Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen
Nar jag anda nuddar anmnet "Rapport" maste jag skriva hur otroligt glad jag blev nar jag horde att Tomas Transtromer fick Nobelpriset i ar! Jag kande lycka i hela kroppen. Det var pa tiden. Jag kommer nu dela med mig utav min favorit dikt inte bara av Transtromer utan av alla dikter jag nagonsin last. Ni som kanner mig kommer nog forsta varfor just denna dikt.
Mina ansikten
”Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,
som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är jag.
Spegeln ser bara mitt senaste ansikte,
Jag känner av alla mina tidigare.”
Tomas Tranströmer; Minnena ser mig, 1993
Kommentarer
Trackback
