Ikvall vid middagsbordet lag det ett rosa kuvert pa min tallrik. Det inneholl ett jatte fint skrivet kort och ett presentkort. Mina vardforaldrar ville ge mig nagonting for att visa hur mycket dom uppskattar mig. Jag tyckte det var en jatte fin gest. Dom talade om hur glada dom ar att ha mig som en del av familjen och att dom verkligen tycker att jag gor ett bra jobb med barnen. Sadant kanns alltid bra att hora.

Sondag. Morgonen far sig basta mojliga start - Skype med Zelali. Kanske drojer det inte sa lange tills det att vi ses - yeeei! ♥

Lordag kvall moter jag upp Veronica downtown for middag. Vi fick vanta pa ett bord i 45 minuter. Under tiden njot vi av utsikten fran 8e vaningen pa Macy's. Och sa fick Veronica sta ut med att lyssna till mina mixade, random tankar. Ibland tanker man pa helt ointressanta, ovesantliga saker, men som man anda kanner att man maste fa vadra ut om.

Nar vi val slog oss ner till bords borjade vi bada kanna romantiken i luften. Dar satt vi pa en restaurang med en jattefin utsikt, vad som kandes som en varm sommarkvall och sa spelade dom Sade "By your side" i bakgrunden. Dessutom valde vi att dela pa en pastatallrik - Lady & Lufsen? ;D

Efter en god middag begav vi oss mot bion, men filmen borjade inte foren en timma senare, sa det blev en shoppingtur pa Forever 21 under tiden. Filmen vi sag var en av dom basta jag sett pa laaange. Den var mycket roligare an "Hangover 2". "Bridesmaids" heter filmen och den har premiar i Sverige den 19 augusti.

Nu borjar helgen narma sig sitt slut. Jag har fatt mig en rejal, underbar dos av Veronica. I fredags jobbade jag och da kom hon over och holl mig sallskap. Vi tittade pa filmklipp fran var weekend trip och fick oss ganska sa manga harliga skratt. Jag drack te under tiden, och fick en skrattattack just nar jag drack av det - sa det sprutade te at alla hall.  Sen sa tittade vi pa jatte bra naturfilmer - Planet Earth. Later kanske trakigt, men det ar allt annat an trakigt. Jatte intressant faktiskt. Vi larde oss att en regnskog kan besta av enbart sno???

 

Jag: "Usch, jag avskyr att ga hem sent om kvallarna. Det ar sa morkt och man vet aldrig vem som kan smyga upp bakom an."

 

Veronica: "Nej, jag ar inte sa radd for manniskor."

 

Jag: "Nehepp, vad ar du radd for?"

 

Veronica: "Nej, men typ att det ska dyka upp en älg eller nat..."

Ligga och deppa under tacket fick mig bara att ma samre, sa jag bestamde mig for en kall dusch. Blir Ni overraskade om jag skriver att inte det heller fick mig pa battre humor? Men nu pratade jag lite med Veronica som gav mig hopp om att Adele sakert kommer tillbaka snart (for det kunde arrangorerna tydligen inte tala om?!!) och sa bestamde vi oss for att ses nere pa stan ikvall - sa nu ar jag pa battre humor :)

Det ar inte sant. Det ar ett skamt. Ett daligt javla skamt. Ungefar sa kande jag forra sommaren nar jag och Theresia akte till Kopenhamn for att se John Mayer spela, och konserten stalldes in. Kanslan kom tillbaka idag nar jag meddelades att konserten jag skulle pa ikvall har stallts in. Adele. Jag mar fruktansvart daligt just nu. Jag ska nog begrava mig under tacket resten av dagen.

Min vardpappa fragade mig: "Diana, it's perfectly okay if you want to subscribe on stuff but please give me the hands up :)"

Det ar faktiskt inte sa farligt att jobba kvall - barnen sover ju? Sa jag bjod over harligt sallskap till TV-soffan ikvall - Veronica!

Sitter pa mitt favvo fik och tvingar i mig deras (for ovanlighetens skull) vidriga kaffe (?) Jag har inte hjarta nog att klaga. Borjar jobba igen om nagra timmar. Det ar mina vardforaldrars anniversary (kommer inte pa ordet pa svenska?(!)) Dom ska ut och fira detta medans jag passar barnen. Men jag antar val att det ar lika bra - annars hade jag gatt ut och spenderat pengar som inte existerar. Jag behover spara varje kosing infor morgondagen, da jag hoppas pa en av dom basta kvallarna i hela mitt liv - skriver mer om det om det gar i uppfyllelse! :D

 

Jobbade ett par timmar imorse. Flickan hade avslutning pa gymnastic class - JAG VAR OVERLYCKLIG! Att ta sig till dom lektionerna ar ett helve**. Det ligger vid Golden Gate Parken som ligger pa andra sidan stan typ. Jag maste byta buss tva ganger for att komma dit. Och har ar bussarna inte som i Sverige. Det ar en sak som faktiskt ar battre i Sverige. Har finns det inget utrymme for barnvagnar, sa man maste falla ihop vagnen. Forestall er att gora det samtidigt som du har en babis i en babybjorn framfor dig och en 2 arig flicka som springer hejvilt pa trottoaren som passeras av 50 bilar i sekunden. Sa har gar det till ungefar: Jag viker ihop vagnen samtiigt som pojken borjar gnalla over att det kanns obekvamt for honom, under tiden skriker jag "G come here! G! I said come! NOW! Okay, sweetie take my hand." Med henne i ena handen, vagnen under den andra armen, fet ryggsack pa ryggen och L i babybjornen pa magen och tre trappor att ga upp for pa bussen = SE UPP FOR BREDLAST! Jag har faktiskt borjat ropa ut "Make space people, coming through with children and stroller - coming through!" Kanner mig som en bitter, gammal vaktmastare nar jag ropar ut det typ. Varst ar nar bussen ar fullproppad vilket ar alldeles for ofta. Flera ganger har jag bett flickan satta sig pa golvet och halla mig i fotterna medans bussen kor. Lika jobbigt som det ar att ta sig pa bussen ar det sedan att kliva av bussen - pressa sig fram mellan alla manniskor och hoppas pa att ingen klams mellan dorrarna som haller sig oppna i 3 sekunder. Nar vi klivit av maste jag falla ut vagnen sa att flickan kan sitta i den i vantan pa nasta buss, sedan maste jag falla ihop den igen. Ar det en bra dag sa grater inte pojken och flickan gnaller inte. Om jag skriver som foljande: det blir mer gymnastik for mig an vad det blir for flickan pa hennes lektion.

 

Nu nar L ater riktig mat skiter han som en elefant. Idag var det gegga overallt - sa jag hade inget val an att stalla oss bada i duschen (da dom inte har ett munstycke man kan ta loss! Och jag kan ju inte be honom duscha sjalv, tyvarr). Dar stod vi, han naken och jag med kladerna pa och fick oss en dusch. I vanliga fall gor sadant mig pa riktigt daligt humor men eftersom att han ar sa kottbullig och bara ler och sprattlar med benen aven fast han ar drankt i skit kan inte jag annat an att le tillbaka! :)

Dags for en uppdatering! Tyvarr blir den inte som jag onskat - ett inlagg fyllt med bilder fran min weekendtrip. Mitt batteri pa kameran dog namligen ganska sa snabbt, sa resten av bilderna finns pa Tinas kamera - men jag lagger upp dom jag har och resten av bilderna lagger jag upp sa snart jag har fatt dom :)

Pa vag hem fran gymmet imorse ser jag pa avstand hur en kvinna rusar mot busshallsplatsen for att sedan tvarstanna. Hon bojer sig ner och jag tankte "hon tappade val sin peng till bussen eller nat..." men nar jag narmar mig henne ser jag att hon lyfter upp en snigel fran trottoaren for att lagga tillbaka den i rabatten (?!!) Utan att tanka pa det stannade jag upp precis framfor henne och bara stirrade med ett ansiktsuttryck som sager "WTF? Run to your bus!"

Idag fyller Jijiano 18 ar! ARTON AR! Det ar helt GALET! Kan jag fortfarande kalla henne "lilla" syster? Allt jag vet ar att jag i alla fall kan kalla henne varldens basta lillasyster. For det ar verkligen vad hon ar. Hon har stallt upp pa mig i vatt och torrt - det ar allmant kant att jag flyttar runt lika ofta som vanligt folk koper hem blommor. Jag hade definitivt inte klarat mina flyttar utan Jiyans hjalp. Hon hjalpte mig att packa, flyttstada och packa upp samtliga ganger. Om det var nagon jag behovde "praktisk" hjalp av nar jag befann mig hemma i Sverige var det alltid Jiyan jag ringde. For jag visste att hon alltid befann sig ett telefonsamtal bort och sedan gjorde hon det hon kunde for att hjalpa mig. Ex: Ibland insag jag att jag handlat mer an jag sjalv orkade bara hem pa bussen - det var ett sadant tillfalle jag ringde Jiyan och sa drojde det inte lange innan hon kom och bar halften av kassarna. Hon stracker alltid ut en hand for att hjalpa till - aven fast hon inte far ut nagonting av det sjalv. Men i langa loppet tror jag att hon far det. For det man ger far man tillbaka.

Jag kan med gladje meddela att mitt lilla hjarta mar battre! Han grat nar jag la honom till sangs - jag blev sa glad. Han grat for att han ville leka - vilket betyder att han mar battre - vilket gjorde mig glad :)

Mitt lilla hjarta har haft feber i tre dagar nu. Jag tycker sa synd om honom. Barn under 3 ar borde inte fa bli sjuka. C - Du kanske kan komma med nagon framtida losning pa detta? Nagon medicin som gor underverk? For den jag ger honom just nu verkar inte hjalpa ett dugg. Igar skickade vi G till hennes farforaldrar sa att jag kan lagga all min fokus pa L. Vi har myst hela formiddagen. Usch, det smartar i hela hjartat av att se honom sa sjuk. Han bara ligger i mina armar - utan nagon energi, och hans lilla kropp kanns dubbelt sa tung. Idag gjorde han i alla fall ett tappert forsok till att le. Sandra fick ta del av det, vi skypade namligen med henne imorse :) Men fick avsluta efter ett litet tag da L blev lite "fuzzy". Just nu ligger han i min sang och sover.

Harom dagen hittade vi varldens basta godisbutik! Jag var verkligen som ett barn i en godisbutik :P Inte sa konstigt... det var stora tunnor fyllda med godis som man minns fran barndomen. Minns Ni dom dar godis Hamburgarna och chokladcigaretterna? Det hade dom bland annat. Det var lite nostalgi kansla over det hela. Jag kopte med mig "Pop Rocks Bubble Gum". Ni vet det dar pulvret som man lagger pa tungan och sa borjar det poppa i munnen? Jag minns att vi brukade tvinga var mamma att testa det for vi alskade hennes ansiktsuttryck nar det borjade poppa :P Det basta av allt ar att nar pulvret har poppat klart, sa forvandlas det till tuggummi! :D

I sondags hade vi annu ett au pair mote. Morgonen borjade med frukost pa "Martha's" med Lisa. Sedan begav vi oss tillsammans mot Alamo Square dar vi skulle samlas for att titta pa "The Painted Ladies" mer kant for dom flesta som husen i 90-tals serien "Huset Fullt". Efter motet ville Tina och Veronica kaka lunch pa deras favorit Kinahak. Jag och Geno hakade pa. En halvtimma senare med buss var vi framme. Vad mots vi av? Jo, en skylt dar det star "Lunch stangt". For att citera Geno: "ORIMLIG skylt!" Fullstandigt orimligt att ha lunch stangt pa en restaurang? Det fick bli thai mat istallet.

 

Efter en toppen formiddag akte jag hem for att snabbt byta om och aka in mot stan. Sophie fyllde ar i veckan och hennes vardforaldrar hade kopt biljetter till henne, mig och Ditte (hennes van som halsar pa fran Danmark) for att se en show. Vi visste inte vad vi skulle vanta oss - allt vi visste var att det var en "crazy show" och den beskrivningen stamde till fullo! Jag tanker inte ens ge mig in pa att forsoka forklara showen har - for det ar omojligt. Man behover uppleva det sjalv - och jag ar glad att jag har fatt gora det! HELT FANTASTISKT var det! Jag kommer nog aldrig fa uppleva en sadan show igen - det var once in a lifetime.

 

Efter showen kande vi oss alla tre höga. Det var som att befinna sig i ett rus (inte for att jag vet hur det kanns?). Sa vi bestamde oss for att varva ner med middag pa ett italienskt stalle. Maten var fantastisk och efterratten likasa.

Det finns ingen artist som beror mig mer an Adele. Ingen. Och detta kommer fran en som ar ganska petig nar det kommer till lyrics. Jag har en lista som under manga ar varit densamma och trots att det finns artister och sanger jag tycker valdigt mycket om, lyckas dom inte komma med pa listan. Nu har listan som annars enbart bestar av Lars Winnerback och Melissa Horn fatt en tredje medlem som ar dar for att stanna - Adele. Det ar inte bara hennes texter som ar fantastiska utan aven hennes rost givetvis, men framst ar det nog att hon sjunger med en sadan otrolig kansla.Den laten som jag spelar mest just nu heter "Set fire to the rain" och det hander nagonting i hela kroppen nar jag lyssnar pa den. Jag kan inte halla tararna tillbaka, vilket ar markligt eftersom att jag samtidigt blir oerhort glad nar jag hor den? Men det har sin forklaring och jag vet nu svaret. Revansch.