta med en valdigt lugn och somnig rost sa responsen blir ju att mannen bara skrattar.

Det visade sig vara min vardpappas bror som stannat forbi for att hamta lite koksredskap. Jag svarade bara "Jaha, okej, hejda."

Jag menade inte att vara otrevlig men jag var sa himla trott att tanken inte ens slog mig att saga "Glad Pask". Pa sa vis vet man nar jag ar sjuk. Jag bryr mig inte om nagonting. I vanliga fall hade jag ALDRIG klivit upp, jag hade gomt mig under sangen och varit jatte radd. Nu tankte jag mer: "Vad ar det varsta som kan handa? Jag kan do, och det gor inte sa mycket for jag kanner mig mer dod an levande just nu..."

Hela veckan har jag varit sjuk och gatt och lagt mig direkt efter jobbet sa i lordags kande jag att jag behovde lamna huset. Jag akte ner till stan och trostshoppade en Michael Kors kofta som jag varit kar i lange, men inte unnat mig pa grund utav siffran pa prislappen. Nu kopte jag den i alla fall trots att jag inte hade rad med det. Men det fick mig faktiskt att ma lite battre och just nu behover jag allting som kan fa mig att ma lite battre.

Pa kvallen traffade jag ett gang tjejer och vi gick till en jatte fin italiensk restaurang, jag bestallde in en sallad som jag givetvis inte kunde rora. Fy for att vara sjuk. Pa kvallen gick vi pa bio, det var ungefar sa mycket energi jag hade kvar - sitta och titta pa en film. Biosalongerna har ar lojligt stora. Det ryms sakert tusen pers i en salong , utan att overdriva. Det fick bli "Water for Elephants". Jatte bra film faktiskt, trots att Robert Pattinsson har huvudrollen. Det satt en jatte till man bredvid mig som borjade grata hysteriskt i slutet av filmen (som i och for sig var sorglig) men lite otippat. Det var bilder pa mannen, kvinnan och deras barn (kvinnan hade nu gatt bort). Och han grat och grat, sa jag kande mig tvungen att saga nagonting och klacker ur mig samtidigt som jag lagger min hand pa hans arm "Are you okay, Sir?" och han lade sin hand pa min och svarade "I will be, eventually..." Usch jag tycket sa synd om honom. Jag forstod att det maste varit nagonting personligt.

Apropa film, just nu ar det filmfestival i San Francisco. Jag har bladdrat lite i katalogen och det finns en film som jag skulle vilja se. Den heter "Circumstance" och sa har star det: This debut feature-winner of a Sundance Film Festival Audience Award-is an exhilarating political drama and love story about a burgeoning romance between two young Iranian women and the fraught allegiances of a single Tehrani family.

Jag maste aven passa pa att gratulera dom tva mest fantastiska kvinnorna i mitt liv. Jag ser upp till dom tva mer an till nagon annan och om jag ar halften sa smart, snygg, godhjartad och stark som dom tva ar - Ja, da ar jag en bra manniska=) Congrats girls! ♥