Om imorgon inte kändes så oändlig - Då är ensamhet ett ord som inte finns

Det ar helt otroligt hur nostalgisk en lat kan fa an att kanna. I denna stund befinner jag mig pa Djaknegatan, mitt jordgubbste star och drar pa diskbanken, balkongdorren star oppen och jag hor studenterna traska nera pa gatan och prata om gardagens galenskaper. Sen sa tanker jag aven pa Cidem och Zelal nar jag hor denna underbara sang.

Kommentarer
Postat av: zelal

Finast :) Kramar!

2011-10-13 @ 19:16:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0