Jag vet att jag skrev i foregaende inlagg att jag alskar mitt liv har i USA, men jag maste lagga till att nagonting saknas - min familj. Jag saknar mina syskon sa otroligt mycket. Jag var liksom inte beredd pa det. Jag tankte: "Vi har anda inte bott tillsammans pa flera ar..." men vi har fortfarande vaxt upp tillsammans och nu vaxer vi pa olika hall. Jag här, Ni dar. Ibland vill jag kunna skicka sms till C, ett sant dar riktigt onodigt sms om ett daligt gammalt skamt, eller en kommentar om ett tv program som jag visste att aven hon satt och tittade pa. Eller ringa Z utan att ens saga "Hej" utan bara borja beratta vad jag just sett pa t-banan, eller fa ett samtal fran henne och skratta tills att mina kakar forlamades. Jag saknar att umgas med J och Z tillsammans - an en gang, da skrattade jag oftast sa mycket att jag borjade dregla - PA RIKTIGT! Och det fick Jijiano att skratta hysteriskt. Jag saknar att fa ett ovantat samtal fran Polen och vara den som lyssnar pa vad som hander i ett frammande land och inte ha nagonting sjalv att beratta - for allt ar alltid desamma i Uppsala. Jag saknar till och med mina "korta" samtal med lillebror. Men mest av allt saknar jag tva smattingar ♥