Nast sista kvallen pa skolan kom en riktig donut polis till skolan och holl ett foredrag om sakerhet. Han var skamtsam, men forsokte aven upplysa oss om alla faror har borta. Vissa saker han sa var valdigt bra, som tex. om nagon skulle kora in i var bil ska vi inte kliva ut. Det kan namligen vara en ranare som gor det med flit. Istallet ska vi kora vidare till narmaste polisstation. Detta ar nagonting jag aldrig sjalv skulle tanka pa, sa det var bra att bli upplyst om, men andra saker tyckte jag bara var overdrivna som tex att vi ALDRIG, ALDRIG skulle fraga en framling om vagen, om vi kande oss vilsna skulle vi frage en polis. Herregud, varfor ska jag springa och leta efter en polis nar trottoarerna kryllar av manniskor som jag kan fraga? Jag har fragat minst 40 personer om vagen sedan jag kom till SF och tanka sig, inte en enda av dom har slapat mig till en kallare, valdtagit mig och sedan mordat mig. Det var namligen liknande skrackhistorier vi fick hora av polisen. Daremot fragar jag alltid kvinnor om vagen, aldrig mann. Det spelar ingen roll om dom ser snalla och trevliga ut. Men det ar en sak jag aven gjorde i Sverige, jag vet inte varfor, men det kanns bast sa. Trots alla creepy historier gav polisen mig manga goda skratt och hans forelasning var en av dom basta under veckan.