Schemat for veckan var fullspeckad. Forsta lektionen borjade 8.15 och varade fram tills lunch 12.00-13.00 och sedan hade vi lektioner fram till 18.00, da middagen serverades. Nagon dag hade vi aven lektioner efter middagen. Maten som serverades var under all kritik. Jag holl mig till salladsbuffen som anda var helt OK.

Lektionerna var helt OK. Jag tyckte valdigt mycket om min larare, men mycket som vi gick igenom var saker som jag skulle kategorisera under sund fornuft. Tex, hade vi en hel lektion som handlade om 'NEVER shaka a baby' jag menar, tanken skulle inte ens sla mig att skaka ett barn av ren frustration?(!) Men det finns tydligen dom som gor det sa det kan vara nyttigt att upplysas om. Vissa lektioner var mer allvarsamma och andra var mer avslappnade. Vi hade bland annat Sing A Long, dar alla au pairer framforde en lat fran sitt land i grupp. Vi svenska tjejer, och en finne (hon var den enda fran Finland och ville inte sta pa scen sjalv sa vi tankte 'Ja, vi alla ar ju scandinavier. Joina oss!') framforde sma grodorna. Finskan fick sta i mitten med handerna utsrackta och latsas vara en midsommarstang medan vi andra hoppade runt henne och sjung sma groderna. Sedan blev det aven en vers med 'Sma grisarna'(?) Nagot helt nytt for aven mig.

Det var en av dom bra sakerna pa skolan att man fick lara sig om andra kulturer fran dom andra au pairerna.

En au pair fran Brasilien sa till oss att hon upplevde oss svenskar som kalla. Den normala reaktionen skulle vara att jag upplevde tjejen som oforskamd, men istallet valde jag att uppskatta hennes uppriktighet. Jag forstod att hon inte menade nagot illa med det, hon talade bara om hur hon kande. Ganska sa rakt pa sak. Men det ar kanske sa man gor i Brasilien, talar om hur man kanner istallet for att bara runt pa det och beratta det for andra istallet for personen ifraga. Vi svenskar daremot upplevde brasilianarna som valdigt gapiga och jobbiga. Detta talade vi givetvis inte om for dom, men pratade om det oss emellan. Dom sjung och stojade hela tiden, aven pa lektionerna och jag shhhsade dom, jag ville faktiskt hora vad Froken pratade om. Till skillnad fran dom som inte verkade det minsta intresserade, utan reste sig mitt under lektionen och dansade reggae dans och colombiansk dans. Fast jag maste erkanna att jag tyckte det var ganska kul och klappade handerna till takten och forsokte sjunga med fast spraket var frammande, men det var nog kurden i mig som kom fram. Sa ja, visst ar vi olika och kanske skulle vi motas nagonstans pa mitten sa skulle det bli bra? Vi svenskar kanske behover bjuda mer pa oss sjalva och inte vara alltfor reserverade och halla tillbaka fullt sa mycket och brasilianarna kanske skulle tona ner lite sa tror jag det skulle bli lagom. Eller vanta nu, 'lagom' ar sa svenskt det kan bli! Med gladje kan jag meddela att aven fast en manad knappt passerat kanner jag mig annorlunda som person. Jag vill inte ha lagom. Jag ar trott pa lagom. Kanske beror det pa att jag omges av fargstarka personer overallt och inspireras som aldrig forr? Jag tycker det ar att foredra.