Som en skugga

Aldrig en verklighet

I mörkret dämpas Din skugga

I ljuset överväldigar den mig

Därför väljer Jag mörkret

Min smärta ryms inte inom mig

Om nätterna spyr jag ut den

Nätterna är kalla och svarta nog för att ta emot mitt mörker

Eller är det Du som omfamnar den?

Tårarna dränker mina melerade ögon och färgar dem röda av blod

Som bly tynger smärtan ned mig

Som giftig gas kväver glädjen mig

Sorgens svarta slöja är nu mitt ansikte

Smärtan slår sina tusen rapp mot min tunna hud och lämnar ärr

Jag lever men är inte levande

Jag är som tulpanen som vissnat och slutat blomma

Tomhet, smärta och saknad formar mitt Jag

Jag föds på nytt

Tom

Tom på känslor

Tom på saknad

Fylld av sorg

Tiden går men Jag förblir

Nuet drar mig ur skuggan intill ljuset

Glädjen återvänder som våra fyra årstider

Min låga lyser igen

Vatten från tusen av de djupaste brunnar skulle ej släcka lågans glöd

Jag har glömt Ditt ansikte

Men Din blick, Ditt skratt och Din doft minns jag

Jag minns genom att titta mig i spegeln

Du har lämnat Dina spår