Den som beharskar ogonblicket, han beharskar livet
Annu en jobbdag avklarad! Dagarna passerar sa fort. Ena stunden ater vi frukost och i andra stunden ar det dags for barnen att bada, min sista uppgift for dagen. Det ar nog den basta stunden pa hela dagen, for vi alla tre tycker om det sa mycket. Jag brukar ge G huvudmassage, vilket hon tycker ar jatte skont, och det ar aven en av dom fa saker hon inte vill att hennes pappa ska gora, hon ar namligen en riktig "pappa tjej". Hon vill att hennes pappa ska gora allting, men nar det kommer till bad, har och skonhetsprodukter vander hon sig till mig. Aven dom dagar jag inte jobbar vill hon att jag ska kamma hennes har efter att hon har badat, "Actually, Daddy is not very good at brushing hair!" har hon forklarat for mig. Men jag gillar aven var bad rutin av praktiska skal. Det ar skont att kunna slappna av i parken nar G vill leka i sandladan utan skor och strumpor, for jag vet att hon kommer att ta ett bad innan hon lagger sig. Vilket gor att jag tillater henne att gora precis vad hon vill nar hon ar ute och leker. Och lillpojken alskar att bada! Han gurglar, skrattar och sprattlar med benen som en exalterad hund viftar pa sin svans. Jag tror att han tycker det ar mysigt att fa bada och leka tillsammans med sin storasyster.
Imorgon jobbar jag bara ett par timmar, vilket ar jatte skont. Torsdagar ar for mig som en mjukstart infor helgen:) I ovrigt hoppas jag i helgen pa besok fran min van Jessica som bor i Sacramento. Jag har verkligen funnit en van i henne.
Det ar intressant det dar med relationer. Jag och Jessica har bara kant varandra under tiden som jag har varit i USA, men det kanns som om vi kant varandra sedan en langre tid tillbaka. Ibland traffar man nagon och det sager bara "klick" och jag skulle pasta att det hander oftare med vanner an vad det gor med killar. Jag tror det beror pa att man ar sig sjalv fran forsta borjan och da vet man ganska snart om man gillar varandra eller inte. Och jag tror inte det handlar sa mycket om hur lange man har kant varandra, utan det handlar mer om hur man lar kanna varandra, vart ens vagar korsas och mots. Det ar inte tiden i sig som raknas utan det ar vad man har gjort under tiden som raknas. Vi bada flog tillsammans mot vad som skulle bli ett nytt kapitel i vara liv. Vi borjade med att utharda lektionerna pa Long Island, tillsammans: detta i sig, mina vanner, for manniskor narmare varandra :P
Jag ar glad att jag har funnit Dig.
Kommentarer
Trackback
