Min andra dag i San Francisco - traffa hela slakten. Nervos? Ja! Om det var vart det? JA! Min vardpappas mamma fyllde ar och detta skulle firas! Jag hade varit nervos i onodan for hans familj var helt underbar. Dom bor i ett jatte fint hus, med stor pool och har erbjudit mig att spendera sa mycket tid jag vill dar. Nagonting jag definitivt kommer att ta vara pa! Inte bara for poolen utan aven for att jag verkligen gillade hans foraldrar. Trots att det blev en lyckad dag och kvall uppstod det aven nagra jobbiga situationer under kvallen...

Nr 1. I hallen bjods det pa champagne med kex. Inget fel an sa lange MEN pa kexet var det wasabi och FISKROM! Jag har alltid vagrat att smaka fiskrom. Jag tycker det sager sig sjalvt, man bor inte ha fiskagg i munnen. Det hor inte hemma dar. Detta kunde jag givetvis inte tala om nar en av hans broder rackte silverfatet mot mig. Istallet tvekar jag medans jag valjer (jag forsokte ta den som sag ut att ha minst rom pa) varpa brodern sager ”It’s Okey, you can have two ;)” Jag forstod att han trodde att jag letade efter den med mest fiskrom pa. Jag skrattar lite och sager ”Thank’s but I’m starting with one;)” Tog en, stoppade den snabbt i munnen, svalde, satter i halsen, harklar mig, kanner hur  wasabin branner upp min strupe, ler mot hans bror och talar om hur fantastiskt gott det var! Den narmaste halvtimmen var jag franvarande, allt jag tankte pa var att jag hade atit fiskagg.

Situation 2. Aven den handlar om mat. Till middagen serverades det flask. Jag ater inte gris, men pappan hade skurit upp sa fint och ville servera mig den forsta skivan och hora vad jag tyckte. Det var bara att skara upp en bit och stoppa i munnen. Jag drankte biten i gronsakssasen som serverades till. Svalde aven den biten, log och talade om att det smakade valdigt bra. Jag insåg dock att jag inte kunde ata mer sa jag haller mig till potatisen och sasen. I slutet av middagen fragar en van runt bordet vad den hemliga indigriensen i sasen ar. Da svarar min vardmamma ”Hackad bacon och sasen som grisen kokade i” Jag satte i halsen for andra gangen den kvallen.

I ovrigt var middagen en succe! Den borjade med att vi alla skulle be en bordsbon tillsammans. Nagonting helt nytt for mig. Min vardfamilj ar inte religiös, men hans foraldrar ar kristna. Alla tog varandra i handerna och fick tala om vad dom var tacksamma over. Forste man borjade med att valkomna mig in i familjen, vilket jag tyckte var valdigt gulligt. Min vardmamma var tacksam over att jag var dar och nar det blev min tur tackade jag for att dom valkomnat mig pa ett sadant gästvänligt satt och hur glad jag kande mig over att fa vara dar, vilket jag verkligen menade.

Det blev en lang kvall med mycket prat och skratt. Ni vet hur man brukar saga ”Kann dig som hemma”? Det ar en ganska sa tom fras, men for forsta gangen kande jag hur det stamde. Action speaks louder than words. Dom sa det bara inte, utan fick mig verkligen att kanna mig valkommen. Hans pappa var nog roligast. Vi satt hela kvallen och delade historier, jag tror jag har traffat min overman i historieberattare. Han berattade med en sadan inlevelse och med sa mycket humor. Jag far aka dit snart igen pa en kopp te for lite mer historier... och for att ta mig ett dopp i poolen :)