Igar hade jag en magisk kvall tillsammans med W. Han hade planerat en jatte bra dejt; Efter att ha kort i over en timma kom vi till hans hus in the the Woods. Det var verkligen jatte vackert dar, men vagen dit var inte lika mysig. Vi akte genom skog halva vagen och jag blev radd (saklart). Det ar trakigt att jag ar sadan; kan aldrig njuta helt utan ska alltid vara lite radd. Och jag kan aldrig halla min radsla for mig sjalv utan ska aven forstora stamningen for dom runt omkring mig. Igar utsattes W av detta nar jag helt plotsligt fragar "You're going to murder me aren't you? Chop me into pieces and leave me in the woods?" Att tillagga ar att innan denna absurda fraga (som jag stallde med hogsta ton av allvarsamhet i rosten) hade vi skrattat, kramats och sjungit tillsammans i bilen; helt enkelt haft det bra och detta lyckades jag forstora nagot... Fast bara lite for W kanner mig ganska bra vid det har laget och svarade bara "Titta inte bak i bilen... det ligger en yxa dar..." dar och da visste jag att min lilla plutt inte skulle gora mig illa. Da nar det var utrett kunde vi fortsatta var romantiska dejt. Vi tog med oss en filt och gick pa en liten hajk for att komma hogt upp pa en kulle dar utsikten var lojligt vacker. Dar uppe kunde vi se havet, bergen, San Francisco och andra stader. Det var verkligen jatte vackert. Det var kolsvart och helt tyst. Trots detta kandes det ljust och jag tyckte mig hora den vackraste musiken jag nagonsin hort forut. Ja, jag slar vad om att till och med Barack Obama och George W Bush skulle bli kara i varandra om dom satt dar uppe, tillsammans pa en filt med den utsikten och den varmen.