Forra veckan fyllde min vardpappa ar. Ett par dagar innan namnde min vardmamma det nar vi alla tre satt i koket. Da fyller min vardpappa i "No gifts necessary" varpa jag svarar "Well... I can't give you any hair products". For Er som minns gav jag schampoo och styling produkter fran Joico till min vardmamma nar hon fyllde ar, men eftersom min vp har tappat allt sitt har var detta inget alternativ. Han tittade pa mig och sager "Det dar var inte roligt, nu maste Du ge mig nagonting bara for att kompensera for det dar daliga skamtet" - visserligen sa han detta med glimten i ogat men jag kande sjalv "attans jag borde inte ha skamtat om det". Haravfall ar ju trots allt ett kansligt amne for man. Kan jamforas med om nagon kommenterar en kvinnas vikt. Inte okej.
Tva dagar senare, precis innan jag slutade for dagen ringer det pa dorren. Dar stod nagra av hans vanner - "JUSTJA! det ar hans fodelsedag idag!" tankte jag for mig sjalv. Jag drabbades i den stunden av lite smatt panik. Jag rusar ner till mitt rum och forsoker tanka ut nagonting snabbt. "Vad tycker han om? ...Choklad! Han alskar choklad!" och eftersom att jag fortfarande kande mig lite dum efter mitt skamt tankte jag "It better be good chocolat". Sa jag googlar in "Varldens basta choklad" och lankar mig in pa den forsta sidan som kommer upp. Allting sag jatte bra ut, perfekt tankte jag. Jag laser pa om varenda liten pralin, skriver en halsning pa kortet och tyckte det var perfekt att dom hade home delivery. Innan jag visste ordet av hade jag accepterat allting och betalat. Sedan ser jag summan 97 dollar. WTF? Hur kan 15 praliner kosta 100 dollllaaar??? Jo, det visade sig att den har chokladfabriken ligger i Frankrike. Of fucking course tankte jag. Visst forstar jag att det kostar lite att frakta, men andra saker var onodiga tex som att chokladen var inslagen i handgjord papper. Min vp kommer slita upp pappret precis som han kommer att kasta i sig chokladen. En maraboukaka hade varit mer passande.
Hela tanken var att fa hem det samma dag. Nu kanner jag mig bara dum av flera olika anledningar:
1. Nar alla satt vid middagsbordet och rackte over sina presenter var jag den enda som inte gjorde det. Och jag ville inte heller saga "Jag har faktiskt nagonting till dig, men du far det nasta vecka" for det skulle bara lata som en dalig ursakt, typ att jag faktiskt inte hade kopt nagonting.
2. Jag hade kunnat springa ut och kopt choklad till honom for 50 dollar och det hade fortfarande varit dyr & fin choklad + han hade fatt det samma dag.
3. Nog for att jag tycker om min vardpappa, men att ge honom choklad for 100 dollar? Jag kommer bara kanna mig dum. Det ger man val till nagon som man varit gift med i 20 ar? Dessutom har jag bestallt det fran Frankrike - herregud detta kommer att bli pinsamt.
4. CHOKLAD FOR 100 DOLLLAAAAR???? INSANE
Om Ni ville ge en alldeles for dyr choklad till nagon, besok denna sida http://www.zchocolat.com/
Vi är dom som kan skratta åt allt som är svart. Vi är dom som har hjärtan av ädel titan
Imorgon slutar jag redan vid 14 slaget och sedan har jag hela helgen fri! Darfor styr jag kursen mot Sacramento for att halsa pa min saknade, kara van Jessica ♥ Det ska verkligen blir jatte roligt. Vi har lange pratat om att jag ska aka och halsa pa henne och nu antligen sker det. Dessutom ska det bli roligt att fa se Sacramento - som ar Californias huvudstad. Jessicas familj har en stor pool som jag planerar att glassa i hela helgen :)
Det kandes bra att avsluta varat skype samtal ikvall med "Hors, SES imorgon!"
Minns Ni att jag skrivit om den nya au pairen som skulle ersatta min gamla van Sophie? Nu har hon anlant och jag har traffat henne. Jag var verkligen tok nervos for jag visste att varat forsta mote skulle vara avgorande. Skulle jag tycka om henne eller inte? Jag var inte nervos over att vi skulle komma overens. Jag kommer overens med dom allra flesta manniskor, kan anpassa mig osv. Men jag ville inte "bara" komma overens med henne eller anpassa mig for den delen. Jag ville att hon skulle vara nagon som jag ville umgas med. Det gor min vardag har sa mycket enklare, eftersom att barnen hon ser efter ar G & L's basta vanner. Och det ar skont att ha nagon som bor sa nara, for da kan man traffas aven efter jobbet och hitta pa nagonting utan att behova ta sig ner pa stan och krangla med bussar. Till min stora lattnad tycker jag om henne. Sofia heter hon. Underbar tjej. Forsta gangen jag traffade henne var i parken med barnen, men efter det har vi umgatts mycket pa fritiden till min stora gladje. Vi fikar flitigt nere pa Cortland street och at aven middag ute igar. Imorgon ska vi pa bio :)
Kanns som om det var lange sedan jag var pa bio. I Sverige gick jag pa bio en gang var tredje manad, har gar jag ibland tva ganger i veckan. Sa nar jag skriver att det var lange sedan jag var pa bio menar jag ungefar tva veckor sen sist ;)
Pa ett satt ar det laskigt att ha nagon som man star sa nara. Vara sa beroende av nagon for att sjalv kunna funktionera. Men samtidigt ar det valdigt skont att ha nagon sa nara. Det ar vart att riskera det mesta for. For utan den personen skulle du inte vara den Du ar idag.
Herregud vad skont det ar att ha Theresia har i Staterna igen! Och dessutom i samma delstat, vilket underlattar nar det kommer till dagsrytm, telefonsamtal osv. Det ar en av anledningarna till att jag bloggat mindre pa sistonde - sa fort jag har nat pa hjartat eller har en stund over ringer jag T istallet for att skriva om det har. Det som dominerar vara samtal just nu ar Ben&Jerrys :P Theresia hittade deras hemsida, sa nu ar vi inne dar mest hela tiden och tittar vilka nya smaker vi vill testa! For att citera T "Vi borde ga in pa www.tjockis.se och inte B&J.com..."
Mina favoriter (utan inbordesordning):
Bohemian Raspberry var min absoluta favorit, men har slutat att tillverkas :( Av vilken anledning ar oklart, for det var deras basta.
Vi vinner ingen tid Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört Jag är hos dig igen Som du kanske redan hört
Utanfor varat hotell i Hollywood. Har promenerade vi varje kvall for att ta oss till Whole Foods dar vi designade 5 stjarniga sallader! 1 timmas promenad, men det vill jag lova att det var det vart! Fran L.A akte vi sedan vidare mot Santa Barbara. Dar bodde vi i det vackraste huset jag nagonsin skadat och med dom snallaste manniskorna jag nagonsin mott. Ingenting med min vistelse i Santa Barbara kunde ha varit battre.
Jag motte Samuel pa en korridor fest. En trevlig kille, men ingenting mer an sa. Vi hade en gemensam van som tyckte att vi tva skulle vara a perfect match! Nummer utbyttes och han bjod ut mig pa en dejt. Jag bjod med Theresia och foreslog en dubbeldejt. Bio ar ju lagom klyschigt och bra tankte jag. Laste dom tre forsta meningarna av handlingen pa den nya filmen "500 days of Summer" - "Boy meets girl. Boy falls in love. Girl doesn’t." ...det var allt jag laste innan jag reserverade 4 biljetter. Vem kunde nagonsin tro att nagonting bra kunde komma ut fran en katostrofalt misslyckad dubbeldejt? Men det gjorde det. Karleken till denna fantastiska film.
Det basta pa Universal Studio Tour, var aven denna gang for mig att aka genom Wisteria Lane. Denna gangen var det nastan annu battre for att jag gjorde det tillsammans med Theresia. Nar vi bodde tillsammans i Uppsala, brukade vi namligen kopa en varsin godis pase till middag pa Ica Brantingstorg, krypa upp i soffan och titta nar allt drama utspelade sig pa denna gata. Och nu befann vi oss dar, tillsammans. Det var som att ha hoppat in genom tv rutan. Overkligt.
Karl: The heart wants what it wants!
Susan: Yeah, well, my heart wants to hurt you, but I'm able to control myself!
Julie: When was the last time you had sex?
[Susan stops what she is doing]
Julie: Are you mad that I asked?
Susan: No, I'm just trying to remember.
Susan: Every time we went out for pizza you could have said, "Hey, I once killed a man".
John Rowland: What other option do you have? Except return the shoes and get your money back.
Gabrielle: Return the shoes? I can't talk to you when you're hysterical.
Bree: Gabby, this is the way I see it, good friends offer to help in a crisis, great friends don't take no for an answer.
Mary Alice: Human beings are designed for many things. Loneliness isn't one of them.
Och nätterna blir ljusa Och jag känner och jag lever Och jag minns
Under helgen tog vi oss en tur till bade Six Flags och Universal Studios. Jag ar inte superfortjust i karuseller men vet att Theresia tycker om det valdigt mycket vilket gor att aven jag njuter.
Efter en hel dag av helt GALNA karuseller mottes vi av denna skylt pa vagen hem vid busshalls platsen. Skont tankte jag... Hela dagen hade jag varit vettskramd for att do av en hjatattack pga av alla insane karuseller som vi akte och trodde att jag hade livet i sakert behall nar jag lamnade Six Flags omradet, men denna skylt forsakrade mig om att vart jag an befinner mig - vare sig det ar 200 miles/hour 1000 meter upp i luften eller pa stadig mark sa finns det risker. Oskon kansla.
Dagen darpa blev det ett besok pa Universal Studios. Jag har besokt Universal en gang tidigare, men hade minst lika roligt denna gang! Dessutom sag jag ett par shower som jag inte sag gangen darinnan.
Det dar med olika typer av radslor ar sa intressant. Nar vi var pa Six Flags var Theresia cool lugn aven fast vi akte dom varsta av varsta karusellerna. Men nar vi gick igenom House of Horror skrek hon for livet precis som jag gjorde pa Six Flags. Vart att notera ar att House of Horror inte ens ar halften sa laskigt som Spokhuset pa Grona Lund.
Nu ar jag hemma fran min semester med Theresia. Det var en helt fantastisk vecka! Forsta kvallen spenderades pa Hollywood blvd. Vi gick pa Walk of Fame och kande oss urusla som endast kande till 15 % (knappt!) av namnen pa stjarnorna.
Om vi blev glada nar vi sag en stjarna vi kande till!
For er som inte vet ar min absoluta favorit komiker Jimmy Kimmel. Jag har alltid velat ga pa en av hans shower - tyvarr hade jag inte tankt pa det innan, men jag fick atminstonde sta utanfor med vetskapen om att han var dar inne. Hans gast artist for kvallen var Lady Gaga och det gick inte att missa! Det stod poliser i vartenda gathorn och i luften svavade det helikoptrar.
Klockan ar 2 pa natten har hos mig. Det ser ut som det pagatt krig i mitt rum - sa gar det nar man ska forsoka packa mitt i natten. Om tva timmar kommer en SuperShuttle och hamtar upp mig for att droppa av mig pa flygplatsen. Sa om nagra enstaka timmar kommer jag traffa Theresia (forhoppningsvis!). Jag har namligen forsokt ringa henne x antal ganger nu, men kommer inte fram! Tydligen ar inte numret tillgangligt (?!) Oerhort frustrerande vill jag lova. Men jag kommer sitta dar pa flygplatsen och vanta pa mitt hjarta. Om jag sa ska behova sitta dar hela dagen och natten, och nasta dag och natt... ja ni forstar vad jag menar.
Tidigare ikvall kom Tinis hit :) Det var mysigt att fa umgas lite med henne innan jag aker ivag. Dessutom var hon valdigt hjalpsam - fixade och ordnade med mina papper osv. Den tjejen ar det koll pa!
Skypade aven med tva gummor hemifran inatt ♥ Jag saknar verkligen min familj.
Nu ska jag fortsatta (borja) packa och sedan dricka lite te innan jag drar ut pa aventyr en vecka framover!
Kvallen spenderar jag med min absoluta favorit man - Lasse! "Tidvis" ar en av mina favoriter. Den ar sorglig men ger mig anda en varm kansla i hela kroppen. Och nar jag hor den tanker jag pa Theresia. Jag vet, den ar skriven till en "partner", men Theresia ar min partner. Min karlek. Har kommer min karleksforklaring till min basta tjej - via Winnerbacks vackra stamma och gitarrspel.
Herregud just nu beskrivs mitt liv bast med ordet: STRESS. Jag har dock mig sjalv att skylla. Istallet for att sitta och planera saker i god tid tanker jag istallet " :D asch Du ar ledig, ga ut och ha kul!" vilket jag har haft - roligt, men sa slog tanken mig idag "herregud jag ska aka till L.A torsdag morgon och mota upp Theresia, men jag har ingen biljett och inget hotell!" Sa samtidigt som jag matade lilla gubben och malade tillsammans med G - satt jag aven med datorn i knat och inom 5 minuter hade jag bokat bade flyg och hotell! Jag kande mig jatte duktig. Fast, hade jag varit duktig hade jag gjort det har langt innan I guess...
Jag hade forst tankt att ta bussen till L.A men det tar sa mangla fler timmar an med flyg. Jag tycker egentligen inte om att flyga, men 1.5 timma slar 10h! Pa flygplatsen kommer Theresia mota mig och darifran aker vi tillsammans till hotellet som ligger 2 blocks fran Hollywood Boulevard, sa vi borjar val med en tur pa Walk Of Fame, sen vill jag till the kodak theatre - skulle tycka det vore jatte roligt att fa se en show! Vi kommer aven aka till Universal Studios och Six Flags som tydligen ska vara helt insane i L.A
It’s not who you want to spend friday night with… it’s who you want to spend all day saturday with
Lordag kvall var jag och sag filmen "Friends with Benefits" - en san dar film som man njuter av i stunden, men idag (3 dagar senare) minns jag den knappt? Okej, det kanske sager mer om mitt minne, men det sager aven nagonting om filmen. Vad jag forsoker fa fram ar att det var ingen film som lamnade avtryck, tankar, funderingar... Nej, vi lamnade biografen halv tva pa natten(!!!) med ett leende pa lapparna och madde sa dar riktigt bra som man gor efter att ha sett en sa kallad feel-good movie.
Om jag skulle rekommendera er att se den? Nej. Men om den visas pa svt nagon gang, sa kan Ni kika. Dock inte tv4 - reklamavbrotten skulle gora den ointressanta handlingen annu mer ointressant.
Citat fran mina 2 favorit personer just nu:
"Why can they never have a movie about friends with benefits that actually ends up with them just being friends?"
"Well I guess than the movie would just be called "benefits" "
Hahhaha, fragan kom fran Tina, svaret fran en annan harlig manniska. Min humor har ju definitivt andrats.
För jag skakar av all denna meningslöshet jag förstår bara det som är vårt
Jag tycker alltid det ar svart att borja ett blogg inlagg. Vad skriver man? "Hej bloggen!" - det later ganska lojligt tycker jag. Som om "Bloggen" var en manniska, men att skriva "Hej kara lasare!" tycker jag nastan later lite arrogant? Jag overanalyserar det sakert, precis som jag gor med allt annat! Fragan ar om jag ens har nagra lasare kvar eftersom att jag ar inne sa sallan och uppdaterar, men jag har varken haft tid eller lust den senaste veckan.
Jag har precis som manga andra varlden over kant mig ledsen och forbannad over terror attacken i Norge. Fyfan alltsa. Att vara manniska ar en sak, men att vara mansklig ar en annan. Det bevisade den har onda manniskan. Nar ska ondskan ta slut? Jag har kant ett hat mot honom anda sedan han greps - men sa slog tanken mig "hat foder hat" och han hatade manniskor och begick darfor det brottet. Hjalper det att jag hatar? Jag tror inte det hjalper dom som miste nagon anhorig heller - for den dom forlorat kommer inte komma tillbaka oavsett. Men ar det fel att erkanna att det ibland kanns skont att fa hata? Vad ska man annars gora av all sin ilska? Vem ska man rikta den mot om inte den personen som genom sina handlingar har forstort ens egna liv for evigt och tagit nagon annans liv. Att inte hata, kanns nastan omanskligt det med. Att vara god i en sadan situation. Att tanka "vi behover varda den har manniskan". Fan heller tanker jag, varfor ska man hjalpa en sadan vidrig person? Tyvarr tror jag aven att den typen av manniskor inte gar att hjalpa. Nagonting inom dom ar sa morkt att ingen vard, medicin eller psyokolog skulle ens komma i narheten av att varda den har typen av odjur.
Jag lider inte bara med alla dom som miste livet i Norge.
Jag lider aven med alla dom kvinnor som blir valdtagna i Eritrea, och deras man och barn som maste se pa.
Jag lider med alla dom civila manniskor som blir dodade i det eviga kriget i Sudan och Afghanistan
Jag lider med alla dom oskyldiga manniskor som utsatts av grymma handlingar fran grymma manniskor, varje dag, varlden over. Om jag skulle fa en onskan som skulle ga i uppfyllelse sa skulle det utan tvekan vara att utrota all ondska fran var planet.
