En elegi för alla sorger den där hösten handla om

För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom

För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in

För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement

Två ögonpar i tomhet från september till advent

För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt

För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än

För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

...Spelar Winnerback pa hogsta volym eftersom att jag ar ensam hemma. Vi har en fantastisk funktion i detta hushall, som fungerar som foljande: Om jag satter pa en lat i ett rum, kan jag trycka pa en knapp som gor sa att det spelas i varje rum. Sa om jag gar in till vardagsrummet behover jag inte tanka "Jobbigt, nu maste jag bara med mig datorn upp..." Nej, utan nar jag kommer upp till vardagsrummet vrider jag pa en knapp, och  helt plotsligt hor jag musiken aven dar. Samma sak om jag gar in till koket, bara att vrida pa knappen. Sa nu spelas Lasse i varenda rum i detta tre vaningshus, sa att jag kan fa lyssna till hans fantastiska musik och texter vart jag an befinner mig. Precis som det ska vara med andra ord. Om det ar nagonting jag ar Sverige forevigt tacksam over ar det Lars Winnerback och Melissa Horn. Tva av mina storsta hjaltar. Deras konserter maste varit dom basta jag varit pa. Deras texter berikar mitt liv.