Herregud vilken dag jag hade igar! Det borjade med att vi har hemma bestamde oss for att ge oss ut pa utflykt da det var 25 grader ute och alldeles for fint vader for att sitta inne. Vi bestamde oss for att aka till
a Farmers Market, downtown. Det var jatte gulliga sma stand som salde allt fran getost och gronsaker till choklad. Konceptet gar ut pa att bonder samlas och saljer sina varor, men allt var valdigt dyrt. Aven fast det holl en bra kvalitet och var narproducerat tyckte jag det var lite overdrivet. Ex, sa kunde man lasa lite om allting och det kunde sta "
This cow has faced the sun and eaten from the finest green grass in California..." Ja, jag vet inte hur lycklig kon var i den stunden, dar den lag uppstyckad pa en marknad, forvisso fick den fortfarande faca Californiens sol och varme.
En liten kopp choklad var svindyrt, men a andra sidan tog dom en bit choklad och gjorde chokladdryck av det pa din bestallning.
Jag hann dock bara vara dar i tva minuter, KNAPPT, innan jag sag att klockan hade runnit ivag och det var dags for mig att springa till mitt au pair mote. Motet borjade 11.15 och nar jag kollade pa klockan var den 11.20. Att springa genom stan i 25 graders varme, med en vit, tajt, t-shirt och en folkmassa storre av vanligt, eftersom att det var St Patrick's Day, var inte sarskilt uppfriskande. Nar jag kommer fram har tjejerna givetvis redan joinat paraden. Det var bara for mig att ge mig in i folkmassan och forsoka leta efter en grupp tjejer pa tio pers bland tusentals manniskor - optimist? JAVISST!
Efter en timma ger jag upp, gar till
Starbucks, koper en kaffe, gar ut, tar ett djupt andetag och tanker
"Nu kan dagen bara bli battre!" I samma stund blev det
varre. Jag hade inte stangt locket pa kaffet ordentligt, sa nar jag ska ta min forsta mun som jag
verkligen var i behov av, hamnade det mer pa min vita troja an i min mun. Som om jag inte var varm nog. Jag stod utanfor Starbucks och stampade med mitt ben i marken som min lillflicka gor nar hon ar frustrerad och sa hor jag en rost i mitt huvud saga
"That's not gonna help" ... Sa brukar jag saga till G -
aldrig mer. Jag springer in pa H&M, koper en orange,
JA, ni laste ratt,
ORANGE t-shirt, for det var namligen den som jag sag forst nar jag klev in i butiken. For forsta gangen nagonsin kliver jag in i en butik och bara tar forsta basta plagg. Jag kunde inte bry mig mindre om fargen och modellen. Allt jag visste var att jag behovde byta troja. Sedan blev det lite mer trost shopping... Jag kande att jag behovde det.
Som tur var blev kvallen desto battre :)
Har kommer lite bilder fran Paraden som jag avnjot tillsammans med nagra glada, irlandska manniskor, som alla hojtade "HAPPY St Patrick's Day :D !!"
