En av mina favorit scener i filmen ar nar den framgangsrika pappan ska forklara for sin van hur det har med barn fungerar: "Nar det kommer till barn ska du alltid tanka att det ar guds gava till var planet. Barn kan aldrig gora fel. Om dom gor fel ar det for att dom ar trotta. Och nar dom beter sig illa beror detta pa att dom befinner sig i en kris. Men om andras barn beter sig illa beror detta pa dalig uppfostran."

Jag skrattade sa mycket at den scenen for jag kande igen det tankesattet fran parken. I parken ser jag dagligen barn som beter sig riktigt illa och man ser hur foraldrarna sneglar pa dom andra foraldrarna och ursaktar barnet med "She's tired" samtidigt som hon/han drar pa munnen. Eller sa befinner sig barnet i nagon kris. Nu ar det inte langre bara tva ars aldern som ar en trots alder. Nej nu finns det 1 ars kris, 1.5 ars kris, 2 ars kris, 2+1manad kris... Ja ni forstar vad jag menar. Varfor inte bara satta granser for barns daliga beteende istallet for att standigt ursakta den med daliga ursakter? Barn lider inte av att ha lite regler, tvartom det far nog dom att ma battre. But that's just my opinion...