En vacker dag blir ingenting som forr
Idag har vi haft 30 graders varme har! Jag ska inte ljuga och skriva att det var underbart. For det var det inte. Det var forfarligt! Jag gillar varme, pa ett villkor: En strand och ett stort hav ska vara tillgangligt. Vilket det gor, och den vetskapen gjorde det annu mer frustrerande att vara med barnen i parken idag. G hade jatte mycket energi efter var dunder frukost och sprang runt i parken som aldrig forr och jag sprang efter henne med solskyddskram. Dessutom hade jag L i babybjornen, vilket blev outhardligt! Solen varmde tillrackligt, och med hans lilla kropp tatt intill min slutade det med att jag badadde i mitt egna hav av svett.
Naja, i helgen ar jag ledig och vadret ska tydligen halla i sig sa da blir det en tur till stranden :) Jag ska forsoka jobba lite pa brannan!
P.s Jag kommer antagligen borja ta gitarrlektioner :D D.s
Det handlar inte om distansen, mer om otillgangligheten
Jag kan inte forklara hur skont det ar att ha en van som alltid finns dar for en. Hon ar den som jag ringer nar jag behover kloka rad, eller da jag helt enkelt bara behover nagon som visar forstaelse. Malin Emelie Josefin Sandstrom, ar nagon som alla behover i sitt liv, dom vet bara inte om det an. Jag vet, nu mer an nagonsin, hur viktig Du ar for mig. Jag saknar Dig.
Fina Em, min karaste Emutt, alskade Emelie... ja, kart barn har manga namn.
Var egna Anna Skipper
Min vardmamma har borjat med en ny diet vilket innebar att hela familjen gar pa diet. Detta pa grund utav att det ar hon som star for matlagningen. For mig ar det inget alternativ att stalla mig och laga middag efter en hel dag med barnen och min vardpappa lagger oftast G under tiden som mamman tillagar middagen. Sa antingen kan vi ata hennes mat eller laga var egen mat. Vi ater hennes mat. Jag forstar mig dock inte pa dieten, det kanns som att allt ar forbjudet att ata... sa vitt jag forstatt ar det okej att ata avocado typ...
"Americans have more food to eat than any other people and more diets to keep them from eating it"
William Somerset Maugham
Den som beharskar ogonblicket, han beharskar livet
Annu en jobbdag avklarad! Dagarna passerar sa fort. Ena stunden ater vi frukost och i andra stunden ar det dags for barnen att bada, min sista uppgift for dagen. Det ar nog den basta stunden pa hela dagen, for vi alla tre tycker om det sa mycket. Jag brukar ge G huvudmassage, vilket hon tycker ar jatte skont, och det ar aven en av dom fa saker hon inte vill att hennes pappa ska gora, hon ar namligen en riktig "pappa tjej". Hon vill att hennes pappa ska gora allting, men nar det kommer till bad, har och skonhetsprodukter vander hon sig till mig. Aven dom dagar jag inte jobbar vill hon att jag ska kamma hennes har efter att hon har badat, "Actually, Daddy is not very good at brushing hair!" har hon forklarat for mig. Men jag gillar aven var bad rutin av praktiska skal. Det ar skont att kunna slappna av i parken nar G vill leka i sandladan utan skor och strumpor, for jag vet att hon kommer att ta ett bad innan hon lagger sig. Vilket gor att jag tillater henne att gora precis vad hon vill nar hon ar ute och leker. Och lillpojken alskar att bada! Han gurglar, skrattar och sprattlar med benen som en exalterad hund viftar pa sin svans. Jag tror att han tycker det ar mysigt att fa bada och leka tillsammans med sin storasyster.
Imorgon jobbar jag bara ett par timmar, vilket ar jatte skont. Torsdagar ar for mig som en mjukstart infor helgen:) I ovrigt hoppas jag i helgen pa besok fran min van Jessica som bor i Sacramento. Jag har verkligen funnit en van i henne.
Det ar intressant det dar med relationer. Jag och Jessica har bara kant varandra under tiden som jag har varit i USA, men det kanns som om vi kant varandra sedan en langre tid tillbaka. Ibland traffar man nagon och det sager bara "klick" och jag skulle pasta att det hander oftare med vanner an vad det gor med killar. Jag tror det beror pa att man ar sig sjalv fran forsta borjan och da vet man ganska snart om man gillar varandra eller inte. Och jag tror inte det handlar sa mycket om hur lange man har kant varandra, utan det handlar mer om hur man lar kanna varandra, vart ens vagar korsas och mots. Det ar inte tiden i sig som raknas utan det ar vad man har gjort under tiden som raknas. Vi bada flog tillsammans mot vad som skulle bli ett nytt kapitel i vara liv. Vi borjade med att utharda lektionerna pa Long Island, tillsammans: detta i sig, mina vanner, for manniskor narmare varandra :P
Jag ar glad att jag har funnit Dig.
Alska mig som mest nar jag fortjanar det som minst
Jag hade en intressant diskussion med en annan svensk tjej for en vecka sedan och som jag har tankt pa anda sedan dess. Vi satt pa en uteservering och drack en varsin kaffe och bara umgicks. Hon borjade beratta om lite problem hon stott pa har och vad hon tyckte kandes jobbigt osv. Sedan tar hon ett djupt andetag och suckar "Om man anda vore ett barn. Livet ar sa enkelt nar man ar ett barn, for da har man inga bekymmer." Jag vet att hon bara sa det i forbi farten, men jag kunde inte lata bli att kommentera den stora logn hon just pustat ut. Och jag tror att jag valde att kommentera det for att det lat pa henne som om hon verkligen trodde pa det...vilket det visade sig att hon gjorde. Och sa var diskussionen igang. Det borjade med att jag sager:
"Jaa, fast det dar stammer ju inte."
Hon: "Vad menar du?"
Jag: "Alla barn lever inte ett bekymmerlost liv. Vissa gor det, och jag ar glad for deras skull, men andra har det riktigt tufft under sin barndom och bekymmer ar lika relevant i deras vardag som leksaker borde vara."
Hon: "Okej, jag forstar vad du menar. Vissa barn kanske har det tufft har, men inte i Sverige."
Jag vet inte om det var koffeinet fran kaffet, men helt plotsligt hade jag all energi i varlden. Jag bestamde mig for att sitta dar och vidga den dar tjejens vyer om det sa skulle ta hela dagen. For det finns ingenting som retar mig lika mycket som manniskor som skapar sin egna verklighet for att slippa ta itu med andras. Jag onskar att jag levde i en varld dar alla barn var bekymmerlosa, dar rika gav till fattiga och krig inte existerade. Sla pa nyheterna, bladdra i en dagstidning eller helt enkelt bara oppna dina ogon och du kommer ganska sa snart inse att varlden vi lever i ar ganska sa mork. Och allra mest stor det mig nar manniskor blundar for utsatta barn. Det ar sa otroligt manga barn som far illa, ja, aven i Sverige. Och det ar alldeles for fa som agerar nar ett barn far illa. Kanske for att manga precis som den har tjejen blundar for problemet; Valjer att tro att dessa barn inte existerar. Andra resonerar "Ja, men det ar inte vara egna barn". Det ar fel att resonera pa det viset. Tank om det barnet saknar en mor eller en foralder, ska det barnet da forbli karlekslost? Det tycker inte jag. Jag tycker att vi runt omkting det barnet bar pa ett ansvar att ge det karlek. Vi behover ta mer ansvar for barn som ar utsatta och ensamma. Om inte for deras skull sa for var egna. For det ar dessa barn som vara barn kommer vaxa upp med. Och ett barn som inte har fatt nagon karlek, kanske har svart att visa karlek for andra? Jag tror att det ar bristen pa karlek som gor att sa kallade problembarn uppstar. Frustrationen och bristen pa omhet ar kanske det som leder till daliga beslut. Dessa barn gor allt for att bli sedda. Det finns ett ordsprak som sager "Alska mig som mest nar jag fortjanar det som minst". Det tycker jag passar in pa problembarn. De kanske begar daliga handlingar och inte fortjanar nagonting gott, men de ar de som behover mest karlek.
Jag tycker inte det behover vara vara egna barn for att vi ska agera om ett barn mar daligt. Det ar inte en fraga om biologi. Det ar en fraga om medmansklighet. Karleken fran en foralder ar stor, men jag tror pa att samhallsansvaret och medmanskligheten ar storre. For i slutandan handlar det om oss medmanniskor emellan.
Jag har varit den där lilla pojken. Jag har kant det han kanner: ensamhet, overgivenhet, viljan att ta slut pa sitt elande som andra kallar "livet". Och allt detta i bristen pa karlek. Jag vaxte upp i Sverige. Alla barn ar inte bekymmerlosa.
En resa pa 100 mil startar med ett steg
Herregud! Jag marker hur amerikansk jag har blivit! Allt jag hor mig sjalv saga om dagarna ar "Sweetie" "Honey" "Ohhh WOOOOW! That's just amazing!"
Lite av den amerikanska jag:
Pratar med allt och alla. Ler och fragar var och varannan manniska som jag passerar pa gatan "Hi:) How is it going?"
Traskar runt med skor inomhus(!!!) I borjan var detta nagonting helt frammande for mig. Jag hade givetvis sett pa filmer att dom gick med skorna inomhus, men nagonstans har jag undermedvetet tankt att dom gor det for att inte slosa tid pa att filma nar skadespelarna tar pa/av sig skorna. Sarskilt eftersom det brukar vara hogklackade skor med snorning... det skulle vara for ointressant for tittarna, men det ar inte bara pa film. Det ar sa aven i verkligheten. Har gar alla omkring med skorna inomhus. Forsta gangen jag traskade in med skorna pa matten gjorde det ont i mitt hjarta. Var, fina fina matta. Jag tippade pa ta, Ni vet sa dar som man gor nar man glomt nycklarna pa vardagsrumsbordet och smyger in igen for att inte vacka personen som ligger pa soffan? Det kandes som att jag begick ett brott, men jag var den enda som beskadade brottet. Nastan... min vardpappa satt i koket och fragade "Is something wrong?" Jag svarade: "No, I guess not..."
here in America:
Att manniskorna ar sa otroligt vanliga och hjalpsamma.
Att alla mina favorit produkter ar halften sa dyra som i Sverige.
Att dom packar ner dina matvaraor i kassar nar du har handlat.
Galleriorna.
Att manniskor vagar ta for sig.
Mangkulturen.
Vadret.
Den billiga dollarn.
Fran getter till valar
Gjorde en supermysig familjeutflykt till en getfarm igar formiddag. Morgonen borjade med kaffe och scones fran varat favorit cafe. Sedan var det en lang bilresa till farmen. Val dar fick vi halla i sota killingar, gora var egen ost samt dekorera den. Sedan blev det en hel del smaskande pa getost.
Har kommer lite bilder.
Nasta familjeutflykt? Aka ut med en bat och titta pa valar! Hur grymt?!!
Shape up!
Jag far lon varje fredag, sa Ni kan gissa vad jag gor om helgerna. Yeppyepp, det stavas Shopping!
Min efterlangtade ghd platttang! Duschade haret med Joicos "Silk result" igar kvall och plattade sedan haret med gdh tangen och kande helt plotsligt en saknad efter "Lilla Klippet" ...gamla tider. Nu nar jag har ghd tangen och Joicos silk resultat saknar jag bara tva saker fran Lilla Klippet: Elin och Camilla ♥
Bodylotion som luktar heaven
Nu har jag kopt Shape-ups! For Er som inte hort talats om skon ar det en walkingsko med rundad sula för att effektivisera träningen genom att stimulera muskelgrupper i både höft och ben när du går. Vet inte om det fungerar, men det visar sig! Jag kopte dom framfor allt for att jag behovde ett par stovlar.
Min forsta dag i parken undrade jag varfor alla foraldrar hade uggisar och stovlar pa sig nar det var sa varmt?(!) Nu vet jag varfor: pa grund utav all sand som foljer med hem fran sandladan. NO MORE!
Det fungerar tydligen for Kim Kardashian och hon har ju varldens snyggaste rumpa, sa det kan vara vart ett forsok!
Den har klanningen kommer nog vara en favorit i sommar.
Jattefin kjol, syns tyvarr inte pa bilden.
Supersota Ballerina skor ♥
Nasta pryl som ska inhandlas: En systemkamera!
Da kan jag lova fler bilder till bloggen!
Fat Joe is making a cooking show - Finn 5 fel
Fick just ett sms fran min vardmamma dar det stod "We're on our way back home with a large amount of Ice cream!" Perfekt avslutning pa min fredag. Jag har passat barnen, och haft riktigt tur! Bada lag och sov vid atta och har inte gratit en enda gang sedan jag la dom. Vanligtvis passar jag inte barnen fredag kvallar, men ikvall skulle mina vardforaldrar ut med ett gang vanner. Det gor mig inte sa mycket, for jag ar ledig resten av helgen:) Deras vanner ska folja med hem ikvall. Ser fram emot att traffa dom snart, dom ar sa himla trevliga och roliga att umgas med. Sist jag traffade det ganget at vi en jatte god middag tillsammans och satt i flera timmar och spelade spel. Jag och min vardmamma forlorade big time, men som tur var ar jag ingen dalig forlorare ;)
Apropa sms och telefon. Jag alskar att mina vardforaldrar betalar min telefonrakning. Jag tycker det ar sjalvklart att dom ska gora det nar jag jobbar, men dom betalar aven for dom samtal jag ringer pa min fritid. Jag ringer och smsar helt obegransat, och jag far till och med ringa hem till Sverige om jag vill. Det tycker jag ar generost av dom. Att inte behova oroa sig over telefonkostnaden ar nagonting helt nytt for mig. Comviq kompis, slang Dig i vaggen.
Det enda jag inte gillar med mitt abonnemang ar att jag far konstiga sms(?) Det kommer ungefar tva sms om dagen med uppdateringar om olika kandisar. Ex:
"Birdman bought a Maybach that cost $1.5 million. We know he's got money to blow, but HOLY CRAP."
"Fat Joe is making a cooking show. Lean back and enjoy!"
"D'Angelo pleaded guilty to soliciting a prostitute in March 2010. No word if he was singing naked against a black backdrop at the time."
"Apperently Usher has a sex tape. We'll never listen to "Yeah! Yeah! Yeah" the same way again."
Ni forstar min poang om att detta ar ganska drygt och maste fa sig ett slut?!
Nu hor jag en massa skratt och fotsteg utanfor dorren! Hors!
Disappointment has a name, it's heartbreak warfare
Helgens planer:
Fredag: Bjuda over en van hem till mig for middag och film. Jag jobbar namligen pa kvallen da mina vardforaldrar ska ut pa dejt. Barnen kommer att sova sa jag behover nagon som haller mig sallskap.
Lordag: Aka pa utflykt med familjen :) Bilder kommer att laggas upp!
Traffa nagra tjejer pa stan och glassa runt.
Ga pa dejt med datakillen(!)
Sondag: Ga pa Britney Spears konsert. Hon ar har for att promota sitt nya album "Femma Fetale". Jag ar inget stort fan av Britney, men det duger for en sondag!
Namnde jag jag ska traffa ett gang skona scandinavier och baka semlor tillsammans? Fullspackad helg med andra ord:)
Vardagslyx
Just nu sitter jag pa Progressive Grounds och dricker varldens godaste smoothie. Blabar, banan, bjornbar och yoghurt i en harlig mix! Min vardmamma avlastade mig och tog med barnen till ett Akvarium Museum. Sa resten av dagen ska jag spendera for mig sjalv! Kanske stada rummet... eller vanta tills pa mandag da stadarna kommer? Antagligen. Usch jag har blivit sa bortskamd, men inte riktigt, for jag tar det inte for givet. Jag blir lika glad varje mandag nar dom kommer och stadar. Det ar 5 stadare som kommer och stadar hela huset, varav en av dom stadar mitt rum och mitt badrum. Det ar en lyx jag definitivt inte ar van vid, men som jag definitivt kan vanja mig vid :)
Senare ska jag nog till gymmet, och ikvall ska hela familjen baka pizza tillsammans! Jag ar kurd, sa jag borde nagonstans ha kansla for det dar med pizzabakning... Mina vardforaldrar skrattade nar jag berattade om tystnaden som uppstar nar Du kliver in i en pizzeria och pizzabagaren ar svensk, och inte kurd. Dom hade inte hort talats om en pizza som ags av kurder, men a andra sidan bor det inte sa manga kurder har. I San Francisco bor det valdigt mycket kineser och mexikanare. San Francisco har den nast storsta China Town, efter New York. Jag har akt forbi dar och det ar hysterskt! Jag ska nog stanna forbi dar pa sondag och ta mig en narmare titt.
Vuxen i minnet, Barn i sinnet
Idag har regnet forsat ner! Dom har varnat for att inte ga ut pa grund utav dom kraftiga vindarna, men min lillflicka ville ut... Jag tittade ut genom fonstret och forstod att det inte var nagon bra ide, men ibland maste man ta lite risker i livet, for Ni vet val vad den storsta risken i livet ar? Justja, att inte ta nagra risker;) Sa med det i atanke borjade jag kla pa oss. Nar regnkladerna var pa, var vi redo att trotsa vindarna:) Jag springer ut med L till garaget och stoppar om honom i vagnen, sedan springer jag tillbaka in for att hamta G. Det borjade med att vi bada halkar i trappen och ramlar omkull. G var knapptyst i flera sekunder, jag var livradd i flera sekunder, men sen borjade hon skratta och da borjade aven jag skratta. Dar lag vi bada tva och skrattade hysteriskt i ett par minuter innan vi gjorde ett nytt forsok att ta oss upp for trapporna. Nar vi tagit oss ner for kullen och upp for en ny kulle hittade vi den perfekta vattenpolen att hoppa i. Att sta och stampa och hoppa i regnet var sa otroligt befriande, roligt, hysteriskt... namnde jag BEFRIANDE?(!) Varfor gor man inte sant oftare? Sedan berattade jag for G, som borjade trottna pa regnet, att om hon star i regnet tillrackligt lange sa kommer hon att vaxa och bli stor. Och sa fick jag givetvis dra historien om Lotta pa Brakmakargatan.
Nar vi kom hem var alla tre utmattade. L hoppade inte med oss i regnet, utan satt kvar i vagnen, men aven han skrattade (at oss?) och verkade ha roligt. Nar det var dags for naptime, ville G inte lagga sig. Hon pastod att hennes sang nu var for liten for henne. For hon hade statt i regnet och vaxt jatte mycket, precis som Lotta. Och jag som inte ens trodde att hon lyssnade pa min historia? Hon snappar upp saker sa snabbt... och ibland forvranger hon det jag har sagt. Som till exempel, den dagen vi kom hem fran lekparken och hon hade lyckats klattra upp till bron pa egen hand... Senare den eftermiddagen nar vi var ute, gor G nagonting som hon absolut inte far gora - hon springer over gatan utan att halla i min hand. Jag blir upprord och sager "G, you can't just do that!" Hon svarar "Nobody can tell me what I can/cannot do. Not even you Daddianna". Jag bet mig i lappen.
Idag var en bra dag
Kvallens planer? Titta pa The Bachelor hela natten. Jag har namligen hittat en sida med alla Tv-serier som existerar. Hur bra? Och jag valjer The Bachelor - illa, jag vet men, nagonting med programmet gor sa att jag fastnar. Eller sa kanske det bara beror pa att jag ar alldeles for trott om kvallarna for att titta pa nagonting seriost?
Just nu lyssnar jag pa William Fitzsimmons, en av mina nya, absolut favorit musiker. Givetvis var det en syster som introducerade mig for hans musik. Nar jag tanker efter ar det tva av mina systrar som fatt mig att lyssna pa mina favorit artister. Zelal fick mig att borja lyssna pa Melissa Horn fore alla anda ens hade hort talats om henne. Cido fick mig pa satt och vis att lyssna pa John Mayer for tusen ar sedan genom att spela nagra av hans latar nar vi bodde tillsammans. Jag fastnade.
Har ar mina tre favoriter med William Fitzsimmons:
Even Now
If you would come back home
I don't feel it anymore
Bra musik att varva ner till innan laggdags.
Idag vaknade min lillflicka pa fel sida, men jag fick henne genast pa battre humor nar jag paminde henne om vilken dag det var idag. "It's Tuesday, G. You know what that means right? :)" hon hojtar tillbaka "YES! It means that we are going to the Library for storytime with Valerie!"
Varje tisdag morgon gar vi till biblioteket, lyssnar pa sagoberattelser och sjunger tillsammans med en grupp pa 20 andra barn. Valerie, kvinnan som haller i sagostunden ar otrolig! Hon ar sa pedagogisk och bra med barnen, men idag var hon sjuk. Sa darfor hade dom satt in en vikarie och ja... Vad ska jag skriva, hon var inte lika bra. G var den forsta att skrika ut "WHERE IS VALERIE?!!!" jag forsokte hyssha ner henne och forklara att Valerie var sjuk, men att vi fortfarande skulle fa lyssna till samma historier och fa sjunga tillsammans. Det hjalpte inte, G fortsatte ropa ut, "Where is Valerie?!!" och det eskalerade ganska snabbt och hon borjade ropa ut "I WAN'T VALERIE!". Jag tyckte synd om vikarien, drog G intill mig och viskade "G, Valerie will be back next week. At least give this nice lady a chance, deal?" Hennes svar: "NO!" Jag klandrar henne inte, vikarien var riktigt dalig, eller sa ar det Valerie som ar riktigt bra.
Eftersom G vagrade sluta skrika efter Valerie, lamnade vi klassen lite tidigare och gick ut till parken istallet. Och idag hande nagonting fantastiskt! Det var namligen sa att for en veckor sedan kom G springandes mot mig i parken och storgrat. Jag fragade om hon ramlat och
slagit sig, men sa var inte fallet. Hon lekte med sin basta van, som ar lika gammal, men lite storre, och ganska sa mycket mer vaghalsig an G. Och hon hade klattrat upp for en rod, spiral stege, upp till "bron" och G hade forsokt, men inte lyckats. Da hade hennes van sagt att det berodde pa att hon var for liten - orsaken till tararna. Jag vet inte varfor, men jag blev sa ledsen och arg nar jag horde det har och kande lite "Oh NO she didn't?!!" Efter den incidenten har jag ovat med G varje dag i parken pa att klattra upp dar helt sjalv och IDAG lyckades hon! Det var ren lycka :D Jag kande mig sa stolt, och jag kunde se att hon kande sig stolt over sig sjalv. Uppe fran bron ropade hon "Daddianna, we did it!" och jag ropade tillbaka, "No sweetie, you did it :D!!!" och hon stod dar i 5 minuter och bara ropade "I did it Daddianna, I did it! :D" Tararna kandes inte langt borta i den stunden...
Jag gillar G's basta van, och hon menade ingenting illa, men jag tog det anda valdigt personligt. Jag tror det beror pa att jag allt for manga ganger har fatt hora att saker och ting ar omoliga och att jag inte har samma forutsattningar som mina vanner. G ma vara liten till vaxten, men det spelar ingen roll. Ingen har ratt att trycka ner nagon och tala om att dom inte klarar av nagonting. Om man har viljan klarar man av allt. Det vet jag. Pa vagen hem berattde jag for G om en film som jag hade sett, "The Pursuit of Happiness" Pappan i filmen talar om for sin son "Don't ever let someone tell you you can't do something. Not even me. You got a dream, you gotta protect it. People can't do something themselves, they wanna tell you that you can't do it. You wan't something? Go get it. Period."
Bra film, med ett bra budskap. Har Du inte sett den, SE den.
Min Bibel
Anda sedan jag kom hit har jag varje dag stott pa en utmaning. Nar jag har jobbat har det framst handlat om att hitta vagen till G's olika lektioner. Nu har jag givetvis lart mig hitta battre, men i borjan var allting nytt och svart. Aven nar jag fragade om vagen forstod jag inte alltid forklaringen da dom anvander sig av uttrycket "block" ex, "It's 7 blocks away", men nu forstar jag, vilket underlattar. Sen har jag aven overraskat mig sjalv med mitt lugn. Forsta gangen jag skulle ta G till hennes gymnastik klass som ligger pa andra sidan stan borde jag kant mig lite smatt panikslagen, eftersom att det var tidigt pa morgonen, och alla med barn vet hur lang tid det kan ta att fa pa barnen klader och fa dom ut ur huset. Vi lamnade huset lite for sent, men jag var lugn. Vi kom 5 minuter sent, men vad gor det? Vi kom i alla fall fram och detta firades med att ata lunch ute med barnen nar lektionen var over:) Vilket G tyckte var jatte spannande och roligt!
Men aven nar jag ar ute pa aventyr pa egen hand och forsoker hitta vagen har det alltid gatt bra. Min raddning stavas - Google map. Dom som kom pa iden tackar jag varje dag! Nagra andra jag kanner tacksamhet infor ar San Franciscos alla vanliga sjalar. Ibland stoppar jag manniskor pa trottoarerna som ser ut att ha brottom, men anda stannar dom och verkligen vill hjalpa mig. Manga tar fram sina mobiler och borjar leta efter vagen, visar mig hur jag kan ga, vilken buss jag kan ta, hur lang tid det kommer att ta osv... Jag har haft ett par som till och med har foljt mig till dorren, om det har varit i narheten. Fantastiskt.
Lasning ar for sjalen vad motion ar for kroppen
Ar just hemkommen fran gymet och det droppar om mig. Inte av svett, nej, utan av vatten. Det os regnar namligen ute...
Det ar lordag och jag har inga planer. Egentligen borde jag ga upp och laga lite middag, men jag ar alldeles for trott. Jag tror jag ska hoppa in i duschen, aven fast det redan kanns som att jag har fatt mig en ordentlig dusch. Jag stannar nog hemma ikvall, kurar ner mig i sangen och laser nagra tidningar som jag kopte tidigare idag:)
Truth be told I miss you
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
Jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån
Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och du somande den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Och om någon som vill ge dig varme när allting känns kallt,
och nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
Jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån
Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Och du somande den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Och om någon som vill ge dig varme när allting känns kallt,
och nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
Ett telefonsamtal och mitt hjarta hoppade over ett slag. Sedan kom ett hart slag.
min varsta mardrom
Nagonting som skulle fa mig att kissa pa mig trots att jag ar 20 ar, skulle vara foljande scenario: Jag, ensam i ett rum med 4 nakenkatter. Jag skulle nog bokstavligt talat skita pa mig. Usch jag ryser av bara tanken... Tank att det finns manniskor som gullar med dessa laskiga varelser(??!!!) Nu vill jag att Du som laser detta forestaller dig denna tanke: Du klappar nedanstaende katt. Gaaaah visst dor Du bara av att tanka tanken?!
Inte lika tussiga och sota som Tassen direkt...
Inte ens som kattungar ar dom sota
Fredagsmys
Ingenting blir nagonsin som jag planerat. Mina planer andrades ungefar 10 ganger igar, men det blir latt sa nar man ska anpassa sig till andras planer. Hur som helst slutade det med att jag akte hem till en van som bor ca en timma fran mig. Vi bunkrade upp med ost, kex, vin och bra filmer! :) Perfekt nar det regnar och askar ute!
Nar det var dags for lunch idag blev jag sugen pa vafflor, men det smakade inte alls som hemma i Sverige. Tunna krispiga ....nja...mer Tjocka och degiga.
Tittade pa tva filmer igar. Bada med Vince Vaughn.
Den har hade jag hoga forvantningar pa, men blev besviken...
Den har hade jag inga forvantningar pa och det visade sig vara en hit! Nagra scener var riktigt roliga. Ex: Vince och hans tjej, akte hem till hans mamma over julen. Tjejen hade inte traffat hans familj tidigare. Nar han, tjejen och mamman sitter i vardagsrummet kliver en man i 35-ars aldern in. Han gar fram till tjejen (som ar i samma alder) och sager: "Hi there young lady! Nice to meet you" gar sedan vidare till Vince, klappar honom pa benen och sager: "Look at you! You've grown since the last time I saw you! ha Big Boy! ;)" och satter sig sedan vid mamman och ger henne en kyss. Sedan tittar han pa Vince och sager "Hey, look man. I'm not trying to be your father, I just want for us to be friends!" Och Vince svarar "We use to be best friends before you started to sleep with my mother". Hahahahha det kom sa otippat. Jag skrattade i ungefar en kvart at bara det.
Lasse, kara Lasse
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
...Spelar Winnerback pa hogsta volym eftersom att jag ar ensam hemma. Vi har en fantastisk funktion i detta hushall, som fungerar som foljande: Om jag satter pa en lat i ett rum, kan jag trycka pa en knapp som gor sa att det spelas i varje rum. Sa om jag gar in till vardagsrummet behover jag inte tanka "Jobbigt, nu maste jag bara med mig datorn upp..." Nej, utan nar jag kommer upp till vardagsrummet vrider jag pa en knapp, och helt plotsligt hor jag musiken aven dar. Samma sak om jag gar in till koket, bara att vrida pa knappen. Sa nu spelas Lasse i varenda rum i detta tre vaningshus, sa att jag kan fa lyssna till hans fantastiska musik och texter vart jag an befinner mig. Precis som det ska vara med andra ord. Om det ar nagonting jag ar Sverige forevigt tacksam over ar det Lars Winnerback och Melissa Horn. Tva av mina storsta hjaltar. Deras konserter maste varit dom basta jag varit pa. Deras texter berikar mitt liv.
Glamour, Cherrycoke och Sushi
Min vardfamilj akte upp till Davis idag for overnattning, vilket innebar for mig att jag har huset for mig sjalvt. Planen var att spendera kvallen med Sophie. Jag hade bjudit over henne pa middag och en massa tjejsnack, men sa blev det givetvis inte...
Nar familjen kommit ivag, la jag mig for en nap (Jag ar helt inne i barnens rutiner, aven nar jag inte jobbar. Att sova en timma mitt pa dagen ar numera ett maste for mig). Nar jag vaknat upp fran min nap och druckit ett glas mjolk (an en gang, barnens rutiner)... borjar jag leta efter min mobil for att messa Sophie. Efter en halvtimmes letande inser jag att jag lamnat kvar mobilen i ryggsacken som jag bar med till parken imorse och som min vardmamma tog med till Davis.
Jag satter mig istallet vid datorn och forsoker hitta Sophie pa facebook. Det enda problemet var att ungefar 100 000 andra ocksa heter Sophie Jensen. Det maste vara Danmarks vanligaste namn. Efter 45 minuter hittar jag henne, lagger till henne som van och skickar ivag ett meddelande. Forklarar laget, skriver att jag varit klantig nog att lamna min mobil i ryggsacken, men att hon kan na mig via mejlen. Min plan var att ga och handla, och sedan laga middag tillsammans. En timma senare har jag fortfarande inte fatt nagot svar pa mitt mejl. Da inser jag att jag inte ar uppkopplad till internet. Jag kande instinktivt for att ringa min vardpappa och be om hjalp men justja, jag har ingen telefon, och vi har ingen hemma telefon heller.
Efter ytterligare en timma av att bara hoppats pa att Sophie skulle ha kommit utan att vi horts av, gav jag upp och gick for att handla. Framme vid kassan fragar kassorskan mig om jag har ett Safeway matkort varpa jag svarar "Nej, men jag skulle garna vilja ordna ett :) " och jag hor hur kvinnan bakom mig suckar. Vanligtvis ar jag den som aldrig vill vara omstandig, jag kanner mig alltid i vagen och vill underlatta for andra aven fast det innebar att det forsvarar for mig sjalv. Men just idag kunde jag inte bry mig mindre. Jag stod och fyllde i blanketten trots den langa kon bakom mig. Och nar jag kom till postnummer blev jag osaker och sa "hm.. let me see.. our zip code.. I'm not sure...let me just make one quick call ...oh no I forgot, I don't have my cellphone with me ... " Hon svarar "It's okay honey, just sign the paper and you're done".
Nar jag klev ut ur butiken insag jag dock att jag inte fatt med mig nagonting atbart. Cherry coken kopte jag enbart for att jag skypat med en familjemedlem hemma som pratade om det och aven fast jag visste att jag skulle sluka Glamour tidningen sa skulle det inge ge mig nagon mattnadskansla.
Sa jag kliver in pa en sushi restaurang pa vagen hem for att fa med mig nagonting fardiglagat snabbt hem...45 minuter senare och jag sitter fortfarande och vantar pa min bestallning. Jag hade valt helt fel restaurang. Det stod tva kockar i mitten, av vad som sag ut som en bar, och lagade suhin pa din bestallning. Folk satt runtomkring baren och fick en sushibit i taget. Och varje bit tog ungefar 7 minuter att gora. Dessa manniskor maste verkligen ata med ogonen tankte jag. Varje bit var som ett konstverk. Kockarna tillagade sushin med en sadan passion och inlevelse. Man kunde se att dom brann for det dom gjorde. Bokstavligt talat. Det var eld overallt och dom svettades som tva kameler i oknen. Det hann bli morkt ute innan jag fick min sushi... Och notan fick mig att svettas mer an den branta kullen jag kampade mig upp for, upp till huset.
Nar jag kom hem fungerade atminstone internet igen :) och det visade sig att jag hade valt helt ratt restaurang, for det var den godaste sushin jag nagonsin atit och helt plotsligt sved inte notan langre. Kocken hade nog dock kant sig forolampad om han sag att jag drack cherry coke till hans sushi.
